Kvotering

Ord 

Kvotering är en särbehandling där en viss andel av positionerna på till exempel en utbildning eller i en bolagsstyrelse reserveras för personer tillhörande en specifik grupp baserat på exempelvis kön, etnicitet eller funktionalitet. Det finns alltså flera olika grunder till kvotering, men ofta syftar begreppet på könskvotering. Det går att skilja mellan frivillig och lagstadgad kvotering. Historiskt har många yrken varit lagstadgat kvoterade då de uteslutande har varit reserverade för män. Kvinnor har enligt lag varit utestängda från både utbildning och arbete. I Sverige har vi i dag inte lagstadgad kvotering. Ett exempel på frivillig kvotering genomfördes år 1994 då riksdagspartierna (efter påtryckningar från Stödstrumporna) införde ”varannan damernas”, det innebar att vartannat namn på riksdagslistorna skulle vara en kvinna. Det var en form av kvotering på så sätt att en kvot av platserna var reserverade för kvinnor.

Utöver typerna av kvotering som nämns ovan går det också att tala om informell kvotering. I dagens Sverige ges rent juridiskt alla människor lika förutsättningar för att till exempel nå en viss position, få ett jobb eller en bostad. Dessa lika förutsättningar resulterar dock inte alltid i lika utfall. Ojämlikhet består bland annat eftersom människor i praktiken skiktas efter sociala kategorier så som kön, etnicitet, sexualitet, funktionalitet, ålder och klass. Manlig homosocialitet i styrelser, rasism på arbetsmarknaden och inkomstkrav på bostadsmarknaden är bara några exempel på vad som påverkar utfallet. Detta kan ses som former av informell kvotering av vissa grupper.

Kvotering av kvinnor som metod för att nå förändring i utfall möter ofta motstånd från flera delar i samhället medan diskussioner om kvotering av män mer sällan förstås som just kvotering. Snarare lyfts då behovet av att öka balansen på arbetsmarknaden, vikten av att få in fler manliga förebilder inom vård och omsorg eller som ett sätt att höja undervärderade yrkesgruppers status och löner. Ett sätt som män kvoterats in på utbildningar är att helt enkelt sätta en kvot för hur många procent män respektive kvinnor som ska antas till en utbildning. Lärarutbildningen hade till exempel kvoten satt till 60% manliga och 40% kvinnliga lärare under större delen av 1900-talet.

Mer vanligt förekommande än kvotering är positiv särbehandling. Positiv särbehandling innebär att en person ur en grupp som bedöms vara missgynnad och/eller underrepresenterad ges förtur till exempel vid tillsättning av tjänster. Positiv särbehandling får enligt svensk lag endast tillämpas när ett visst kön är missgynnat/underrepresenterat, endast på arbetsmarknaden och om personen ur den missgynnade gruppen har identiska meriter med andra sökande. Det betyder att positiv särbehandling är väldigt svårt att tillämpa i praktiken.