Fyra definitioner av kultur

Bland genusforskare är det lika vanligt att studera till exempel tv-serier, film, reklambilder och romaner som att studera människors beteenden. Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap, reder ut hur begreppet kultur förståtts och använts, och vilken betydelse det haft inom feministisk forskning och debatt.

Med det nedsättande begreppet ”kulturtant” brukar man avse lite äldre kvinnor som lägger tid och pengar på att konsumera skönlitteratur, teater, konserter och konst. Med begreppet ”hederskultur” menas oftast beteenden som inskränker främst kvinnors fri- och rättigheter utifrån en idé om att bevara de närståendes heder. I det senare exemplet används alltså inte alls kulturbegreppet för att hänvisa till estetiska produkter, som i det första exemplet, utan för att istället tala om ett slags ”kollektivt medvetande”. Begreppet kultur kan alltså syfta på olika saker.

Inom de flesta humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen studeras kultur, ur olika synvinklar. Så också inom genusvetenskapen. Men medan de flesta någorlunda förstår vad ett samhälle är, ställer kulturbegreppet till problem för många. Delvis hänger det samman med att kulturbegreppet kan ha så många olika betydelser. I det följande ska jag, med hjälp av kulturforskaren Johan Fornäs, reda ut fyra (av många) definitioner. Dessa är de ontologiska, estetiska, antropologiska och hermeneutiska kulturbegreppen. Det handlar inte om att utkora en vinnare, utan att visa att begreppet har olika betydelse och funktion i olika sammanhang.

Den äldsta användningen av ordet kultur i svenska texter är från 1400-talet och refererar till omsorgen och förbättrandet – kultiverandet – av grödor och djur; att få saker att växa på ett bra sätt. Under 1600-talet utvidgades tanken på vad som kunde odlas och kultiveras till att även omfatta det mänskliga medvetandet. Kultur blev då detsamma som andlig odling. Detta sätt att definiera kultur kallar Fornäs det ontologiska kulturbegreppet.

Snart utvecklades också idén att bara vissa människor – i praktiken vita, välbärgade, välutbildade män – var ”kultiverade”. Också vissa (västerländska) nationer ansågs mer kultiverade än andra. Under upplysningstiden, runt 1700-talet och framåt, likställdes kultur ungefär med social utveckling eller civilisation, och man ansåg etnocentriskt att Europa utgjorde höjdpunkten för denna sociala utveckling. Vad man gjorde var alltså att bedöma icke-europeiska människors sätt att leva efter sin egen måttstock.

Den ”kultiverade” människan ägnade sig åt en specifik konstnärlig konsumtion och produktion som bestod av ”fin” konst, litteratur, musik, teater etc. Detta till skillnad från de ”okultiverades” estetiska produktion och konsumtion som kom att betraktas som lägre stående och ”ful”, som till exempel den framväxande masskulturen, det som idag kallas populärkultur. Här kom särskilt kvinnors läsning av massproducerade romaner i skottgluggen: det fanns en rädsla för att kvinnor skulle glömma sina husliga plikter och bli moraliskt förslappade då de försjönk i sina ”dåliga” romaner. Kultur kom alltså att syfta på de estetiska verksamheterna och produkterna, en definition som fortfarande existerar idag och som kan kallas det estetiska kulturbegreppet. Det var här de som kallade sig kvinnoforskare främst gjorde sina första insatser på 1960-talet och framåt. De lyfte fram ditintills glömda kvinnor och deras verk inom de estetiska områdena som skönlitteratur (till exempel Agnes von Krusenstierna), konst (Hilma af Klint) eller musik (Elfrida Andrée).

En tredje och idag vanlig definition av kulturbegreppet utvecklades av samhällsvetenskaperna på 1800-talet. Där ses kultur som särskilda sätt att leva som bygger på gemensamma kunskaper, värderingar, erfarenheter och tankemönster, ett ”kollektivt medvetande”, som delas av olika grupper som nationer, klasser och subkulturer. Detta kulturbegrepp brukar benämnas det antropologiska kulturbegreppet, och det gör det möjligt att tala om olika kulturer som existerar parallellt med varandra, eller vid olika tidpunkter i historien. Även detta kulturbegrepp användes tidigt av dem som då kallade sig kvinnoforskare och som var föregångare till ämnet genusvetenskap: bland annat myntades begreppet kvinnokultur som ett sätt att fånga in antagandet att kvinnor delar ett kollektivt medvetande som skiljer sig från männen. Till exempel menade kvinnoforskarna att specifika kvinnliga erfarenheter som barnafödande och omsorg om familjen formade ett sådant medvetande.

Den fjärde definitionen – det hermeneutiska kulturbegreppet – bygger ihop alla de tre föregående definitionerna och ligger till grund för det stora tvärvetenskapliga forskningsfält som kallas (feministiska) kulturstudier. Kultur ses här som produktion av betydelse eller mening, via olika sorters symboler och symboliska språk. Genom bilder, musik, texter och stilar utväxlas en mängd olika förståelser av vad kvinnlighet och manlighet är, vad som är moraliskt rätt och fel, olika sätt att leva, tänka och uttrycka sig och så vidare. Det pågår ett ständigt meningsskapande kring genus, etnicitet, sexualitet, ”ras”, ålder och klass. Och detta meningsskapande ser inte ut på ett sätt; där finns både maktutövning och motstånd. I kulturen, i musik, mode, teater, heminredning och så vidare, pågår alltså en kamp och en förhandling om betydelse: om vad som är viktigt eller oviktigt, sant eller falskt, fint eller fult.

Genom att man ser kultur som en förhandling om mening så erkänns också läsarens/tittarens/lyssnarens betydelse. Ett exempel är mottagandet av de affischer med supermodeller iförda minimala underkläder som möter oss i juletid. I ena hörnet står en företagslogga och tvärs över modellens kropp ett pris. På några sekunder har den förbipasserande observerat detaljerna och gett affischen mening: aha, det här handlar om den traditionella julreklamen för underkläder från ett specifikt företag. Men i tolkningens nästa steg blir det mycket svårare att enas om bildens mening då alla tolkningar är starkt beroende av betraktarens bakgrund, erfarenhet och kunskap. En del ser julhandelns underklädesreklam som en hyllning till den kvinnliga kroppen och ett vackert inslag i den annars trista gatumiljön, andra som uttryck för en ohälsosam kroppsfixering eller för den manliga blick som gör kvinnor till sexobjekt.

Med andra ord är ingen representation (en term för en meningsskapande framställning) entydig. De kan uppfattas olika beroende på vem det är som tittar, lyssnar eller läser. Genus, ålder, nation, etnicitet och klasstillhörighet påverkar meningsskapandet. Med andra ord är det viktigt att i alla sammanhang hålla reda på vilket kulturbegrepp som används: handlar det om kultur som meningsproduktion, estetiska produkter eller levd erfarenhet? Och vem tolkar, hur och varför?

Skribent Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap.
Källa Hillevi Ganetz, "Kultur", i Anna Lundberg & Ann Werner (red.), En introduktion till genusvetenskapliga begrepp, Nationella sekretariatet för genusforskning 2016