Nyhet: 2010-05-19
Bilden av den goda eleven är nära sammankopplad med föreställningar om svenskhet. Det konstaterar etnologen René León Rosales i sin avhandling. Han ifrågasätter kritiker som skyller pojkars sämre resultat i skolan på en feminisering av svenska skolor.
- Skolan är inte anpassad för flickor, däremot är den anpassad efter medelklassen, säger han.
Elever med utländsk bakgrund i socioekonomiskt utsatta områden har svårare att iscensätta sig själva som duktiga i skolan och framför allt pojkar hittar i stället andra arenor där de får bekräftelse som framgångsrika. Det är en av slutsatserna i René León Rosales avhandling.
- Det finns vissa föreställningar om hur pojkar med utländsk bakgrund är som elevkategori. Pojkarna förknippas ofta enbart med brister och problem och det stämmer inte med mina erfarenheter. Jag vill lyfta fram komplexiteten i en miljö som kan beskrivas som multietnisk och undersöka vilka maskulinitetspositioner som finns att inta, säger León Rosales.
Under ett år har han följt barnen i två sjätteklasser i en skola i den norra delen av kommunen Botkyrka och intervjuat 15 pojkar. På fredag disputerar han vid Stockholms universitet med avhandlingen Vid framtidens hitersta gräns: Om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola.
León Rosales är kritisk till bilden av att den svenska skolan skulle vara anpassad efter flickor.
- För flickor och kvinnor som kategori är utbildning viktigare för att kunna bli nåt än vad det är för pojkar. Skolan är inte anpassad efter flickor, däremot är den anpassad efter medelklassen, säger han och nämner som exempel läxan som en normaliserad del av skolan som gynnar vissa elever.
- Läxor förutsätter att barn som inte kan lösa uppgifterna själva har någon som kan hjälpa dem utanför skolan, men alla föräldrar är inte bekväma med det svenska språket och många jobbar obekväma tider och har inte tid att hjälpa till.
Han konstaterar att pojkarna i studien i större utsträckning än flickorna i samma klasser får bekräftelse som framgångsrika vid sidan av undervisningen och nämner fotbollsmatcherna på rasterna som ett exempel.
- Jag kunde inte se några tydliga projekt utanför undervisningen där flickorna bekräftades kollektivt som pojkarna gör på till exempel fotbollsplanen. Alla pojkar förväntas vara med och försvara sin klass, det är alltid 6A mot 6B. Genom idrotten iscensätts en viss typ av normativ maskulinitet. Man spelar i grupp och når framgång genom fysisk aktivitet.
Jämte fotbollen beskriver León Rosales också hur det mulitetniska kamratspråket, den så kallade förortsvenskan, associeras till en viss typ av begärlig maskulinitet.
- Det är fler pojkar än flickor som brukar språket och talet är förknippat med en cool maskulinitet och gemenskap, säger han.
Studien bekräftar att den etniska segregationen i staden får konsekvenser för hur barn kan skapa sig själva. I klasserna som León Rosales har studerat finns enligt rådande definition inga elever som har svensk bakgrund.
- Eleverna i de här klasserna skapar sig själva i kontrast till den icke närvarande svenska eleven som ses som skötsam och bra. De har strukturellt svårare att iscensätta sig själva som ” duktiga elever” och har därmed svårare att ta till sig den kunskap som erbjuds i skolan. Samtidigt vill de göra bra ifrån sig, som alla elever, och många lyckas göra det också, säger han.
Läs delar av avhandlingen på DIVA:s webbplats.
Disputationen äger rum på fredag 21 maj vid Stockholms universitet.
I Genusflödet rapporterar vi om nya avhandlingar och böcker inom det svenska genusfältet. Prenumerera på flödet i din RSS-läsare, Twitter eller Facebook. Du kan också tipsa andra genom delafunktionen längst ner till höger eller via mail på "tipsa en vän".