I direktiven för den nya lärarutbildningen begränsas utrymmet att diskutera genusfrågor. Hur ser det ut i verkligheten vid lärosätena? Nya studier visar att det är viktigt att lärarutbildarna får utbildning i genus och stöd från ledningen.
För att kunna undervisa om genus, se mönster i klassrummet och väcka elevernas intresse för jämställdhetsfrågor behövs välutbildade lärare. Men hur mycket man tar upp genus- och jämställdhetsfrågor på Sveriges lärarutbildningar är olika. Enligt Magnus Åberg, forskare vid Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet, har direktiven uppifrån också förändrats genom åren. Han har jämfört vad som står om jämställdhet i regeringens gamla proposition om lärarutbildningen från 2001 och den nya som presenterades förra året.
– Skillnaden är ganska stor. I den förra kopplade man ihop jämställdhet och genusteori. Resonemanget hade en vetenskaplig grund. I den nya propositionen finns inte genusbegreppet nämnt.
Enligt Magnus Åberg har jämställdhetsfrågan blivit marginaliserad. I propositionen räknas kroppar, att det bör vara fler män i skolan, men sedan säger man inte så mycket mer.
– Det är en slags signal att genusfrågan inte ska prioriteras. Fokus ligger snarare på betyg i äldre åldrar och skrivning och räkning i yngre åldrar. Utrymmet för värdegrundsfrågor har minskat.
Magnus Åberg menar att mönstret följer en internationell trend när det gäller utbildning. Skolan har blivit mer resultatinriktad och debatten går mest ut på att ranka skolor och elever mot varandra. Det har blivit en slags norm att det ska gå att mäta resultat. Trenden drabbar genus och värdegrundsfrågorna.
– Sällan kopplar man ihop resultatet med sociala frågor, arbetsmiljö, relationen lärare–elev eller förutsättningar att plugga. Prestationen är i dagens tänkesätt kopplat till individen. Antingen är man kompetent eller inte, konstaterar Magnus Åberg, som presenterat sin studie i ett konferensbidrag med titeln ”Genus som kunskapsområde – forma individer eller kompetenser?”
I studien har han även granskat kursplaner ur ett genusperspektiv.
Enligt forskaren nämns genus ofta pliktskyldigt i kursplanerna, men skrivningarna kopplas inte till lärandemålen.
– Det är alltså inte några kunskaper som räknas inför examinering, säger han.
Forskningen om hur genus tas upp i lärarutbildningen är väldigt begränsad. Det finns en del mindre projekt genomförda, men de berör framförallt lärarstudenterna och deras syn på genus, jämställdhet eller liknande. Lärarutbildarnas roll är däremot ett relativt outforskat område.
Magnus Åberg står även, tillsammans med kollegan Maria Hedlin, bakom en färsk rapport utgiven av Linnéuniversitetet och finansierad av Delegationen för jämställdhet i högskolan som berör det ämnet: "Lärarutbildningen, jämställdhet och genus".
– Vi ville fokusera på lärarutbildarna. Hur hanterar de genusfrågor i konkreta undervisningssituationer, hur ser jordmånen ut på lärarutbildningen när det gäller att jobba med sådana här frågor, berättar Magnus Åberg.
I studien deltog sju lärarutbildare vid tre lärosäten. Magnus Åberg och Maria Hedlin deltog i både klassiska seminarier, telebildföreläsningar och lektioner då värdegrundsfrågor diskuterades. Forskarna studerade även interaktionen mellan lärarutbildare och studenter. De fokuserade på frågor som: vad är det som sägs och görs? Hur pratar man om genus? Hur iscensätts det – vilka får talutrymme?
– Tanken var att vi skulle ta fram generella rekommendationer kring vad som särskilt behöver beaktas av lärarutbildare.
Forskarna gjorde flera upptäckter. Den första att det fanns en hel del oklarheter kring jämställdhetsbegreppet, främst bland studenter. Många gånger uppfattades jämställdhet som en enkel fråga om antal. Det framkom också att jämställdhet associerades med tvång och förbud.
– Studenter kunde fråga om man måste förbjuda pojkar att bära blå tröjor. Sådana föreställningar om jämställdhet måste lärarutbildarna arbeta för att utmana, säger Magnus Åberg.
Han menar att det är viktigt att lärarutbildarna är medvetna med syftet och målen för lärarutbildningen. Som till exempel det skriftliga uppdraget att utmana traditionella könsroller.
– Lärarutbildaren bör tidigt bemöta biologistiska kommentarer, uppfattningar om att kvinnor är på ett visst sätt bara för att de är kvinnor. Istället bör man fokusera på villkoren. Vilka villkor är det som gäller för flickor och pojkar? På vilka sätt skiljer de sig och vad betyder det för läraryrket?
Ett vanligt problem är att genusuppdraget hamnar på enskilda individer inom lärarutbildningen. Flera av de lärarutbildare som deltog i studien stod ensamma inom sitt arbetslag. Enligt Magnus Åberg behövs det stöd från ledningen.
– Ledningen måste peka med hela handen och visa att det här är en viktig fråga. Lärarutbildarna behöver ledningsstödet för när genusfrågorna inte finns inskrivna i formella dokument finns ingen riktig jordmån.
Magnus Åberg efterfrågar tydligare lärandemål kring vad man ska uppnå när det gäller genusfrågan i lärarutbildningen. Han tycker även det är viktigt att det byggs upp en progression.
– Man borde diskutera hur kunskaperna förhåller sig till varandra i kursplanerna och se till att lärarstudenternas genuskunskaper byggs på successivt.
Han rekommenderar att lärarutbildningarna tar hjälp av genusforskarna vid universiteten.
– På många lärosäten finns centrum för genusvetenskap, det borde man dra nytta av i lärarutbildningen. Det är konstigt att man inte utnyttjar alla kompetenser, säger Magnus Åberg.
Lärarutbildningen vid Stockholms universitet präglas i stor utsträckning av dagens utbildningspolitiska agenda. Enligt Kajsa Ohrlander, genusforskare och lärare, är inte bara genus marginaliserat utan hela det pedagogiska kunskapsområdet. Istället ligger fokus på att studenterna ska få ämneskunskaper.
– Situationen försämras snabbt nu med en ledning som har som mål att bryta ned allt som har med lärares sociala, pedagogiska och ämnesöverskridande kompetenser att göra. Det blir upp till enskilda lärare och prefekter om man vill och kan gå emot rådande nedmontering och starta kurser som rör genus och normkritik, säger hon.
Tidigare fanns Centrum för genus och utbildningsvetenskap vid lärarhögskolan. Men när lärarhögskolan integrerades i Stockholms universitet 2008, lades det ned.
– Vi forskare som var verksamma där försökte få till en liknande enhet, men det fanns inget intresse. Istället bildade vi en forskargrupp och försöker idag erbjuda fristående kurser eller programkurser som handlar om hur teorier om genus och andra maktteorier verkar och kan förändra pedagogisk praktik på de enheter där vi befinner oss, förklarar Kajsa Ohrlander.
Hon menar att ett problem med lärarutbildningen på Stockholms universitet är att den är uppsplittrad på ämnen och flera olika institutioner. Mellan institutionerna saknas en pedagogisk plattform.
Kajsa Ohrlander tror dock att lärarstudenterna får med sig vissa kunskaper. Hon pekar på att det till exempel finns litteratur i den obligatoriska grundutbildningen som tar upp genus.
– Som sagt – vi är några som kämpar på. Jag och några kolleger ska sätta igång en fristående kurs i normkritisk pedagogik för blivande fritidspedagoger till hösten, säger hon.
På Linköpings universitet ser situationen ljusare ut. Där har man tillsatt särskilda genuslektorat, personer har speciellt ansvar för genusfrågor på lärarutbildningen.
– Deras uppgift är bland annat att göra genusanalyser av utbildningen och att vara konsulter till kurs- och ämnesansvariga, säger docent Roger Klinth, som arbetar med den nya lärarutbildningen.
Vid universitetet finns även Tema Genus, en tvärvetenskaplig enhet, som är engagerade i lärarutbildningen. Forskare vid Tema Genus är precis i startgroparna av ett projekt som handlar om hur fler män ska lockas till lärarutbildningen.
– Det går ut på att kartlägga vilka män som söker sig till lärarutbildningen och varför de gör det. Forskningen ska resultera i ett föreläsningspaket och andra fortbildningsinsatser som riktar sig till lärarutbildare, berättar Roger Klinth.
På lärarutbildningen har man nyligen startat en kurs som tar upp genus och intersektionalitet. Linköpings universitet jobbar även med ett ”lika villkor paket”, vilket innebär att det står inskrivet i alla kursplaner att internationalisering, genus, klass och etnicitet ska synliggöras och problematiseras.
– Svårigheten för lärarutbildarna kan var att rent innehållsmässigt att få med allt i kurserna. Det finns en risk att arbetet blir snuttifierat, säger Roger Klinth.
Enligt honom har studenterna framfört en viss kritik om att genus tas upp på liknande sätt av alla lärare, oavsett ämne. Det är alltså svårt att veta hur progressionen fungerar, om kunskaperna byggs på.
– Det är inte så lätt eftersom lärarutbildningen är spridd på nio olika institutioner på universitetet. Att lärarutbildarna är så utspridda gör att det även är svårt samla dem för fortbildningsinsatser, avslutar han.
Text: Ida Måwe
Illustrationsfoto: Colourbox
Läs mer om Magnus Åberg i databasen Greda.
Publicerad 2011-12-21
På Genusskolan.se hittar du intervjuer med forskare, kunskapsöversikter och tips på litteratur och metoder för dig som vill jobba med jämställdhet i förskola, grundskola och gymnasieskola.
Läs mer