Bild på en pappa som bär sin dotter på ryggen

Pappafeminismen väcker debatt om maskulinitet

2016-08-26 14:48

Debatten om ”pappafeminism” väcker starka känslor på landets ledar- och kulturredaktioner just nu. Det är viktigt att ta hänsyn till att vi alla är barn i början, men också att analysera sin egen maktposition, menar maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén.

Nyhet 

– Debatten om pappafeminism sätter fingret på två centrala tendenser i Sverige just nu – dels att ordet feminist tolkas som något positivt. I ordet pappafeminist är det inte ”feminist” som är nedlåtande, utan ”pappa” – det vill säga att du utgår från en manlig erfarenhet i din feminism. Och dels förändringar i synen på föräldraskap i relation till maskulinitet. En god far ska vara inkännande och utveckla en intim relation till barnet, så intim att han kan förstå hur det är att vara barnet. Det är något väldigt nytt och föregås i sig av långvarig feministisk kamp, säger Lucas Gottzén, maskulinitetsforskare och docent och lektor vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.

Pappafeministdebatten har förts flitigt på dagstidningarnas ledar- och kulturredaktioner under augusti. I ena lägret finns feminister som har tröttnat på ”pappafeministen”, som beskrivs som en man som blir pappa till en flicka och plötsligt ser patriarkatets nackdelar och högljutt börjar predika om detta. I andra lägret ses försvararna av pappafeministerna som hävdar ”bättre sent än aldrig”-principen.

Lucas Gottzén tror att debatten kommer just nu, dels eftersom feminismen har fått ett uppsving de senaste åren och dels för att det har pratats mer och mer om att involvera män i den feministiska kampen.

– Diskussionen om män och feminism sker också i en internationell kontext. I USA har man exempelvis påpekat vikten av manligt ”ansvarstagande” och att ”real men don’t rape” i olika kampanjer. Pappafeministdebatten har ju ett drag av det, i och med att det handlar om en feminism som härstammar från en beskyddarinstinkt. Det har nog retat många, säger Lucas Gottzén.

Han menar också att den feministiska rörelsen just nu präglas av friktion och en del osämja.

– Men jag tror på antagonism och jag tror på konflikt. Den feministiska rörelsen mår bra av det. Det är bra att saker och ting kommer upp till ytan och att det diskuteras så att vi kan reflektera över på vilka sätt till exempel maskuliniteter skapas och tar sig uttryck.

Han tycker att det i grund och botten är positivt att män omfamnar feminismen och feministiska ståndpunkter.

– Att män tar ansvar kring frågor som rör sexism och våld är nödvändigt. Och alla har sin egen väg in i feminismen. Vi måste ta hänsyn till att alla är barn i början, säger Lucas Gottzén.

Lucas Gottzén menar dock att män måste närma sig feminismen med respekt och ödmjukhet inför den maktposition de har, exempelvis om de är vita heterosexuella cismän.

– Ord och handling ska följas åt. Det mest grundläggande som manlig feminist är en konstant reflektion kring sin egen maktposition. På arbetsplatsen, i skolan, i nära relationer, säger han.

Män måste också förstå att de föregås av en lång historia där främst kvinnor med största sannolikhet redan har sagt det de säger.

– Mycket av det jag säger i min forskning om våld har kvinnor sagt i flera år före mig. Det är då viktigt att reflektera över om jag i alla lägen måste säga det, eller om jag ska lämna plats åt en kvinna. Och om det är jag som säger det, är det viktigt att tydliggöra att jag är en del av lång tradition av forskning och aktivism som föregår mig.

Skribent Anneli Tillberg
Relaterat material
visa fler nyheter ›