Genusforskningen står stark i stormen
Nyhet: 2011-06-22
Mindre högskolor och humaniora riskerar att ”svältas ut”, men genusforskningen står fortsatt stark. Det var bilden som framträdde under Genusforskarförbundets hearing, som hölls på KTH i Stockholm den 13 juni.
Genusforskningen som fält är så pass väl etablerat att det kan stå sig i konkurrensen med andra discipliner. Det konstaterade Mille Millnert, generaldirektör för vetenskapsrådet, och fick medhåll från övriga panelen.
- Jag tror inte att autonomireformen kommer att påverka genusforskningen på något speciellt sätt, åtminstone inte så länge det finns personer med kompetens kring genusforskning i bedömargrupperna, sa han.
Lisbeth Larsson, professor vid Göteborgs universitet, förklarade att hon inte främst oroar sig för hur reformen kommer att påverka genusforskningens ställning utan för hur den kommer att påverka forskning inom humaniora.
- Humaniora har inga stora anslagsgivare utöver staten, sa hon och tillade, apropå genusforskningens ställning, att det kanske inte alls hade blivit någon genusforskning om autonomireformen hade kommit för 20 år sedan.
- Svensk genusforskning är internationellt stark och teoretisk avancerad, men den hade inte varit så stark om vi inte hade haft statliga system som gynnat den, sa hon.
"Europas starkaste rektorer"
Syftet med autonomireformen var att ge de statliga lärosäten större självständighet. Sedan reformen trädde i kraft, den 1 januari i år, bestämmer lärosätena till exempel själva över sina strategiska program och vetenskapliga profiler. Med hearingen ville Genusforskarförbundet skapa debatt kring förändringarna av högskolans organisering och sätta särskilt fokus på genusforskarnas situation vid enskildas lärosäten.
- Även om autonomireformen innebär att många beslut flyttas till lokal nivå så behövs det ett nationellt samtal, sa Genusforskarförbundets ordförande Malin Rönnblom, som ledde hearingen tillsammans med Irene Molina, Uppsala universitet.
I och med autonomireformen är det rektorerna, i stället för staten, som fattar beslut om hur lärosätena och det kollegiala inflytandet ska organiseras. Rektorerna utser också lärosätenas styrelse och därmed ligger det huvudsakliga ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll på lärosätena själva.
Under hearingen konstaterade Göran Sandberg, tidigare rektor vid Umeå universitet och verkställande ledamot i Wallenbergstiftelsen, att svenska lärosäten i samband med reformen har fått de starkaste rektorerna i hela Europa.
- Vad reformen kommer att få för konsekvenser avgörs till stor del av vad rektorerna vill göra, sa han.
Mer specialiserad forskning
Mot bakgrund av att lärosätena har fått större utrymme att fatta beslut kring vilken forskning man ska satsa på lyfte flera av paneldeltagarna risken att lärosätena väljer att gagna forskningsområden som redan är etablerade.
- Alla kommer att slimmas in i ett system där man jagar samma pengar. Frihet är ett positivt laddat ord, men det man har frigjorts till är en ständig konkurrens om forskningsmedel, sa Lisbeth Larsson.
Hon nämnde forskning kring klimat och globalisering som exempel på ämnen som ligger i tiden och varnade för att konkurrensen kan försvåra etableringen för forskningsfällt som ännu inte är lika erkända.
Göran Sandberg menade att den ökade konkurrensen riskerar att slå särskilt hårt mot mindre ämnen och mot flerdisciplinär forskning.
- Jag tror att vi kommer att få se mer specialiserad forskning framöver, sa han.
Autonomireformen kommer dock inte att få samma konsekvenser på alla lärosäten. Det poängterade Agneta Stark, tidigare rektor vid Högskolan i Dalarna. Hon konstaterade att lärosätena redan i dag är väldigt olika och uttryckte en oro för att konkurrensen ska ”svälta ut” mindre högskolor. I det fick hon medhåll från Görans Sandberg.
- Jag skulle inte bli förvånad om de små högskolorna är borta om fem år, sa han.
Främjar jämställdheten
Flera av paneldeltagarna betonade att det inte bara är autonomireformen som rör om i akademins strukturer. Det är flera olika styrsystem som genomgår förändringar, vilket Göran Sandberg illustrerade när han beskrev situationen som ”hela havet stormar”. Lisbeth Larsson tog uttrycket ett steg längre när hon drog en parallell från leken, som går ut på att snabbt skaffa sig själv en stol, till den ökade konkurrensen om forskningsmedel.
- Det behövs konkurrens inom universitetets system, men den ska vara genomtänkt och rättvis, sa hon.
- Fast att det stormar behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Det kan kanske också innebära möjligheter, inflikade Malin Rönnblom.
Mille Millnert uttryckte till exempel förhoppningar om att reformen kan komma att främja jämställdheten inom akademin. Genom att det nu är lärosätena som ansvarar för anställningsformer och karriärsystem hoppas han att man ska kunna komma till bukt med de tillfälliga tjänsterna.
- Ur jämställdhetssynpunkt är det oerhört viktigt med karriärsystem som gör det attraktivt för unga människor att söka sig till akademin, sa han.
Paneldeltagarna från vänster: Lars Haikola, Agneta Stark, Lisbeth Larsson, Mille Millnert, Göran Sandberg.
Foto: Marie Swartz
Läs med om Genusforskarförbundet på deras webbplats.