Bild på Victoria Kawesa på g16

Svarta kroppar och vit vrede

2016-12-01 14:01

När medborgarrättsrörelsen Black Lives Matter kom till Sverige ifrågasattes behovet i den offentliga debatten. På g16 analyserade genusforskaren Victoria Kawesa den svenska blindheten för afrofobi.

Nyhet 

– Denna fråga måste väckas. Situationen i Sverige blir bara värre och värre för svarta kroppar.

Victoria Kawesa befann sig i Almedalen när hon fick höra att tre svarta män mördats inom loppet av en vecka i USA. Politikerveckan var i full gång och debatterna avlöste varandra. Men ingen pratade om Philando Castile som oskyldig sköts till döds av polisen framför sin flickvän och hennes 4-åringa dotter efter att ha handlat mat i Minnesota. Den afroamerikanske mannen skulle visa körkortet när de fyra skotten avlöste varandra.

– Jag gick runt i det där vita, politiska havet med en klump i bröstet. Jag kände att någonting måste göras. Även i Sverige måste detta problem förstås: att svarta människor hotas, förtrycks och mördas är en del av vardagen, säger Victoria Kawesa.

Det är torsdag kväll och en stor publik har samlats för att lyssna på hennes keynote ”Svarta kroppar och vit vrede – reaktioner på Black Lives Matter i Sverige” på g16 i Linköping.

Proteströrelsen Black Lives Matter startade i USA som en reaktion på rasism och afrofobi i det amerikanska rättsväsendet. Idag är det en bred medborgarrättsrörelse för social rättvisa, som kämpar mot den systematiska underordningen av svarta människor.

När Victoria Kawesa återvänt från Almedalen satte hon igång att göra en kortfilm tillsammans med filmaren Jakob Möller för Feministiskt initiativ med svarta aktivister, skådespelare, musiker, politiker från Sverige. Den belyste förtrycket och var en solidaritetshandling med Black Lives Matter globalt. Filmen fick väldigt stor spridning och blev en del av en rörelse. Aktivister i svenska storstäder samlades till aktioner och svenska Black Lives Matter föddes.

– Det här gjorde att medierna började skriva om Black Lives Matter. De undrade varför en sådan här rörelse hade relevans i Sverige? Varför härmade vi kampen i USA? säger hon.

Victoria Kawesa är doktorand i genusvetenskap på Tema Genus i Linköping och skriver en avhandling om Svart feminism och vithet i Sverige. Hon var också medförfattare till regeringsrapporten om Afrofobi. Hon konstaterar att mediernas frågor tydligt visar på den okunskap som finns kring svarta människors verklighet.

Sedan 2008 har de afrofobiska hatbrotten ökat mest av de med rasistiska motiv i Sverige. De utgör idag en fjärdedel av alla hatbrott.

– Jag känner en djup oro över situationen, säger Victoria Kawesa och visar en powerpointbild som listar några fall ur verkligheten.

I oktober 2015 mördades 15-årige Ahmed Hassan från Somalia i det nazistiska terrordådet i Trollhättan. I mars i år hittades den 20-årige Uppsalapolitikern Alexander Bengtsson död i en utbränd bil långt nere i Skåne. Tidigare hade den svarta homosexuella politikern mottagit 50 dödshot från nazister.

– Ändå misstänkte polisen inget brott, utan konstaterade att han måste ha begått självmord.

Hon menar att våldet mot svarta osynliggörs på grund av den strukturella rasismen som finns i samhället. Ofta förminskas det till handlingar från högerextrema grupper.

– Är man svart känner man sig väldigt otrygg när våldet inte uppmärksammas av polisen eller i rättsväsendet. Idag behandlas svarta liv som att de inte har ett värde.

Kortfilmen som Victoria Kawesa initierade efter Almedalen möttes även av kritiska reaktioner. En SD-politiker fick utrymme i media och skrev att Black Lives Matter var en kriminell organisation som splittrade samhället och demoniserade poliser. I sociala medier framfördes hatiska kommentarer. Även på ledarplats i kvällstidningarna kritiserades rörelsen med argument som att ”rasfixering leder till splittring”.

– Det är intressant att SD-politiker får utrymme i medierna att diskutera människor på ett sätt som kan kategoriseras som hets mot folkgrupp. Och att ledarskribenter på kvällstidningar använder samma argument. Det är ett tecken på normaliseringen av rasismen, säger Victoria Kawesa.

Hon menar att det i Sverige idag finns en någon slags tro på att rasismen lagstiftats bort. En föreställning om att Sverige är exceptionellt jämfört med andra länder och inte ägt kolonier eller förtryckt några folkgrupper.

– Det här är ett utbrett sätt att se på svensk historia, som inte är sann, säger hon.

I själva verket var Sverige först i världen med att inrätta ett statligt institut för rasbiologi. Förtrycket mot samer går som en röd tråd genom historien, och nationen deltog även i transnationell slavhandel, exemplifierar genusforskaren.

Victoria Kawesa menar att vi lever i en kolonial vitmaktsordning där den vita kroppen föreställs vara överordnad den svarta. Vita personer märker inte av denna ordning, den är som luft. Men för svarta personer är den vitfärgade världen en tvångströja.

– Denna fråga diskuteras sällan i Sverige. Vita människor tycker att det är väldigt obehagligt att prata om ras, säger hon.

Vitmaktsordningen genomsyrar samhället. Av högskoleutbildade svarta är det exempelvis bara 32 procent av männen och 40 procent av kvinnorna som har yrken som motsvarar deras högskolekompetens. Enligt Victoria Kawesa är orsaken rasistiska idéer och föreställningar där svarta människor fortfarande ses som något annat.

– Reaktionerna på Black Lives Matter i Sverige gjorde det väldigt uppenbart hur olika svarta och vita svenskar upplever världen. Frånvaron av stöd var skrämmande, säger Victoria Kawesa.

Skribent Ida Måwe
Bild Justin Makii
Relaterat material
visa fler nyheter ›