Malin Rönnblom, Kerstin Alnebratt, Marianne Laxén, Gudrun Schyman och Maud Eduards

Böcker om feminism och politik drog stor publik

2016-04-21 10:14

Releasen för "Feminism som politik" och "Feminism som byråkrati" lockade många. Närmare 150 personer kom för att lyssna när författarna berättade om böckerna och behovet av feministiska visioner i politiken.

Nyhet 

Det var trångt inne på Södra teatern i Stockholm, där böckerna travades upp till försäljning. Både författarna och vissa av deras informanter fanns på plats under arrangemanget, som inleddes av jämställdhetsminister Åsa Regnér.

– De tekniska frågorna om hur vi styr jämställdhetspolitiken är viktiga. Vi måste rikta medel och resurser mer träffsäkert, säger hon.

Maud Eduards, som har skrivit Feminism som politik, klev upp på scenen i sällskap av Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ (Fi).

– Att ett feministiskt parti kommer in i politiken visar att det finns en brist. Jag tror att vi behöver nya feministiska och demokratiska visioner, säger Maud Eduards, professor emeritus i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Under arbetet med boken har hon följt Fi:s kommunpolitiska arbete i Simrishamn. Gudrun Schyman företräder partiet i kommunfullmäktige och från scenen passade hon på att säga några varma ord om sin hemort.

– Många tycker att jag pratar illa om Simrishamn när jag berättar hur gubbigt det är, så jag vill passa på att berömma också. Det är ett fantastiskt ställe att bo på, fin natur, sa hon och mötte skratt från publiken.

Fi har ändrat politisk diskussion

Maud Eduards följde Feministiskt initiativ under mandatperioden 2010-2014. När partiets arbete utvärderas, till exempel av medier, läggs ofta fokus på konkreta politiska beslut och vilket genomslag partiet har fått med sina förslag, menar hon. Utifrån sin forskning konstaterar hon att den viktigaste vinningen med Fi finns på en annan nivå.

– De har lyckats ändra de politiska diskussionerna. Det har blivit en ny spelplan där det pratas om mänskliga rättigheter, kön och rasism på ett helt annat sätt än tidigare, säger hon.

Maud Eduards ser likheter mellan Fi:s inträde i politiken och Miljöpartiets etablering på 1980-talet. Båda partierna har ställt sig utanför blockpolitiken och de har kritiserats på liknande sätt av de etablerade partierna. Bland politikerna i Simrishamn finns till exempel en utbredd uppfattning om att det var lättare att arbeta politiskt innan Fi kom in i bilden, menar Maud Eduards.

– De tycker att ni bråkar, säger hon till Gudrun Schyman, som känner igen beskrivningen.
– Dålig stämning är någonting man får ta om man lyfter frågor som har förskjutits som privatsaker eller minoritetsfrågor, säger hon.

Vi måste re-politisera jämställdhetspolitiken och politiken över lag.

Samtidigt som Maud Eduards har skrivit sin bok har genusforskarna Kerstin Alnebratt och Malin Rönnblom skrivit Feminism som byråkrati, där de analyserar jämställdhetspolitiken i Sverige under de senaste 20 åren. Böckerna ges ut av Leopard förlag och ingår i en serie med tre delar. Den sista boken, Feminism som lönearbete, kommer i höst.

I Feminism som byråkrati beskriver författarna hur ansvaret för jämställdhetspolitiken har förskjutits från politiker till byråkrater och tjänstemän. År 1994 lanserades strategin jämställdhetsintegrering som den huvudsakliga metoden för att nå de jämställdhetspolitiska målen och nu frågar sig forskarna om strategin verkligen är rätt väg att gå. I många verksamheter – på myndigheter och i kommuner – görs ett bra arbete, men det räcker inte, menar de.

– Vi måste re-politisera jämställdhetspolitiken och politiken över lag, säger Malin Rönnblom, som till vardags forskar vid Umeå centrum för genusstudier.

Myndighet kan ge stadga och långsiktighet

I arbetet med boken har forskarna bland annat intervjuat tre före detta chefer på jämställdhetsenheten i Regeringskansliet. En av dem är Marianne Laxén, som deltog under diskussionen på Södra teatern.

– Jag var nervös för den här boken, medger hon från scenen.
– Jag vet ju att ni är kritiska till jämställdhetsintegrering, men jag tycker att ni har förstått att det är den politiska styrningen som inte fungerar, säger hon till författarna.

Under samtalet pekades även de jämställdhetspolitiska målen ut som en ett problem.
– De är så allmänna att alla politiska partier kan skriva under, sa Marianne Laxén.

Genus.se fick en kort kommentar på det från Åsa Regnér, som hänvisade till jämställdhetsutredningen, som presenterades i höstas. Utredningen föreslår bland annat att regeringen ska inrätta en jämställdhetsmyndighet för att ge jämställdhetspolitiken stadga och långsiktighet. Det förslaget lyfts även av Kerstin Alnebratt och Malin Rönnblom.

– Samtidigt som vi är kritiska till byråkratiseringen av jämställdhetspolitiken ser vi att det saknas förvaltning, säger Kerstin Alnebratt, föreståndare på Nationella sekretariatet för genusforskning.

Åsa Regnér kan i dagsläget inte svara på om det blir någon jämställdhetsmyndighet.
– Det är ett intressant förslag som vi får återkomma till. Det är intressant och relevant, säger hon.

Skribent Charlie Olofsson
Bild Från vänster; Malin Rönnblom, Kerstin Alnebratt, Marianne Laxén, Gudrun Schyman och Maud Eduards. Foto: Charlie Olofsson
Bildgalleri
Relaterat material
visa fler nyheter ›