Tjej i overall under en bil i en verkstad.

Könsstereotypa val till gymnasiet

Ytterst få gymnasieprogram har en jämn fördelning av flickor och pojkar. Valet till gymnasieskolan är kanske ett av de mest tydliga symptomen på ett könssegregerat samhälle. Det menar fil dr Mia Heikkilä som i denna kunskapsöversikt skriver om könsstereotypa val till gymnasiet.

Det är väldigt få val i skolan som statistikförs inom grundläggande utbildning och det gör att det är svårt att synliggöra elevers önskningar och kvantitativa mönster av ojämställdhet. Det är bland annat gymnasieval som kan diskuteras utifrån könsstereotypa val, eftersom några direkta val inte förekommit innan dess.

Val till gymnasiet är idag en mycket könsuppdelad praktik, och har så varit under lång tid. Flickor och pojkar väljer alltså gymnasieinriktning väldigt könsuppdelat och frågan om ett så kallat fritt val är intressant att reflektera kring gällande just detta val (jfr Lappalainen, Mietola & Lahelma, 2013). Eleverna väljer också i linje med sina betyg, vilket innebär att könsskillnaderna i betyg också får betydelse för vilka livsval man gör (jfr även Holm, 2014). Principen som gäller, allt som oftast, är: Bra betyg i ett ämne, riktning för gymnasiet. Har man generellt högt meritvärde söker man sannolikt till studieförberedande naturinriktning eller samhällsinriktning. Anna Sandell (2007) har studerat utbildningssegregation och formulerar det så här, angående just det fria valet kontra val utifrån bland annat könstillhörighet:

”Segregationsproblemet ligger i första hand inte på individnivå, utan på en samhällelig nivå, där strukturer gör att vi medvetet eller omedvetet begränsas i våra handlingsutrymmen. Detta uttrycks i kulturella praktiker som på olika sätt upprätthålls, men som också kan brytas. I de kulturella praktikerna positioneras och positionerar vi oss i samhället.”

Delegationen för jämställdhet i skolan lyfte fram valen till gymnasiet i sitt slutbetänkande (SOU 2010:99) och visade hur unga väljer gymnasieprogram idag. Idag är gymnasieprogrammen i den nya gymnasieskolan andra än dessa, och en enkel jämförelse kommer att göras här.

Tabell över val till gymnasieprogram.

Tabell 1. Andelen kvinnor och män på gymnasieskolans nationella program läsåret 2009/10. Tabellen är bearbetad från SOU 2010:99, s. 93.

Tabellen visar hur fördelningen mellan kvinnor och män ser ut i gymnasiet. Den visar en könssegregerad verklighet där mycket få program är verkligt kvantitativt jämställda. De program som är mest jämställda nationellt sett, är de studieförberedande programmen naturvetenskap och samhällsvetenskap. Medieprogrammet och hotell- och restaurangprogrammen är också i det procentuella jämställdhetsspannet 40-60 procent.

Det som den här statistiken visar är nationella mönster, inte lokala variationer. Det är sannolikt att det på vissa ställen i landet finns stora variationer där vissa program är mer populära än andra och där det får konsekvenser för hur unga kvinnor och unga män väljer gymnasieprogram.

Ser man på något nyare statistik gällande detta så ser det ut så här:

Tabell 2. Fördelning av elever på gymnasiets olika program över hela landet 2014/2015, från siris.skolverket.se

Tabell 2. Fördelning av elever på gymnasiets olika program över hela landet 2014/2015, från siris.skolverket.se

Tabellen visar på ett något annat sätt den kvantitativa fördelningen av elever på gymnasiet. Den här tabellen visar både de yrkesförberedande och de studieförberedande programmen, och de yrkesförberedande programmen berättigar inte eleverna till högre studier efter gymnasiet. Av de yrkesförberedande programmen är det VVS-programmet, el- och energi och hantverksprogrammet som är de minst kvantitativt jämställda med mindre än 10 procent av de andra könet på programmet. Handels- och administrationsprogrammet och restaurang- och livsmedelsprogrammet var de mest kvantitativt jämställda. Av de studieförberedande programmen är naturvetenskapsprogrammet och ekonomiprogrammet mest jämställda med kvantitativa mått mätt, medan humanistiska programmet är minst jämställt. Det som kan sägas utifrån denna statistik är att de yrkesförberedande programmen är kvantitativt mindre jämställda än de studieförberedande.

Sandell (2007, s. 13) menar att ”vad vi statistiskt vet om fördelningen av elever på gymnasieskolans nationella program, finns den klassmässiga segregationen främst mellan så kallade yrkesinriktade program och studieförberedande program”. Hon menar vidare att, ungdomar från lägre samhällsklasser väljer i högre grad yrkesprogram än de från högre samhällsklasser och detta kan ju förklara en del av statistiken. Segregationen mellan könen är tydligast inom de olika yrkesinriktade programmen.

Vidare skriver Sandell (2011, s. 174) om lokala praktiker inom gymnasieval och att lokala praktiker ibland är mer viktiga än både klass och kön och att dessa val ibland blir än mer könssegregerade än i nationell statistik.

I SOU 2010:99 lyfter man vidare fram val gällande elever med utländsk bakgrund. Det visade sig vid granskning av kvinnor och män med utländsk bakgrund att de i mindre utsträckning väljer yrkesförberedande program och i högre grad väljer studieförberedande. Elever med utländsk bakgrund verkar också välja mindre könsstereotypt än elever med svensk bakgrund.

Gymnasieval beror både på kön och klass

Fanny Ambjörnssons (2004/2010) avhandling berör gymnasietjejer utifrån genus, klass och sexualitet. Empirin till avhandlingen utgör etnografiska deltagande observationer i en grupp flickor på barn- och fritidsprogrammet och en grupp flickor på samhällsvetenskapsprogrammet (a a). Hela avhandlingens empiri kan diskuteras utifrån just val och hur de val vi gör påverkar hur man utvecklar sin könsidentitet samtidigt som också att själva valet påverkat hur man väljer.

Det Ambjörnsson visar är att valen sällan beror på endast kön, utan klass är också en bidragande faktor till de val tjejerna gör. Och att uttryck för sexualitet också skiljer sig åt mellan grupperna tjejer som studerats. Det som också dessa val får som konsekvens är att tjejerna kommer att gå sin gymnasieutbildning i väldigt olika grupper ur bemärkelsen kvantifierad jämställdhet.

Samhällsvetarprogrammet visade tabellen ovan har ofta en rätt så jämställd fördelning mellan flickor och pojkar, medan barn- och fritidsprogrammet är ett av de mest könssegregerade gymnasieprogram som finns/fanns. De traditionellt manliga praktiska yrkesinriktade programmen är dock än mer könssegregerade. Det här får naturligtvis konsekvenser för möjligheter att utveckla både sin identitet och sin syn på flickor och pojkar.

Pojkar ska lyckas utan ansträngning och måste på ett sätt därför leva upp till en bild av en man som naturbegåvning, geni.

Ann-Sofi Nyström (2012) visar på liknande mönster gällande högpresterande pojkar. I sin studie har hon analyserat mönster hos pojkar som går på prestigefyllda gymnasieprogram där pojknormen är en annan än den gängse medialt skapade pojknormen om antiplugg-pojkar och pojkar som inte bryr sig om sina skolresultat. Dessa pojkar bryr sig alltså om sina resultat i allra högsta grad och resonerar kring detta på motsvarande sätt som flickor. Det som dock är skillnaden mellan flickors och pojkars höga prestationer i skolan är att pojkar ska lyckas utan ansträngning och måste på ett sätt därför leva upp till en bild av en man som naturbegåvning, geni. Hur den här gruppen pojkar har påverkats av förväntningar på val och hur de själva påverkats av sina val är intressant att i förlängningen studera.

Utifrån dessa båda studier kan bland annat konstateras att val inom skolområdet sällan är en fråga där kön som kategori är utslagsgivande för vilka val man gör. Klass, eller socioekonomisk bakgrund, är också en mycket avgörande faktor för de val man gör och som har nära koppling till framtida arbetsliv och yrkesval (jfr Jobér, 2015).

Det visar exempelvis också Ida Lidegrans (2009) studie om studieval inom eliter i Stockholm och Uppsala. Hennes studie visar att det förutom kön och klass, dessutom är väldigt centralt vilken fysisk plats studierna bedrivs på, alltså att själva skolan i sig är viktig för upprätthållande av vissa kulturella mönster. Då är kön alltså inte längre en allenarådande utslagsgivande kategori för studieval.

Men däremot kan sägas utifrån Lidegrans studie att både flickor och pojkar tenderar att välja enligt sina pappors tidigare genomgångna studier, vilket kan tyda på att en manlig norm är eftersträvansvärd både inom utbildningsordningen och senare i arbetslivet. Därigenom spelar kön roll, men kanske på ett sätt som inte var direkt väntat.

Genusordningens roll

Könsstereotypa val, eller val utifrån könsstereotypa föreställningar om vad individer av olika kön kan ägna sig åt kanske är en mer precis benämning av fenomenet och kan förstås på olika sätt. Ett sätt är att använda den förståelsemodell som teorin om genusordningen erbjuder. Den förståelsemodellen kan ge en förklaring till hur genus spelar roll i samhället, och därmed hur genus spelar roll i skolan och framförallt graden av individualitet i de avgörande livsval som vi gör.

Enligt teorin om genusordningen kan översiktligt sägas att kvinnor och män är isärhållna både i vad man arbetar med och gällande att det som kvinnor och män ägnar sig åt dessutom är olika värderat (Hirdman, 2001). Enligt Hirdmans (2001) reflektioner och resonemang är mannen fortfarande samhällets norm.

Genusordningen kan vara ett sätt att förstå hur genus fungerar som en ordnande princip, det vill säga agerar som upprätthållare av struktur och stabilisator. Det är viktigt att se att en genusordning ingalunda är statisk utan förändras i olika kontexter. Genusordningen är också ett sätt att illustrera hur samhället består som ojämställt.

Välja utifrån sina intressen

Varför är det då så viktigt att valen skulle vara mindre könssegregerade? I sig är det inte viktigt, men det är viktigt om man tror att alla ska ha möjlighet att välja utifrån sina intressen och sin önskade livsväg. Det finns ingen anledning att tro att flickor och pojkar skulle välja så könssegregerat om inte seglivade föreställningar om vad flickor och pojkar är bra på och lär sig vad de ”borde” välja skulle finnas kvar. Det är därför viktigt att försöka bryta dessa föreställningar om flickor och pojkar.

Dessutom är det så  att underordnade grupper får och ges större handlingsutrymme i organisationer med kvantitativ jämställdhet. Kanske är det den kritiska massan som gör att man inte längre ses enbart som representant för sitt kön, utan kompetens kan vara en reell faktor för aktörskap?

Könsstereotypa föreställningar eller normer kring vad flickor och pojkar förväntas göra behöver därför alltid vara föremål för kritisk granskning och reflektion.