Kampen om miljön – samisk feminism på g16

2016-10-18 14:51

May-Britt Öhman

På Sveriges största genuskonferens, g16, utlovas en unik keynote med musik, performance, flashmob och samtal om samiska och feministiska perspektiv på vatten och liv. Forskaren May-Britt Öhman berättar i Signerat om feministisk och samisk kamp för miljön.

Signerat 

Feminister/kvinnor och urfolk har historiskt sett stått i frontlinjen för miljöaktivism, såväl konkret som ideologiskt. Feministisk och antirasistisk urfolkskamp handlar ju faktiskt om överlevnad och ett gott liv.

Just nu pågår till exempel en omfattande manifestation i Standing Rock, som är ett reservat i staterna North Dakota och South Dakota i USA, tillhörande urfolksgrupperna Hunkpapa Lakota och Yanktonai Daktoa. På plats finns tusentals ”protectors”, som skyddar vattnet mot en planerad oljeledning. Kampen är densamma som på många andra platser, även inom samiskt territorium. Men den delas också av många andra som vill skydda sina vatten mot exploateringar som riskerar samtida och framtida överlevnad. I Sverige finns ett flertal platser där människor organiserat sig för att protestera mot projekt som hotar vattnet, däribland ett kalkbrott i anslutning till Ojnareskogen och sjön Bästeträsk på Gotland, gruvprojektet Norra Kärr vid Vättern, nickelgruvprojektet Rönnbäck i Umeälven samt järngruvprojektet i Gállok/Kallak i Lule älv.

Inspiration på temat finns också att hämta från forskare och feminister. Vandana Shiva, indisk ekofeminist och forskare är ett exempel. Hon blev internationellt känd för sin kamp mot Coca Colas kommersiella utnyttjande och förorenande av vatten i Kerala. 1982 grundade hon – med sin mors ladugård som bas – forskningsinstitutet Research Foundation for Science, Technology, and Natural Resource Policy (RFSTN). Fokus var och är på kvalitativ och oberoende forskning för att belysa de mest betydelsefulla ekologiska och sociala frågorna i nutiden. Ett annat exempel är den internationellt erkända professorn i hydrologi, Malin Falkenmark. Hon har varit verksam sedan 1950-talet och har hela sitt liv aktivt arbetat med vetenskapligt tänkande kring vatten och mänsklig utveckling genom såväl forskning och undervisning som populärvetenskaplig produktion. Hon har bidragit till att fördjupa förståelsen av ”vatten som biosfärens blodomlopp” och påpekat allvaret i en utbredd ”vattenanalfabetism”.

På Sveriges största genusforskningskonferens, g16, kommer vi (se paneldeltagarna nedan, reds. anm.) att hålla i en huvudsession om just detta – vatten och liv, knutet till feministiska- och urfolksperspektiv. Panelen Tjáhtje– iellem är ett experimentellt och tvärvetenskapligt samtal mellan feminister, forskare, konstnärer, samer och aktivister. Tjáhtje – iellem betyder just ”vatten – liv” på lulesamiska. Utan vatten finns inget liv helt enkelt. Allt annat är umbärligt – olja, mineraler, pengar. Men utan vatten kan ingen (över)leva.

Utifrån detta fokus på vatten-liv och med stöd av musik, en flashmob, film och performance, samtalar vi om hur feminister, forskare, kvinnor och urfolk synliggör frågorna och söker och finner lösningar.

Panelen har planerats av mig, May-Britt Öhman och Pirjo Elovaara i samverkan. Det har skett genom e-postväxlingar och samtal, samt även i samarbete med de tilltänkta deltagarna som ombetts att ge förslag på utformning.

Bakgrunden är att idag finns det en global medvetenhet om att rådande industriella exploateringsparadigm är ohållbart och att vår (över)levnad är allvarligt hotad. Något måste göras, men vem ska göra det och hur? Vilka erfarenheter och kunskaper kan erbjudas till feminismer och genusvetenskapen från urfolksperspektiv? Vad kan – eller borde – feminismer/genusvetenskapen – erbjuda till samtalet om miljö och samtida och framtida (över)levnad?

En annan bakgrund till vår panel är också att nästa år, 2017, firar vi ett hundraårsjubileum av samisk aktivism. År 1917 organiserades nämligen det första kolonialstatsöverskridande samiska mötet i Trondheim. En av de ledande huvudorganisatörerna var den samiska feministen Elsa Laula Renberg, som redan 1904 hade publicerat kampskriften med titeln ”Inför lif eller död: Sanningsord i de lapska förhållandena”.

Det tidiga 1900-talets skrift och möte handlar båda om samtida och framtida överlevnad med fokus på det samiska folket. Den miljöförstöring som vi idag ser ifråga om marker och vatten hade då bara inletts i och med industrialiseringen, med gruvor, vattenkraft, vägbyggen och giftiga utsläpp som följd. Likväl kan detta ses som starten för en universell feministisk kamp för miljö, mat och vatten och därmed en kamp för att garantera förutsättningarna för liv.

Jag vet inte vart den här panelen kommer att föra oss. Det är troligen första gången någonsin något liknande görs, både innehållsmässigt och i ett dylikt format. Med Samelands fria universitets webbsida som plattform startar vi redan i förväg. Där kommer vi att lägga upp berättelser, videos, bilder, länkar, texter m.m. med anknytning till panelens tema. Vi har även ett evenemang på Facebook, där intresserade kan diskutera och ge egna bidrag. Dessutom uppmanar vi till att använda #tjahtjeH2Ovatten inför evenemanget samt för att diskutera relaterade frågor.

Ambitionen är därmed att vi tillsammans – forskare, aktivister, konstnärer, artister, feminister och antirasister – driver vidare kampen för samtida och framtida (över)levnad där vatten och liv står i fokus.

Fotnot: Deltagare i panelen är Pirjo Elovaara, docent och universitetslektor vid Institutionen för teknik och estetik, BTH, Vuokko Hirvonen,  professor i litteratur vid Sámi Allaskuvla, Liselotte Wajstedt, konstnär, regissör och same bosatt i Kiruna, Lena Trojer, professor emerita i teknovetenskapliga studier, BTH, Caroline Wamala Larsson, universitetslektor i genusvetenskap, Karlstads universitet, Eva-Lotta Thunqvist, docent i säker vattenhushållning, KTH, Cecilia Åsberg, professor vid Tema Genus, Linköpings universitet samt programchef för det hittills största svenska miljöhumaniora initiativet The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory.

May-Britt Öhman

May-Britt Öhman är filosofie doktor och forskare inom Teknovetenskapliga forskargruppen, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. Hon är lule/skogssame från Lule älvdal och engagerad inom det samiska samhället i olika organisationer. Hennes forskningsfokus är på stora tekniska system, vattenkraft, energiproduktion/konsumtion, vattenresurser, miljöfrågor, risk och säkerhet, avkolonisering och helande från koloniala trauman.

visa fler inlägg ›