Utredning missar intersexpersoners villkor

2015-11-04 09:31

En statlig utredning föreslår att det ska gå att ändra juridiskt kön utan att behöva genomgå medicinska ingrepp. Forskare är positiva till förslaget, men riktar samtidigt kritik mot flera andra punkter i utredningen.

Nyhet 

Åldersgränsen för att få bestämma könstillhörighet har nyligen setts över i en statlig utredning. I sitt slutbetänkande Juridiskt kön och medicinsk könstillhörighet (SOU 2014:91) föreslår utredningen att könstillhörighetslagen upphävs och ersätts av två nya lagar – en lag om juridiskt kön och en om ingrepp i könsorganen och avlägsnande av könskörtlar.

Erika Alm är lektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet och har ägnat sin forskning åt att studera normer kring kropp, kön och begär, med särskilt fokus på medicinsk sakkunskap och lagstiftning. Hon anser att det på det stora hela är ett bra betänkande.

– Det är ett bra förslag att skilja frågan om juridiskt kön från sådant som handlar om kroppsliga ingrepp. Utredarna har lyssnat på transpersoner själva, och det märks, säger hon.

Riskabelt att avgöra spädbarns könstillhörighet 

Däremot beklagar Erika Alm att utredningen inte har behandlat intersexpersoners villkor på samma ingående sätt. Det handlar om personer med DSD, ett medfött tillstånd i vilket könets utveckling vad gäller kromosomer, könskörtlar eller anatomi är atypisk. Förkortningen står för Disorder of Sex Development, men begreppet är kritiserat och vissa uttyder istället förkortningen som Diverse Sex Development eller Differences in Sex Development.

– Utredaren har inte haft tid att på ett bra sätt genomlysa intersexpersoners behov och villkor, men så har det varit för varje översyn som gjorts av könstillhörighetslagen sedan den instiftades 1972, säger Erika Alm.

Förslaget är att Socialstyrelsen ska göra en utredning, och det behövs. Stödföreningen INIS (Intersexuella i Sverige) efterfrågar kunskapsstöd och en tydligare reglering.
Ett barn som föds med DSD får idag mycket tidigt efter födseln genomgå kirurgiska ingrepp för att tilldelas en mer typisk könsanatomi. Dessa ingrepp är i princip oreglerade och det förändras inte med utredningens förslag.

– Ofta sker ingreppen inte av medicinsk nödvändighet, utan för att en individs kropp enligt sociala normer måste överensstämma med antingen kvinnligt eller manligt kön. Det är inte ovanligt att det kön som tilldelats, juridiskt och medicinskt, visar sig överensstämma dåligt med individens könsidentitet. Hen får då genomgå liknande utredning som transpersoner.

Egentligen skulle ett sådant förfarande inte behövas, då det i sådant fall handlar om en medicinsk felbehandling. Men den enda reglering som finns av ingreppen är patientsäkerhetslagens formulering om att valet av medicinsk behandling ska vila på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” – utan att detta definieras närmare. I praktiken blir det upp till den enskilda läkarens omdöme att avgöra.

Ålder och mognad präglas av normer

Signe Bremer är forskare vid Uppsala universitets centrum för genusvetenskap och har ägnat sig åt att studera bland annat transpersoners erfarenheter av att genomgå könskorrigering, och ett pågående forskningsprojekt handlar om staden som både frigörande och riskfylld för transpersoner. Hon är också positiv till utredningens förslag att skilja juridiskt kön från aspekter kring kroppsliga ingrepp.

– I och med att möjligheter att ändra juridiskt kön och att göra kroppsliga ingrepp helt skiljs åt i lagens lydelser skulle det kunna förstås som ett förtydligande av det som blev konsekvensen av att steriliseringskravet togs bort 2013 – att kroppsliga ingrepp inte ska vara ett krav för en persons möjlighet att ändra juridiskt kön.

Det finns också transpersoner som behöver tillgång till hormoner och/eller kirurgiska ingrepp men som inte nödvändigtvis vill ändra sitt juridiska kön. Signe Bremer framhåller vikten av att rutiner skapas för att tillgodose detta.
Utredningen föreslår också att ändra den åldersgräns som finns med dagens lagstiftning, där könstillhörighetslagen säger att fastställelse av juridisk könstillhörighet inte kan initieras före 18 års ålder. Signe Bremer är positiv till att den åldersgränsen nu ska sänkas, men tycker att det kan ifrågasättas om huruvida det behövs någon åldersgräns överhuvudtaget.

– Föreställningar om mognad präglas i hög grad av sociala normer. Vad som anses vara mognad diskuteras överhuvudtaget inte i betänkandet – som om mognad vore ett objektivt begrepp fritt från sociala normer. Mognad och barnets bästa blir därför alltid vuxnas beskrivningar av vad de anser vara mognad och ett barns bästa, vilket i sig riskerar att underminera barnets möjligheter att få komma till tals kring sin egen livssituation.

Transpersoner har vittnat om erfarenheter av att bli betraktade som mindre mogna än personer som har ett levnadssätt och ett könsuttryck som i större utsträckning svarar mot det normativa. Ålderskodade uppfattningar om kön påverkar exempelvis hur transkvinnor bemöts i vården.

Juridiskt kön ifrågasätts inte

I utredningens förslag om ny lagstiftning tillmäts vårdnadshavare en stor betydelse.

– Det kan ibland vara bra, men transpersoner är ofta utsatta för våld och familjen är långt ifrån alltid den trygga miljö som lagstiftaren utgår från att den är. Att vårdnadshavare tillmäts så stor betydelse i betänkandet tolkar jag som att utredningen trots sin goda intention reproducerar vuxenhegemoniska föreställningar om barns bästa och kroppslig integritet.

Flera länder, däribland Tyskland, har på senare tid infört någon form av ett tredje juridiskt kön. Den svenska utredningens betänkande går inte in på vare sig den frågan, eller på frågan om huruvida juridiskt kön överhuvudtaget behövs.

– Jag är för ett avskaffande av juridiskt kön och att jag tror att statistiskt underlag gällande en befolknings kön skulle kunna fås på andra sätt. Jag hade gärna sett en diskussion kring huruvida juridiskt kön överhuvudtaget borde finnas kvar. Men dit har vi ännu inte kommit, säger Signe Bremer.

Skribent Jimmy Sand
visa fler nyheter ›