Två feministiska kamper i världen idag: Pussy Hats och Skateistan

Radiovågor av feminism för kampen framåt

2017-03-08 09:07

Samtidigt som vi firar internationella kvinnodagen pågår en global kraftmätning mellan feministiska rörelser och högerpopulistiska krafter. Genus.se har pratat med två forskare som ser tecken på hur en mängd feminismer formerar sig i en enad protest mot patriarkatet.

Nyhet 

Du har hört det förut: det sägs att vi står inför en ny världsordning efter Brexit och Trump. Under våren 2017 äger avgörande val rum i bland annat Nederländerna och Frankrike, där högerpopulister utmanar etablerade partier om makten. Lena Gemzöe, socialantropolog och genusvetare, vågar dock vara försiktigt optimistisk:

Lena Gemzöe

– Visst är samhällsdebatten polariserad, men vid polarisering så blir också den andra sidan starkare, det vill säga feminismen och den antirasistiska kampen. Det ser vi inte minst i den så kallade pussy hat-rörelsen, som exploderade i massdemonstrationer dagen efter att Trump svors in och som kommer att synas på många ställen världen över även idag, säger hon och tillägger:

– Historiskt sett kan vi också se att tider av stort motstånd mot kvinnor också har gjort att underjordiska kamper har blossat upp och vuxit sig starkare.

Nya former av feminism formeras just nu över hela världen. I Afghanistan tänjer unga kvinnor i skateboardkollektiv på gränserna för vad som är socialt accepterat. Frivilligorganisationen Skateistans motto är att skapa förändring och ingjuta självförtroende hos barn och unga genom att ge dem chansen att åka skateboard. Initiativet har på senare år spridit sig även till Indien, Kambodja och Sydafrika.

Från Argentina sprider rörelsen Ni Una Menos (inte en till mördad kvinna) uppropen mot våld och mord på kvinnor. Parollerna mot feminicidios – mord på kvinnor – har fått stor spridning över hela Latinamerika tack vare sociala medier.

I Kina och Sydkorea växer feminismen också genom digitala protestaktioner, trots ett massivt motstånd från både etablissemang och civilsamhälle. Kontot för den kinesiska gruppen Feminist Voice på webbplatsen Sina Weibo släcktes till exempel nyligen ned. Orsaken tros vara att man postat en artikel ur The Guardian om en planerad kvinnostrejk i USA den 8 mars.

– Här i Sverige ser vi just nu många unga, rasifierade kvinnor ta kamp mot patriarkatet. Jag skulle vilja säga att det just nu inte bara pågår en feministisk våg, utan att det är som radiovågor av feminism som genomsyrar alla lager av samhällsdebatten idag, säger Lena Gemzöe.

Sociologen Marta Cuesta har studerat feministisk aktivism och pekar på hur feminismen fortsatt manifesteras på traditionellt vis genom demonstrationer och protestaktioner, men numera också via sociala medier, genom statliga institutioner och som kritisk pedagogik.

– Feminismen är mer tillgänglig idag. Det är svårt att orsaka strukturella förändringar, men genom att feministiska aktivister intar rum som är reserverade för andra skapas förändring på mikronivå. I förlängningen förändrar det även samhället i stort, säger hon.

Feministen formulerar sig inte ensidigt

Såväl Marta Cuesta som Lena Gemzöe pekar på att feminismen har blivit mer identitetsbaserad.

– Om man ska säga något sammanfattande om de feministiska kamperna idag så måste man ju ändå säga att det är något väldigt positivt med att de är både enade och heterogena, och samtidigt står för en identitetspolitik där olika identiteter betonas inom gruppen. Det finns inte någon förtrycksordning som inte är relevant för feminismen att förena sig med, säger Lena Gemzöe och fortsätter:

– Kampen är av nödvändighet intersektionell idag. Samtidigt är det svårt att säga vilken feministisk kamp som inte har varit intersektionell. Det är ju inte så att kvinnor någonsin har varit bara sitt kön. Skillnaden är att vi idag har en teoretisk term för det. Den svenska historiska feminismen är ju till exempel en berättelse om klass och kön.

Marta Cuesta

Enligt Marta Cuesta har den feministiska aktivismen bidragit med en identifiering av individerna inom feminismen.

– Individfeministen är mångfacetterad och interagerar med mer än en grupp. När de feministiska frågorna dekonstrueras i relation till det multipla deltagandet blir förändring på flera plan möjligt, säger hon.

Den mångfacetterade kampen innebär också att feminister har blivit mera utsatta. Genom en ökad intersektionalitet möts feminister av motstånd på flera plan där grupper ställs mot varandra, enligt Marta Cuesta.

Intersektionalitet i praktiken

Två stora samtida rörelser är antirasismen och queerfeminismen. Samtidigt som rasismen blir alltmer etablerad och normaliserad i det västerländska samhället har rasifierade grupper, som flyktingar och kvinnor som bär slöja, blivit synligare i den feministiska kampen.

Hbtq-rörelsen har också fått kraft genom de senaste decenniernas synliggörande av heteronormen och viktiga landvinningar för hbtq-personers rättigheter, exempelvis avskaffandet av tvångssterilisering av transpersoner och könsneutral äktenskapslagstiftning.

Det är viktigt att se hur allting hänger samman och hämta kraft i det, enligt Lena Gemzöe.

Som ett exempel nämner hon pronomet hen, som många olika feministiska grupper har slagits för.

– När hen-ordet kom kunde det stå både för den feministiska idén att vi inte ska vara bestämda av vårt kön, samtidigt som det blev synligt att det finns personer som inte vill definieras enligt den binära könskategorin. Många menar att hen-ordet är en struntsak och en ofarlig förändring av språket, men så ser jag det inte alls. Det är komplext och ett underbart exempel på hur alla feministiska kamper hänger samman och inte kan skiljas åt.

Framtidens feminism

Trumps politik har redan påverkat kvinnokampen negativt, med stoppad skattefinansiering av abortkliniker i USA liksom indraget bistånd till amerikanska organisationer som stödjer och informerar om abort internationellt. Hur den i fortsättningen kommer att påverka världen återstår att se, men för att feminismen ska kunna stå sig stark i en alltmer utmanande framtid behöver den hålla samman och utarbeta långsiktiga strategier, tror Marta Cuesta. Enligt Lena Gemzöe gäller det också att lära sig att förstå motståndarsidan.

– Om högerpopulismen bärs fram av vit, manlig arbetarklass då blir det ännu viktigare att feminismen med sin identitetspolitiska hållning förstår sig på klassfrågan, menar hon.

Marta Cuesta hade gärna sett att feminismen utvecklade metoder för mer proaktiva kamper, istället för reaktiva protester.

– Vi behöver också bli mer ödmjuka mot varandra. Om vi med kontinuerlig kunskapsförmedling hela tiden låg steget före antifeministerna skulle vi snabbare nå våra mål, säger hon.

Marta Cuesta tror att olika feministiska rörelser har mycket att lära av varandra och ser därför med glädje på hur olika initiativ sprider sig över nationsgränserna.

– Från mitt gamla hemland Argentina sprids nu uppropet världen över om kvinnostrejk den 8 mars. Det är en aktion som i praktiken visar på kvinnors värde. Den feministiska kampen pågår ständigt, men den 8 mars har ändå ett politiskt värde och är en dag att fira, visa upp sig och synliggöra behovet av förändring.

Lena Gemzöe
Lena Gemzöe är docent i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har bland annat skrivit boken Feminism (uppdaterad nyutgåva 2014) och är medredaktör till Contemporary Encounters in Gender and Religion. European Perspectives, 2016. ​

Marta Cuesta
Marta Cuesta är docent i sociologi vid Högskolan i Halmstad. Hon är medförfattare boken Hoppets Politik – Feministisk aktivism i Sverige idag, 2016, tillsammans med genusvetaren Mia Liinason.

Skribent Josefine Jacobsson
Bild Wikimedia Commons, Mark Dixon samt Skateistan
Faktaruta: 8 mars

Den internationella kvinnodagen har mer än hundra år på nacken och en politiskt turbulent historia.

Det amerikanska socialistpartiet var först ut med att utlysa en nationell kvinnodag för kvinnlig rösträtt år 1909. Denna dag inträffade den sista söndagen i februari till och med 1913.

Vid de socialdemokratiska partiernas Andra Internationalen i Köpenhamn 1910 lade den tyska kommunisten Clara Zetkin fram förslaget om en internationell kvinnodag, men inget datum fastslogs. Den första internationella kvinnodagen firades den 19 mars 1911 i fyra länder; Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike. Sverige anslöt sig till firandet ett år senare.

I Ryssland firades den första kvinnodagen sista söndagen i februari 1913 som en del av fredsrörelsen mot de konflikter som året därpå eskalerade till första världskriget. Vid den kommunistiska internationalens kvinnokonferens i Moskva 1921 beslutades att kvinnodagen skulle firas den 8 mars till minnet av tsardömets fall 1917. Kvinnodagen förknippades under decennierna därefter främst med kommunismen.

Under mellankrigsåren och andra världskriget förbjöds därmed den ”röda dagen” av fascistiska och nazistiska regimer världen över. Först 1969 tog studentrörelsen i USA åter upp idén om en internationell kvinnodag. I Sverige drevs frågan främst av Grupp 8 och Svenska Kvinnors Vänsterförbund i början av 1970-talet.

1977 rekommenderade FN ett allmänt firande av den internationella kvinnodagen, med start den 8 mars året därpå. Den internationella kvinnodagen är en nationell högtidsdag i flera länder, som Cypern, Madagaskar, Ryssland, Serbien, Ukraina och Vietnam.

visa fler nyheter ›