Gabriele Griffin

Porträtt: Mångsidig Griffin ny professor i Uppsala

2016-03-29 10:49

Uppväxten med tre systrar och en mamma, alla med starka personligheter, hade ett stort inflytande på Gabriele Griffin. Där började hennes intresse för kvinnor och deras arbete. Hon var också mycket influerad av kvinnorörelsen i slutet av 1970-talet som förebådade förändringar inom och utanför akademin.

Nyhet 

– Jag älskade kvinnorörelsen! Den tilltalade min känsla av samhörighet med starka kvinnor och jag stödde till fullo de krav som de ställde, säger Gabriele Griffin.

I början av sin forskarkarriär intresserade hon sig för 1950-talets feminiteter, och hur kvinnor såg på kvinnors positioner i samhället vid den här tiden. Avhandlingen utgick från arbeten av filosofen Simone Weil och författaren och filosofen Iris Murdoch. Sedan dess har hon gjort många olika saker i olika perioder av sitt akademiska liv. På 80- och 90-talen skrev hon mycket om lesbisk litteratur och boken Heavenly Love? Lesbian Images in Twentieth-Century Women’s Writing fick stort genomslag.

– Den var viktig för sin tid, och för att frågor om lesbisk identitet hamnade i ett annat fokus genom framväxandet av begreppet queer. Det här var just när tänkandet kring lesbisk identitet expanderade stort. Delvis för att uppkomsten av queer reste frågor om att definiera identitet utifrån sexualitet.

Forskning om teater, kvinnors kulturproduktion och kulturer i diaspora är andra exempel på områden hon intresserar sig för, med frågor om identitet som en röd tråd genom allting.

Olikheter i akademisk kultur

I januari 2016 lämnade Gabriele Griffin sin professur vid universitetet i York för att bli professor på Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Första gången hon kom till Sverige var som gästprofessor vid Stockholms universitet 2007.

– Jag tillbringade en vinter här och jag älskade det! Svenska människor vet hur man gör vinter, medan engelska folket liksom faller sönder när vintern kommer.

Efter det var hon även gästprofessor i Umeå, Sundvall och Uppsala och hon blev snabbt intresserad av arbetssätten vid svenska universitet, som skiljer sig från de engelska. Till exempel uppskattar hon den svenska fikan. I Sverige, menar hon, har universitetskollegor en mer öppen, samarbetsvillig dialogbaserad strategi för forskning än i England, vilket hon tror delvis beror på att de inte på samma sätt har tvingats in i spetsforskningens ramar.

– Något jag uppskattar på Centrum för genusvetenskap är de interna seminarierna där forskare diskuterar varandras arbete, vilket inte heller är så vanligt i England längre. Det finns mycket mer kollegialitet i Sverige.

Hon uppskattar också att forskare inom samma fält har mycket kontakt, och att svenska universitet förmår att nå ut i offentligheten med sin forskning.

– Det finns omkring, vad är det, nio miljoner i Sverige, det är ju London vid lunchtid. Men att det inte är så stort gör att många akademiker känner varandra, arbetar tvärvetenskapligt och är synliga i övriga samhället, genom medier, i samarbeten med kommuner och så vidare. Jag tror att det här är en styrka i svensk forskning, och att det är olikt andra länder på vissa sätt.

Genusforskningen i Sverige ligger i framkant på många områden

Just nu skriver Gabriele Griffin en bok om människor vars identitet har genomgått dramatiska förändringar, till exempel personer som får nya identiteter inom system för vittnesskydd, eller barn som har begått brott och ges en ny identitet i vuxen ålder.

Hon har nyligen avslutat redigeringen av två böcker om digitala humaniteter, som kommer ut våren 2016. Projekten startade när hon var gästprofessor vid Umeå universitet och senare i Uppsala och involverar inte minst ett stort antal svenska forskare.

Genusforskningen i Sverige ligger i framkant på många områden, anser Gabriele Griffin.

– Det finns mycket intressant och bra genusforskning i det här landet. Sverige har intellektuellt och politiskt länge också varit en av de ledande länderna i frågor om jämställdhet.

I april 2016 kommer även boken Challenging the myth of gender equality in Sweden, som Gabriele Griffin, Lena Martinsson, Göteborgs universitet, och Katarina Giritli Nygren, Mittuniversitetet, är redaktörer för.

Även om jämställdheten är ett välkänt varumärke för Sverige runt om i världen är det viktigt, menar hon, att lyfta fram motsägelser i diskussionen om jämställdhet.

– Jag kallar det för diskussion, för å ena sidan har jämställdhet varit ett offentligt mantra under lång tid, och samtidigt finns det näst intill opåverkade ojämlikheter. Det finns många intressanta och viktiga frågeställningar om varför det blir så, och det har gjorts mycket bra arbeten om det här i Sverige.

Första uppgiften blir ett forskarprogram

Forskning som bedrivs inom människa-dator-interaktion, forskning kring människa-djur och den posthumanistiska forskning som bedrivs i Uppsala, men också i till exempel Linköping lyfter hon också fram som exempel. Liksom även forskning kring familjefrågor.

– Sverige har alltid har varit berömt för sin familjerelaterade forskning. Den forskningen har gått under jorden de senaste åren, men jag tror, inte minst på grund av vad som händer kring migration, att det är ett ämne som kommer att dyka upp starkt igen.

Som ny professor vid Centrum för genusvetenskap är det första hon vill göra att starta upp en forskarskola.

– Det är det första viktiga åtagandet, att få igång ett forskarprogram. Jag hoppas också att vi kan göra det på ett sätt så att vi får internationella studenter. I många länder finns en hunger efter kunskap om genus. Och Sverige, som är ett sådant flaggskepp för genusfrågor, är den ideala platsen att få det på. Jag hoppas också att några av Centrum i Uppsalas starka sidor, genus och teknik till exempel, att vi kan utveckla dem, och jag har lite olika idéer om det.

Egna forskningsplaner kretsar kring nya familjebildningar. Hon skulle också vilja arbeta mer med frågor som rör relationen människa och teknik, särskilt människor och sociala medier.

– Jag tror att detta är en mycket viktig fråga. De kommande generationer blir helt teknologiserade på vissa sätt. Det finns allvarliga frågor som måste ställas om hur detta teknologiserande påverkar socialiteten.

Finns någon fråga eller ett område inom genusforskning som du tycker är viktigast just nu?

– Jag tror att viktigast beror på skalan du tittar på. Vad som är viktigt kan variera från lokal till global nivå. Om jag tänker globalt så tror jag att en angelägenhet är frågan om vad som händer i med demokrati i en globaliserad värld. Runt om i världen kan vi se en ökad konservatism. Vi är nästan i slutet av demokratin i termer av vad människor tycker att den kan göra i många sammanhang. Jag tycker att det är mycket oroande. Det är lätt när man sitter i Sverige eller i Storbritannien att känna sig relativt säker. Men inte minst efter alla möten med internationella studenter vet jag också att det sätt jag som kvinna kan leva här i Sverige eller i Storbritannien kan jag inte leva i tre fjärdedelar av världen. Och vi glömmer det, på egen risk.

Skribent Inga-Bodil Ekselius och Julia Benjaminsson
Relaterat material
visa fler nyheter ›