Bild på Marine Le Pen som håller tal

Homonationalism på tapeten i franska valet

2017-04-18 11:28

Marine Le Pen är en av de två slutliga presidentkandidaterna i Frankrikes presidentval, efter första omgången. Hon är en av de högerextrema ledare som på senare tid använt sig av tal om homosexuella och deras rättigheter för att måla upp en bild av ett ”homotolerant” väst, hotat av en muslimsk massinvandring. Genus.se har pratat homonationalism i Frankrike och Sverige med Anna-Maria Sörberg, författare och frilansjournalist och Katharina Kehl, doktorand på Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.

Nyhet 

– Marine Le Pen markerade redan när hon tog över partiklubban från sin grovt antisemitiske och homofobe far Jean-Marie Le Pen, att en annan retorik skulle gälla kring vissa minoriteter. De var nu delvis välkomna in från kylan och inkluderades i tal.

Marine Le Pens homonationalistiska positionerande

Det säger Anna-Maria Sörberg, frilansjournalist och författare till den nyss utkomna boken ”Homonationalism”. Hon syftar på det kända uttalandet att det i Frankrike blivit ”svårt att vara kvinna, jude, gay, till och med fransman och vit”, med vilket Marine Le Pen, partiledare för franska Nationella Fronten (NF), positionerade sig i förhållande till sin far. En far som bland annat gjort sig känd för uttalanden som att ”aids var bögarnas fel”.

Anna-Maria Sörberg beskriver homonationalism som ett omfattande fenomen som innefattar flera samhälleliga processer. Det handlar om när högerextrema partier, till exempel NF i Frankrike, Pim Fortuyns lista och Geert Wilders PVV i Holland, lägger beslag på gay-frågor för att måla upp ett hot (oftast från ”massinvandringen”, det mångkulturella samhället eller ”muslimer” i synnerhet). Homonationalism går också in i alla de bilder som idag används i berättelsen om nationen i väst där ”tolerans” för homosexuella anses vara en självklarhet eller till och med ett uppnått tillstånd. En förutsättning för homonationalismen, menar Anna-Maria Sörberg, är hur den nyliberala ekonomin genom ”rosa pengar” och exploatering av den homosexuella marknaden, har avpolitiserat gay-frågorna.

Sexuell läggning en isolerad fråga i homonationalismen

Anna-Maria Sörberg, foto Alexander Mahmoud

Och det handlar i första hand om just gay-frågor; homofrågor.

– Donald Trump försökte visserligen nyligen staka sig igenom alla bokstäver i ”lgbt” – och till och med ”q” – i samband med sitt invigningstal som republikanernas presidentkandidat en vecka efter händelserna i Orlando, men åsyftade givetvis främst homosexuella. De andra delarna av hbtq-spektrat betraktas som för politiska och ses många gånger som alltför förankrade i det så förhatliga vänster/feminist/antirasist-projektet.

Homonormativiteten och bristen på de intersektionella perspektiven som ligger i homonationalismen är något som måste utmanas, anser Anna-Maria Sörberg.

I homonationalismen betraktas sexuell läggning som del av isolerade frågor som erkänns via avgränsade rättigheter, inte som en del av en samhällsstruktur. Det är ett perspektiv som ofta kan attrahera personer som tillhör de priviligierade i andra maktstrukturer.

– I homonationalismen betraktas sexuell läggning som del av isolerade frågor som erkänns via avgränsade rättigheter, inte som en del av en samhällsstruktur. Det är ett perspektiv som ofta kan attrahera personer som tillhör de priviligierade i andra maktstrukturer, till exempel som gynnas i egenskap av att vara vit, man eller funktionsduglig. Men kampen för hbtq-personers rättigheter behöver ta utgångspunkt i intersektionella perspektiv för att nå fler, och kopplas till ett projekt med syfte att omfördela maktordningar, inte bevara dem, säger Anna-Maria Sörberg.

Koppling till femonationalism

Det finns också en koppling mellan den femonationalism, alltså kidnappningen av feminism och den västerländska jämställdheten, som inte minst Marine Le Pen varit bra på att plocka upp. Bland annat har partiledaren citerat den feministiska giganten Simone de Beauvoir, hon försöker ofta framställa sig som en ”modern småbarnsmor” och har sagt att hon är den enda politikern som kämpar för kvinnors rättigheter mot islamism.

– Det är delvis samma grundtanke som återkommer – även om det finns olika bakgrunder . Homonationalismen vill ”rädda de homosexuella” från det som betraktas som ett muslimskt hot. Berättelsen som handlar om att ”rädda kvinnan” från ”de andra” har ju en ännu längre kolonialistisk historia. ”Rädda gaysen” blir någonstans som en del två i det, säger Anna-Maria Sörberg.

Ett sätt att skapa de hotfulla andra

Katharina Kehl är doktorand vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet. I arbetet med sin avhandling undersöker hon hur sexuella rättigheter, sexualitet och könsidentitet används för att inkludera vissa och exkludera andra människor från bilden av Europa och Sverige. Hon har studerat Pride Järva, som arrangerades i norra Stockholm 2015 och 2016 av Jan Sjunnesson. Han är aktiv Sverigedemokrat, skriver för Avpixlat och har tidigare varit chefredaktör för partitidningen Samtiden. Särskilt har hon analyserat det tal som Sjunnesson höll på Rinkeby torg 2016.

– Det är tydligt hur hbtq-rättigheter används av den populistiska högern för att skapa hotfulla andra, ofta muslimer, men alltid rasifierade. Det blir ett sätt att konstruera och reproducera svenskhet i kontrast till ett hotande islam. I Sjunnessons tal ges bilden av Stockholms förorter som en hotfull miljö, särskilt för någon som är blond, ”etnisk svensk” och homosexuell. Enligt honom kan en sådan person inte gå säker där om natten, säger Katharina Kehl.

Knyter an till svensk självbild

Katharina Kehl

Det finns en del internationell forskning om fenomenet homonationalism, men Katharina Kehl ser Sverige som särskilt intressant med tanke på den svenska självbilden av ett jämställt och tolerant land. Det finns en tradition av ”statsfeminism”, en stark hbtq-rörelse och lagstiftning kring partnerskap och sexuella och reproduktiva rättigheter. Det är alltså en existerande självbild som den populistiska rörelsen kan knyta an till, trots att Sverigedemokraterna har en historia av att ha motsatt sig hbtq-rättigheter.

Inte bara påminner det om koloniala berättelser om att Mellanöstern och Nordafrika halkat efter Europa. Uppfattningen att människor är så starkt präglade av var de har sina rötter återspeglar en historia av rasbiologi.

– Sjunnesson konstruerar en bild av invandrare som födda och uppväxta i kulturer med homofoba värderingar, som de tar med sig och aldrig kan komma ifrån. Som kontrast till detta menar han att ”infödda”, vita svenskar oundvikligen är toleranta mot homosexuella. Inte bara påminner det om koloniala berättelser om att Mellanöstern och Nordafrika halkat efter Europa. Uppfattningen att människor är så starkt präglade av var de har sina rötter återspeglar en historia av rasbiologi.

Pride Järva, som samlade kanske 15-20 personer och minst lika många motdemonstranter, var något som Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL och organisationen för Stockholm Pride tog avstånd från. Jan Sjunnesson och de andra arrangörerna målade ut det som ett svek som berodde på politisk korrekthet.

– Enligt den populistiska högern vågar inte RFSL och den politiska vänstern prata om problemen med invandring. Därför måste de stiga in som de homosexuellas beskyddare. Från att ha beskrivit homosexualitet som en sjukdom och ett hot mot samhället, plockar Sverigedemokraterna nu upp det här för att ställa en minoritet mot en annan. Hbtq-personer får utgöra nationens gräns utåt.

Framgångsrikt homonationalistiskt budskap i Frankrike

I Frankrike har Marine Le Pen varit framgångsrik med sitt homonationalistiska budskap. Enligt en opinionsundersökning från 2016 tänkte närmare 40 procent av alla tillfrågade män som hade ingått samkönade äktenskap rösta på Nationella fronten.

– Många högerkonservativa homosexuella, främst män, betraktar kampen för rätten till äktenskapet som sista anhalten i ett sexualpolitiskt arbete. När frågan klubbades igenom i Frankrike ansåg många att målet nu var uppnått. Och många tycks betrakta sig som de nya medborgarna i en nationell gemenskap, säger Anna-Maria Sörberg.

Men det är en skör gemenskap. Motståndet mot det samkönade äktenskapet var stort i Frankrike och det skedde en stark homofobisk kraftansamling från kultur- och familjekonservativa rörelser som under flera år mobiliserade mot homoäktenskap inför och efter att lagförslaget slutligen blev lag 2013. Många av de krafterna finns kvar och puttrar under ytan, inte minst i Nationella fronten.

En så skör rättighet får kanske vissa att hoppa på tåget och hjälpa till att mobilisera mot de ”nya” andra, migranterna.

– Många homosexuella har sett och mött den enorma mobiliseringen mot det samkönade äktenskapet och känner den säkert fortfarande in på bara kroppen. När man då slutligen blir inbjuden till att vara en fullvärdig medborgare, finns säkert rädslan kvar. En så skör rättighet får kanske vissa att hoppa på tåget och hjälpa till att mobilisera mot de ”nya” andra, migranterna.

Fokus på samkönat äktenskap en orsak till homonationalism

I sin bok tar Anna-Maria Sörberg upp just kampen för samkönat äktenskap och hur det i länder där äktenskap lyfts fram som den viktigaste hbtq-frågan, har varit en bidragande faktor till homonationalism.

– Det handlar om en fråga som blivit en stark konservativ symbolfråga och där rätten till äktenskapet används i homonationalistiska sammanhang som det ultimata beviset på att ”nu är vi färdiga, nu ska vi istället ägna oss åt att försvara oss mot ’de andra’”.

En avpolitisering av hbtq-rättigheter

Katharina Kehl berättar om en grupp inom Sverigedemokraterna, SD-HBT, som förutom att ge uttryck för den inom högerpopulismen vanliga islamofobin, framför allt har profilerat sig genom att förkasta Pride som fenomen.

Det blir en avpolitisering av hbtq-rättigheter.

– Enligt den här gruppen, som inte vill inkludera queers i sin beteckning eftersom det innebär ett frågasättande av normer, är sexualitet något som ska vara privat. Vem man hånglar med ska vara den enskildes ensak, men det ska man inte hålla på med i det offentliga rummet. Det blir en avpolitisering av hbtq-rättigheter.

Pride Järva ska ses i ett bredare internationellt sammanhang, menar Katharina Kehl. Jan Sjunnesson har sagt sig vara inspirerad av homonationalismen i Nederländerna. Dessutom bjöd han in Milo Yiannopolous som huvudtalare 2016, då anställd av det till Donald Trump närstående Breitbart News och en talesperson för ”Gays for Trump”. Men Yiannopolous ställde in, enligt egen utsago av säkerhetsskäl. Huvudtalare blev istället Sjunnesson själv.

Skribent Anneli Tillberg och Jimmy Sand
Bild Jérémy Günther Heinz Jähnick
Relaterat material
visa fler nyheter ›