Genusforskningens framväxt

Den svenska genusforsknings började växa sig stark under 1970-talet, men det finns exempel på svensk genusforskning från tidigare än så. Gunnar Qvists avhandling från 1960 brukar räknas som den första inom fältet. Genusforskningens utveckling har gått från att vara ett område nära knuten till kvinnorörelsen till ett professionaliserat forskningsområde som idag finns representerat inom de flesta akademiska discipliner, men också inom ämnet genusvetenskap.

Texten om genusforskningens framväxt nedan är gemensamt framtagen av medarbetare vid de tre excellensmiljöerna för genusforskning vid Uppsala, Umeå och Linköping/Örebro universitet.

Gender blir genus …

I Sverige lanserades begreppet genus 1988 av professor Yvonne Hirdman i Kvinnovetenskaplig tidskrift (idag Tidskrift för genusvetenskap), för att tillvarata de insikter som ryms i engelskans gender. Begreppet gender har sina rötter inom 50-talets psykologi, och det var först på 1970-talet som det av anglo-amerikanska feminister började formuleras på det sätt som nu känns igen inom genusforskningen. I tidiga teorier om gender betraktades distinktionen mellan kön och gender som oproblematisk; kön antogs vara något givet, naturligt och självklart. Och genom att på detta sätt använda ett gender/genusbegrepp helt frikopplat från det biologiska könet, har forskare på ett tydligt sätt kunnat visa kvinnors underordning som en icke bestående företeelse, utan som en föränderlig social position.

… och kön blir problematiskt

Idag betonar många genusforskare att gränserna mellan det sociala och kulturella, och det kroppsliga i själva verket är mycket suddiga. Inte bara genus, utan också kropp och biologi är invävda i sociala och kulturella processer. Kroppen tar direkt intryck av sätten den används på, och indirekt påverkas den av de förställningar och värderingar som omger den. På en genussegregerad arbetsmarknad använder kvinnor och män sina kroppar på olika sätt. Och i en kultur som innehåller skilda normer för hur kvinnors och mäns kroppar ska se ut, tränas, bantas och behandlas, formas deras kroppar på skilda sätt. Den tidigare så skarpa gränsdragningen mellan kultur och biologi har alltså blivit mer uppluckrad.

Ett ungt och livaktigt forskningsfält

Sedan genusbegreppets lansering har forskningen om kvinnors och mäns sociala och kulturella villkor bedrivits under namn som genusforskning och genusvetenskap. Parallellt används också beteckningar som feministisk forskning, könsforskning, och kvinnovetenskap. Genusforskning är ett ungt forskningsfält där det ständigt pågår diskussioner om begrepp, metoder och forskningsobjekt. Idag finns forskare med genusinriktning inom samtliga akademiska discipliner och tvärdiscipliner, och det finns forskare med genusvetenskap som specialitet.

Kritik, självkritik och förändrande

Genusforskning rör historia, nutid och framtid, och har tydlig politisk potential. Ofta har genusforskare studerat, analyserat och problematiserat hur annan forskning behandlat, eller underlåtit att behandla, frågor som rör kvinnors och mäns villkor. Genusforskningens medverkan i akademin har på så sätt lett till förändringar i vetenskapliga metoder och ansatser, och den har påverkat hur vetenskapliga frågeställningar formuleras. Men den kritiska granskningen riktas inte enbart utåt, utan ofta också mot genusforskningens egna begrepp, teorier och vetenskapliga verktyg. På så sätt skapas inom genusforskningen också den avgörande möjligheten att ställa nya, oväntade och förändrande frågor.

Fotnot: Texten publicerades ursprungligen på excellensmiljöernas gemensamma webbplats genusfokus.se.