Genusflödet

• Arkiv

Hyperfemininitet i orientalisk dans

Nyhet: 2010-04-21

De vill vara sexiga, läckra och feminina och samtidigt ha kvar sin kraftfullhet och subjektivitet. Genom den orientaliska dansen hittar kvinnorna i Karin Högströms studie nya sätt att uttrycka femininitet.

- De ser dansen som en chans att släppa loss med glitter och glamour, att sminka upp sig och vara riktigt feminina på ett sätt som de inte upplever att de kan vara till vardags, säger Karin Högström.
På fredag disputerar hon med avhandlingen Orientalisk dans i Stockholm. Feminiteter, möjligheter och begränsningar vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier vid Stockholms universitet. Karin Högström beskriver danslektionerna som en frizon där dansutövarna kan iscensätta nya femininiteter. De njuter av att klä sig i de glittriga och färgsprakande plaggen och av att uttrycka vad Karin Högström i avhandlingen kallar ”hyperfemininitet”.

När "det främmande" blir positivt

Dansutövarna i studien upplever att de genom dansen får känna sig kvinnliga, men med det menar de olika saker. Vissa beskriver dansen som kopplad till kvinnokroppens biologi och menar att rörelserna underlättar vid graviditet genom att man jobbar med muskler i bäckenet. Många upplever också att det i orientalisk dans finns en tillåtande inställning till kvinnokroppen.
- Det finns en föreställning om att man inte behöver vara ung och vältränad, att man gärna kan ha några extra kilon när man dansar just orientaliskt, säger Karin Högström.
Under studien har hon gjort deltagande observationer vid danslektioner och djupintervjuat kvinnor i Stockholm som utövar dansen. Hon intresserar sig för orientalisk dans i relation till västerländska föreställningar om Orienten.
- Ofta beskrivs invandring och nya kulturella inslag i samhället i termer av problem som måste åtgärdas. Det är intressant när ”det främmande” blir någonting positivt, någonting som majoritetsbefolkningen uppskattar och strävar efter.

"Stor, stark och vacker"

Karin Högström konstaterar att den västerländska bilden av Orienten ofta präglas av föreställningar om Mellanöstern som hotfull, farlig och irrationell. Samtidigt finns en romantiserad blid där Orienten kopplas till sensualism, naturlighet och gemenskap. I en anda av ”Tusen och en natt” framträder en sexualiserad schablonbild som kretsar kring kvinnors förförelsekonst och det präglar synen på orientalisk dans.

De vill vara läckra och sensuella men är noga med att det de gör inte går ut på att förföra karlar.Även om dansen inte längre ses som lika suspekt som under 1970- och 1980-talen, när den började utövas i Sverige, så händer det fortfarande att utövarnas respektabilitet ifrågasätts. Några av dansarna i studien uppträder professionellt och de berättar att de ibland får problem när de dansar inför publik.
- De kan hamna i utsatta positioner och det förekommer att de möts av rop i stil med ”du kan väl lika gärna ta av dig de där kläderna”, säger Karin Högström.
Dansarna förhåller sig till och vill förändra bilden av de kvinnliga dansarna som enbart objekt.
- De vill vara läckra och sensuella men är noga med att det de gör inte går ut på att förföra karlar. Samtidigt kan det vara lustfyllt att bli betraktad och åtrådd. De vill vara sexiga, läckra och feminina och samtidigt ha kvar sin kraftfullhet och subjektivitet. En av dansarna sammanfattar det som att när hon dansar vill hon känna sig ”stor, stark och vacker”.

Läs avhandlingen på Divas webbplats.
Disputationen äger rum vid Stockholms universitet 23 april klockan 10.30.

AV: