Till startsida

"Åh vad coolt!"

Saker kan vara coola, killar kan vara det, tjejer inför varandra men nästan aldrig i killarnas ögon. Vad som är coolt varierar, men hänger ihop med statusfylld manlighet, menar Marie Nordberg, Karlstads universitet.

– Trots budskapet att flickor och pojkar är lika värda och kan göra samma saker är barn väldigt medvetna om att feminint värderas lägre, framför allt för pojkar, säger hon.

Barn förhandlar ständigt med varandra om könsidentitet. Men flickor som beter sig ”pojkaktigt” anses coola, medan killar kan bli retade om de ägnar sig åt ”tjejgrejer”. Istället eftersträvas risktagande, att ta plats, att utöva auktoritet. Att vara cool.

Baserat på observationer och intervjuer med förskole- och skolbarn upp till gymnasienivå forskar Marie Nordberg om pojkars maskuliniseringsprocesser och hur maskulinitetshierarkier skapas. Tillsammans med forskarna Tomas Saar och Anette Hellman har hon genomfört ett forskningsprojekt som bland annat resulterat i boken Maskulinitet på schemat, ett samarbete med fem andra skolforskare.

Ett av bokens ämnen är begreppet cool som statusmarkör för manlighet. Pojkar i en förskoleklass förknippar coolhet främst med styrkemätningar, våldsutövande och slagsmål. Motsatsen till cool är flickor och yngre pojkar som flyr, gråter och är rädda. Hierarkier, där den modige och starke pojken överordnas, formas på rasterna men också i stor utsträckning på idrottslektionen.

Uppdelning i olika aktiviteter på fritiden skapar dessutom pojk- och flickgrupper som förstärker uppdelningen i skolan. Den understödjer att könen hålls isär och normaliserar vissa sätt att ”vara” pojke, menar Marie Nordberg.

– Pojkars fritidsaktiviteter ger till skillnad från traditionella flicksysselsättningar ofta status och kan till viss del kompensera att inte vara bra i skolan.

Viktigt leva upp till kroppsidealet

En ”riktig pojke” är stark, snabb och smidig och pojkar som lever upp till det kroppsidealet och är duktiga på sport får ofta uppmärksamhet och en socialt hög position i skolan. Bland både yngre och äldre barn förekommer också en uppdelning mellan att vara cool på ”rätt” och ”fel” sätt.

– Med cool på rätt sätt menas den som kan förflytta sig mellan olika beteenden, har humor, vet när måttet är rågat, är en god kamrat, kan uttrycka våld och auktoritet när det behövs, är duktig i sport, kan föra ordet och stå upp och försvara sig själv och andra elever mot lärare.

Den som inte kan kontrollera sig, är oberäknelig och våldsam, som inte är en god kamrat eller trycker ned andra ses som cool på ”fel sätt”. I skoldebatten diskuteras cool som en attityd som försvårar pojkars betygsprestationer. Men enligt Marie Nordberg måste inte dåliga betyg ha med coolhet att göra.

– Pojkar distanserar sig ofta till skolarbetet, men presterar bra och gör oftast det läraren frågar efter. Dessa pojkar beskriver sig som coola på rätt sätt, vilket också är en klassmässig distinktion; intellektuella pojkar behöver inte agera ut coolhet som aggression.

Överdriven betygsdiskussion

Flickor har generellt bättre skolbetyg än pojkar idag, men skillnaden är enbart tio procent och gäller framför allt ämnena svenska och hemkunskap. Diskussionen om pojkars betyg är överdriven, anser Marie Nordberg.

– Det går bra för elever i Sverige. Man kan ju också se det som att flickor överpresterar i skolan. Flickor och invandrarkillar är de som har bäst betyg. Det kanske är ett större problem att de måste kämpa så hårt för att ha en chans på arbetsmarknaden.

Jämställdhetsarbete har breddat flickors spelrum, men snäva förväntningar på pojkar diskuteras inte lika ofta. Barn ägnar sig åt en mängd icke könsstereotypa sysslor och handlingar under en dag och de flesta pojkar uppfattas varken som särskilt coola eller bråkiga, men vuxna uppmärksammar mest det normtypiska, menar Marie Nordberg.

– Det är några pojkar i varje klass som ständigt diskuteras; de som gör stereotyp maskulinitet. De lär sig och tränar upp sånt som belönas i skolan och senare både i arbetslivet och privat.

Homofobin ständigt närvarande

Görandet av heterosexualitet hävdar två olika kön, och redan de små barnen markerar gränsen för maskulinitet med ord som fjolligt, och genom att visa på vad som inte är coolt, menar Marie Nordberg, som ofta möter förskolepersonals och föräldragruppers oro inför pojkars avsteg från en maskulin norm.

– Även om vuxna vet att det är viktigt för pojkar att göra en mängd erfarenheter finns rädslan att de ska bli retade. Och så finns homofobin. Det finns en utbredd föreställning om att pojkar som prövar och föredrar det som anses feminint kan bli homosexuella som vuxna, vilket visar hur stark den heterosexuella normen fortfarande är.

En utmaning för genuspedagogik och jämställdhetsprojekt i förskola och skola är att sluta polarisera kön som två motsatta, med helt olika intresseområden, och istället fokusera mer på mångfald och variation, anser Marie Nordberg, som nu forskar om pojkar på gymnasiets manligt kodade yrkesprogram.

– Maktrelationen mellan, men även inom könskategorierna, som ofta ses som två klart avgränsade motsatser med skilda intressen och egenskaper, behöver problematiseras. Man måste se hur normer skapas och vad som görs till norm och till avvikelser.

Text: Inga-Bodil Hermansson
Foto: Colourbox

Denna artikel har varit publicerad i tidningen Genus 3-4/08.

Genusskolan.se

På Genusskolan.se hittar du intervjuer med forskare, kunskapsöversikter och tips på litteratur och metoder för dig som vill jobba med jämställdhet i förskola, grundskola och gymnasieskola.
Läs mer

Till sidans topp

© Göteborgs universitet, Box 100, 405 30 Göteborg
Tel. 031-786 0000, Kontakta oss

Om webbplatsen | Karta