Studenter som sitter eller cyklar i Lundagård

Om kvinnoforskningens kamp i nya avhandlingar

2016-04-18 12:03

Det finns mycket kvar att berätta om genusforskningens historia tycker idéhistorikern Daniel Nyström. – De tidiga kvinnohistorikerna och deras gärningar har marginaliserats av det egna fältet, säger han.

Nyhet 

När genusforskningens historia berättas börjar vi gärna i 1970-talet och den tidens radikala strömningar. Det stämmer att forskningsfältet växte snabbt under den perioden, men de första kvinnohistoriska avhandlingarna kom faktiskt redan i början av 1960-talet, betonar Daniel Nyström. Han disputerade nyligen vid Umeå universitet med avhandlingen Innan forskningen blev radikal – En historiografisk studie av arbetarhistoria och kvinnohistoria. I denna undersöker han de allra första kvinnohistoriska avhandlingarna och hur de togs emot inom akademin. Han har granskat samtida recensioner av avhandlingarna, men även hur texterna och forskarna har hanterats i efterhand.

– När genusforskningens historia beskrivs läggs ofta starkt fokus på att fältet växte fram parallellt med 1970-talets politiska rörelser, men det är en förenkling, säger han.

I avhandlingen fokuserar han särskilt på forskarna Gunnar Qvist, Karin Westman Berg och Eva Åsbrink. Alla disputerade i början av 60-talet och deras avhandlingar väckte starka reaktioner.

– De synliggjorde ett orättvist och exploaterande system där män åtnjuter fördelar. Det är tydligt att just ämnesvalen fick stor uppmärksamhet, säger Daniel Nyström.

I synnerhet Eva Åsbrink fick ta emot mycket kritik för sin avhandling om kvinnosynen inom kyrkan.

– Vissa såg inte avhandlingen som forskning utan som ett feministiskt, politiskt inlägg. Det är ett vanligt sätt att underminera ett vetenskapligt arbete, säger Daniel Nyström.

Dubbla syften med Forum

De tidiga kvinnohistorikerna tänjde gränser inom akademin, men blev samtidigt tvungna att anpassa sig efter de vetenskapliga normerna för att vinna legitimitet. De här avvägningarna intresserar Jakob Winther Forsbäck, doktorand i historia vid Göteborgs universitet. I sitt avhandlingsprojekt fokuserar han på de kvinnovetenskapliga forumen som bildades vid alla stora universitet i slutet av 1970-talet. Forumen brukar beskrivas som en föregångare till de genusvetenskapliga institutionerna och Jakob Winther Forsbäck har gått igenom arkiven från grupperna i Stockholm och Göteborg. Han är mitt i avhandlingsarbetet och siktar på att disputera nästa sommar.

– Det är tydligt att Forum hade ett dubbelt syfte, säger han.

Han förklarar att målet både var att förbättra villkoren för kvinnor inom akademin och att etablera ett kvinnoperspektiv i forskningen.

– I dag är många genusforskare frustrerade över att politiker inte har förstått skillnaden mellan genusforskning och jämställdhetspolitik, men det är inte så konstigt egentligen för från början fanns det en sammanblandning underifrån.

Forskarna vann poäng inom akademin genom att framställa manligt och kvinnligt som meritokratiska egenskaper.

Jakob Winther Forsbäck beskriver det dubbla syftet som en konsekvens av hur det såg ut inom akademin på 1970-talet.

– En överväldigande majoritet av forskarna på högre positioner var män och från politiskt håll gjordes inga större ansträngningar för att förändra det. Forum uppstod som en reaktion. Det fanns ett behov av någonting nytt, säger han.

Motsägelsefullt arbete för genomslag

För att förstå vilka svårigheter kvinnoforskarna ställdes inför när de tog plats i akademin fokuserar han på paradoxer i Forums arbete. En sådan paradox är att forskarna betonade behovet av ett kvinnoperspektiv samtidigt som de ifrågasatte idén om skillnader mellan kvinnor och män. Som kvinnorörelsens akademiska gren utnyttjade Forum vissa akademiska normer för att få genomslag, menar Jakob Winther Forsbäck.

– I stället för att argumentera för kvinnors plats i akademin ur ett rättviseperspektiv lyftes kvinnliga forskare fram som en förutsättning för att få kvalitet i forskningen, säger han.

Han beskriver det som att forskarna vann poäng inom akademin genom att framställa manligt och kvinnligt som meritokratiska egenskaper.

– Forum betonade vikten av att kvinnor tog plats med sina erfarenheter i den akademiska världen, men den argumentationen bidrog samtidigt till att befästa idén att man kan förvänta sig en särskild typ av forskning från kvinnor, säger han.

Den typen av paradoxer brottas både forskare och aktivister fortfarande med, menar Jakob Winther Forsbäck.

– För att kunna formulera en politisk kamp med kvinnor i centrum behöver man teckna en bild av gruppen kvinnor, och i det drar görandet av kön igång, säger han.

Tillbaka till Daniel Nyström och de tidiga kvinnohistoriska avhandlingarna. Genom att beskriva genusforskningen som en effekt av 1970-talets radikala rörelser skapas en självbild genom vilken genusforskare positionerar sig i nutid, menar han. Det kan till exempel handla om att profilera sig forskningspolitiskt, som ett kritiskt forskningsfält.

– All historieskrivning är en form av maktpraktik och när en viss berättelse blir dominant riskerar den att tappa kopplingen till det förflutna. Om berättelsen upprepas tillräckligt många gånger behöver den till slut inte motiveras längre eftersom alla tror att de vet hur det var.

Skribent Charlie Olofsson
Bild Universitetsplatsen, Lund. I Lund startades Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning 1978. Det var ett av de centra/fora för kvinnovetenskap som etablerades samma år och som är föregångare till dagens genusvetenskapliga institutioner. Foto: Colourbox
Relaterat material

Forskningspolitik

2016-01-12 13:34

Sida 

Med forskningspolitik avses all statlig styrning av hur forskning ska organiseras och finansieras. E...

Läs Forskningspolitik ›

Genusforskningens organisering

2016-01-12 13:34

Sida 

Genusforskning finns idag på de flesta universitet och högskolor i Sverige. Forskning och utbildning...

Läs Genusforskningens organisering ›

visa fler nyheter ›