Feministisk ekonomiforskning

Feministisk ekonomi är ett växande fält av stor betydelse för genusforskningen, liksom som för förståelsen av hur kvinnors och mäns ekonomiska förhållanden hänger samman med andra samhällsförändringar och samhällsproblem. Agneta Stark, docent i företagsekonomi, ger en introduktion till forskningsfältet.

Inom forskning och undervisning framställdes den traditionella ekonomiska teorin och beskrivningarna av ekonomiska problem länge som om de gällde alla människor. Feministiska ekonomiforskare har dock visat att detta inte alls stämmer. De feministiska ekonomiforskarna har studerat en mängd områden, med olika metoder. I det här kapitlet beskrivs deras kritik av traditionell ekonomisk teori, deras kritik mot bristande objektivitet och saklighet, feministisk ekonomiforskning inom några viktiga sakområden som tidigare försummats, samt hur maktfrågor är centrala i feministisk ekonomiforskning.

Kritik av traditionell ekonomisk teori

Michèle Pujol tar upp fem historiska antaganden som följt med ekonomisk teori från 1700-talet ända in i nutid: 1) alla kvinnor är eller kommer att vara gifta, 2) alla kvinnor är ekonomiskt beroende av en närstående man, 3) alla kvinnor är (och bör vara) hemarbetande/hemmafruar, eftersom kvinnor föder barn, 4) kvinnor som arbetar i industri är lågproduktiva, 5) kvinnor är irrationella, olämpliga som ekonomiska aktörer och de förmår inte fatta rätt ekonomiska beslut. Detta är antaganden som haft stor betydelse för slutsatser och praktisk politik under mer än 200 år. Pujol framhåller att antagandena inte är resultat av undersökningar om verkliga kvinnors liv och förhållanden, utan oreflekterat speglar föreställningar i det samhälle där den som skapat de ekonomiska teorierna levt. Följden av antagandena – som alltså inte är riktiga – blir bland annat att ekonomisk statistik, som alltid bygger på teoretiska modeller, blivit ofullständig och felaktig, att ekonomisk politik utformats fel, och att följderna blivit dåliga, särskilt för kvinnor.

En annan av de många forskare inom fältet feministisk ekonomi som kritiserar traditionell ekonomisk teori för främst felaktiga utgångspunkter är Paula England. De felaktiga utgångspunkterna som England framhåller är: 1) det är omöjligt att jämföra olika människors nytta (eller glädje) av något som kan skaffas för pengar, 2) en persons preferenser, som värderingar, smak, föreställningar om ett bra liv, kommer utifrån (det vill säga de påverkas inte av hur hen lever) och förändras inte, 3) ekonomiska aktörer är alltid och ska alltid vara själviska samt 4) familjeförsörjare handlar alltid oegennyttigt mot övriga familjemedlemmar. Det är lätt att se att punkterna 3 och 4 kolliderar med varandra. Men också de första två utgångspunkterna är problematiska då olika människors nytta visst kan jämföras med varandra. Den som är fattig och fryser behöver sakligt sett varma kläder bättre än den välbeställde som lagom varm gärna skulle vilja ha en tröja till. Och preferenser, vad människor uppskattar, längtar efter och fruktar förändras oavbrutet, i ett invecklat samspel mellan normer, pengar, möjligheter och andra människors uppfattningar.

Ökad saklighet och objektivitet

Pujol, England och många andra feministiska forskare har visat att traditionella teorier och beskrivningar av hur ekonomi fungerar systematiskt har uteslutit kvinnor och sådant som förknippats med kvinnors verksamheter. I stället har manliga beteenden och verksamheter varit grund, liksom maktordning och sociala förhållanden som varit/är giltiga för medelklassen i de traditionella forskarnas hemländer: industriländer i nord. Vad som är bra ekonomiskt för en hel familj har i många studier antagits kunna representeras av vad en familjeförsörjare anser vara bäst, eftersom han har antagits vara helt rättvis och välvillig mot alla familjemedlemmar. Detta är sakligt fel. Feministiska forskare har visat att förhandling inom familjen bygger på pengar, makt och flera andra faktorer, att konflikter inom familjen om ekonomi är vanliga, att missbrukande eller våldsamma män inte är sällsynta, och att kvinnor ofta historiskt varit och i dag är huvudförsörjare, även i familjer där det finns fler än en vuxen. Arbetsmarknader har antagits vara väl fungerande, jämlika och rättvisa. Detta är sakligt fel. Lägre löner för kvinnor, som utfört samma arbete som män med högre lön, har ansetts rättvisa, utan att frågan undersökts närmare. Lägre lön har till och med påståtts bevisa att kvinnorna gör ett sämre arbete. Det ekonomiska resonemanget har då varit att ”eftersom lön alltid sätts rättvist så visar den lägre lönen i sig att arbetet utförs sämre.” Feministiska forskare har visat att arbetsmarknader i stället diskriminerar och återskapar maktrelationer mellan människor av olika kön, etnisk tillhörighet och klass.

De ovan nämnda forskarna är några exempel på feministiska ekonomiforskare som har strävat efter ökad objektivitet och saklighet inom ekonomiska teoribyggen. De har tagit kravet att ekonomiska teorier ska gälla för alla människor på allvar. Därför har de undersökt vad som behöver förändras för att människor, oavsett kön, klass, etnicitet, ålder etc. verkligen ska inkluderas, och vad följderna skulle bli. Trots denna empiriska och teoretiska noggrannhet kritiserades många feministiska ekonomiforskare för att de skulle vara känslomässiga, osakliga och okunniga, en kritik som emellanåt framförs ännu under 2000-talets andra decennium.

Numera är den feministiska kritiken av de ekonomiska modeller som styrt (och styr) ekonomisk politik nationellt och internationellt åtminstone delvis accepterad, exempelvis av Världsbanken, FN, ILO (Internationella arbetsorganisationen, ett organ inom FN) och IMF (Internationella valutafonden) som regelbundet rapporterar resultat av feministisk forskning. Exempelvis visar IMFs hemsida i april Yuko Kinoshita och Kalpana Kochhars (2016) studie av hur mycket ekonomisk produktion (mätt som bruttonationalprodukt) som förloras i länder där kvinnor inte kan förvärvsarbeta fullt ut, trots god utbildning. FNs utvecklingsorgan, UNDP publicerar årligen ett Gender Inequality Index (GII) för alla länder i sin rapportering om utvecklingsfrågor och människors levnadsförhållanden.

Viktiga delar av ekonomisk teori och forskning bygger dock fortfarande på ogrundade antaganden om att traditionella manliga mönster från medelklassen i industriländerna kan användas som mall för rationalitet, för att förutsäga hur människor med helt olika karakteristika, bakgrunder och levnadsförhållanden kommer att handla.

Viktiga områden som utelämnats i tidigare forskning

Feministisk ekonomi behandlar också frågor om ekonomi inom områden som tidigare inte undersökts, eftersom de i stor utsträckning har skötts av kvinnor, och ofta utan betalning. Dit hör vård, omsorg, och hushållsarbete men även odling och vattenförsörjning, i den mån arbetena inte har organiserats på en betald arbetsmarknad. Ester Boserup visade tidigt att omvandlingen av jordbruket i många utvecklingsländer inte alls påverkade kvinnors och mäns sociala situation på samma sätt. Hon lyfte fram den stora betydelse kvinnors arbete, betalt och obetalt, hade för nationella ekonomier. Hennes arbete förändrade kraftigt debatten om bistånd och utvecklingssamarbete. Senare feministisk utvecklingsforskning har bland annat visat att kvinnors utbildning är en nyckelfaktor i ekonomisk utveckling i länder i syd, en kunskap som i dag är allmängods och som Boserups forskning ledde fram till.

Ett annat exempel är Nancy Folbre som har betonat samarbete och känslomässigt engagemang som betydelsefulla faktorer inom ekonomisk teori, med tillämpning på omsorg, fostran av barn och vårdarbete. Andra områden där feministiska ekonomiforskare gjort och gör betydande insatser rör mått på hur mycket obetalt arbete som görs, hur människor använder sin tid, SNA (System of National Accounts) som är det av FN fastställda redovisningssystem som gör att länder kan jämföra sitt välstånd, globaliseringens följder, HDI (Human Development Index) och GDI (Gender Development Index) som belyser hur kvinnor och män bidrar till och tar del av olika aspekter av ekonomisk utveckling.

Kritik mot traditionell ekonomiforskning och teoribildning har riktats mot dess bristfälliga maktanalys av exempelvis statsvetare, sociologer och av ekonomer med icke-traditionella utgångspunkter. Endast en mindre del av dessa kritiker har använt feministisk teori. För de feministiska ekonomiforskarna har maktbegreppet redan från början varit centralt. Sammanfattningsvis har den maktfokuserade forskning som bedrivits av feministiska ekonomiforskare, tillsammans med feministiska forskare inom andra discipliner, förändrat hur ekonomiska system på mikro- och makronivå kan förstås. Feministisk makroekonomisk forskning rör bland annat internationell handel, frihandelszoner, internationella kapitalflöden, monetär policy, avreglering, privatisering, åtstramning samt migration. Exempel på studieområden är trafficking, arbetsmöjligheter för unga kvinnor inom nya ekonomiska frizoner, villkor för kvinnor som migrerar för att utföra hushållsarbete i andra länder, effekter av ekonomisk omvandling för kvinnor och män av olika klass, kast, etnicitet eller sexualitet.

Feministisk ekonomi är därför ett växande fält av stor betydelse för genusforskningen, liksom som för förståelsen av hur kvinnors och mäns ekonomiska förhållanden hänger samman med andra samhällsförändringar och samhällsproblem. Feministisk ekonomi har dessutom en stor praktisk och daglig tillämpning inom nära nog alla samhällsområden från a till ö, från arbetsrätt och löneförhandlingar till olika aspekter på skatt, tillväxt i ekonomin, utbildning, äktenskapslagstiftning och överskottsmål för statsbudgetar.

Skribent Agneta Stark, juris kandidat, civilekonom och docent i företagsekonomi.
Källa Agneta Stark, "Feministisk ekonomi", i Anna Lundberg & Ann Werner (red.), En introduktion till genusvetenskapliga begrepp, Nationella sekretariatet för genusforskning 2016