Vad är genusforskning?

Genusforskning bedrivs både som eget ämne och inom andra ämnen. Inom genusforskningen finns många olika teorier och metoder. På senare tid har intersektionella perspektiv blivit allt vanligare, det vill säga forskning som undersöker hur olika maktrelationer samverkar med varandra.

Genusforskningen står på två ben. Det ena benet utgörs av forskning inom ämnet genusvetenskap och det andra av genusforskning inom andra ämnen, så kallad ämnesintegrerad genusforskning. Genusforskning, liksom annan kritisk forskning, bedrivs inom de flesta ämnen och inom exempelvis sociologi, historia och statsvetenskap är genusforskning en relativt etablerad forskningsinriktning.  Den ämnesintegrerade genusforskningen ställer nya frågor, kräver andra utgångspunkter och möjliggör nya analyser och förståelser inom de etablerade ämnena. Vad tror du händer när genusforskare till exempel lyfter dessa frågor:

  • Inkluderas sexuella trakasserier i förståelsen av begreppet mobbning?
  • Går det att skriva om historia utan att ta hänsyn till kön och genus?
  • Hur inverkar våra föreställningar om kvinnligt och manligt på teorier och forskning i biologi?
  • Vilken slags säkerhet skapar säkerhetspolitiken? Säkerhet för vem?
  • Hur påverkar kvinnors och mäns olika villkor i samhället deras hälsa?
  • Vem får komma till tals som expert i medierna?

Genusforskning är ett brett fält, vilket märks i såväl teorier, metoder och perspektiv som forskningsfrågor. Det finns inga vattentäta skott mellan genusforskning och andra ämnen. Genusforskare hämtar teorier och metoder från andra discipliner och andra ämnen gör detsamma från genusvetenskapen.

En tydlig inriktning inom genusforskningen i dag är intersektionella perspektiv och analyser. Det vill säga forskning som undersöker och visar hur olika maktrelationer som ras, kön, sexualitet, klass, ålder, funktionsvariationer och könsuttryck samverkar. Begreppet intersektionalitet har sina rötter i den antirasistiska feminismen i USA. I Sverige har intersektionalitet fått starkt fäste i såväl genusforskningen som i den politiska diskussionen om makt, ojämlikhet och diskriminering. Det gör det relevant att tala om intersektionalitet som en länk mellan genusforskning och annan kritisk forskning, som exempelvis queerforskning och forskning om rasism.

Exempel på inriktningar inom genusforskning

I genusforskning överskrider och berikar teorier, metoder och perspektiv varandra. Det är inte ovanligt att en genusforskare till exempel bedriver intersektionella postkoloniala genusstudier, eller identifierar sig som feministisk postkolonial queerforskare. Här beskriver vi några forskningsinriktningar inom genusforskning.

Maskulinitetsforskning

Kritiska studier av män och maskuliniteter, även kallat maskulinitetsforskning, är ett av forskningsfälten inom genusforskning. Maskulinitetsforskning fokuserar på mäns sociala och kulturella livsvillkor, livsstilar, attityder och handlingssätt. Den anglosaxiska forskningen började växa fram under 1970-talet, men i Sverige och Norden fick kritiska studier av män och maskuliniteter fäste under 90-talet.

Postkolonial forskning

Genusforskning utifrån postkolonial teori undersöker hur bilden av västvärlden som upplyst, rationell och modern skapas genom att beskriva andra delar av världen som föråldrade, mystiska och traditionella. Enligt den postkoloniala forskningen leder detta till ett nedvärderande av kunskap som vuxit fram utanför väst, något som kritiserats, inte minst från feministiskt håll. Den postkoloniala teorin lyfter även en tydlig kritik mot hur ”västerländsk feminism” tenderar att osynliggöra, homogenisera och/eller nedvärdera andra delar av världen och de människor som lever, vistas och verkar där.

Queerforskning

I likhet med hur de postkoloniala forskarna riktar ljuset mot det som ofta tas för givet, vänder även queerforskare på perspektiven. Istället för att studera det som avviker från normen studeras det som betraktas som det ”normala”, exempelvis vithet och heteronormen. Benämningen ”queer” har sina rötter i 1980-talets radikala aktivistgrupper som kallade sig queer för att markera sitt avståndstagande från heteronormen.

Feministisk posthumanistisk forskning

På senare år har forskningsfältet feministisk posthumanism vuxit fram. Det utmanar gränsdragningen mellan natur och kultur och visar hur vår världsbild och självbild förändras när de inte längre separeras. Detta påverkar även frågor kring etik, politik och rättvisa. Inom den feministiska posthumanismen ifrågasätts idén om människan som rationell, självständig och oberoende och som överlägsen naturen. Människan förstås istället som ständigt påverkad av den materiella världen, som hon i sin tur påverkar.

Skribent Nationella sekretariatet för genusforskning. Publiceringsdatum: 31 mars 2016
Relaterat material

Genusforskningens organisering

Vill du veta mer om hur genusforskningen växte fram i Sverige, när kvinnoforskning bytte namn till genusforskning eller vad som menas med centra/fora-bildningar?

Läs om genusforskningens organisering ›

Järnvägsspår som korsar varandra.
Genus 2-3/13, Tema: Teoribyggarna
Relaterade avhandlingar
  • The role of adult literacy in transforming the lives of women in rural India: overcoming gender inequalities
    Läs mer på GENA ›
  • Att kommunicera skolans naturvetenskap: ett genusperspektiv på elevers deltagande i gemensam och enskild kommunikation
    Läs mer på GENA ›
  • Gender and emotions in family care: understanding masculinity and gender equality in Sweden
    Läs mer på GENA ›