Musik både förstärker och omförhandlar idéer om kön

2016-05-26 14:08

Rebecca Billström och Sam de Boise

Subtila beteenden leder till diskriminering i musiklivet. Ofta inser inte heller människor i vilken utsträckning idéer om kön faktiskt påverkar deras egna bedömningar om vad som är bra musik eller inte. Så skriver musikforskarna Rebecca Billström och Sam de Boise, som nyligen var med och arrangerade den internationella konferensen GeMus, om musik och genus, vid Örebro universitet.

Signerat 

Sverige är en av världens största musikmarknader, räknat per capita. Internationellt erkända artister och grupper som The Knife, Robyn, Refused, Roxette, José González, Lykke Li och Tove Lo har alla rönt stor framgång på den globala musikscenen. Sveriges position inom den globala musikindustrin har till stor del främjats genom investeringar i konstnärlig verksamhet, kulturpolitik, utveckling av digital infrastruktur samt långvariga musiktraditioner. Dess internationella rykte, särskilt för sin elektroniska musik och för att vara hemvist till några av världens mest kända musikproducenter saknar motstycke för en population av dess storlek.

Trots det till synes stora antalet internationellt och nationellt erkända kvinnliga artister är den svenska musikscenen, vid en närmre titt, inte så jämställd som man skulle kunna tro. I Sverige utgör kvinnor mindre än 20 % av de sökande till utbildningar i musikproduktion och ljudteknik. Kvinnliga musiker, ljudtekniker, producenter och konsertbesökare möter olika former av uteslutning och diskriminering; allt från “mansplaining” om hur gitarrförstärkare eller DJ-spelare fungerar till sexuella trakasserier på festivaler.

Och som KVAST (Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare) och FST (Föreningen för svenska tonsättare) har visat stod Karin Rehnqvist, med en sammanlagd speltid på 95 minuter, för den längsta speltiden av alla kvinnliga kompositörers musik som framfördes på konserthus runtom i Sverige spelåret 2014/15, jämfört med Brahms 2009 minuter. Samtidigt visade föreningen Jämställd Festival att mansdominerade akter utgjorde 67 % av alla band och artister som bokades till de svenska musikfestivalerna sommaren 2015.

Ta itu med bristande jämställdhet i musik

Dessa trender är alltså inte specifika för bara en genre. En växande andel av vetenskaplig litteratur och feministisk aktivism har visat hur subtila beteenden leder till diskriminering av kvinnor och flickor i musiklivet. En del av problemet är att människor ofta inte inser i vilken utsträckning idéer om kön faktiskt påverkar deras egna bedömningar om vad som är bra musik eller inte.

Musik ses antingen som en demokratisk fråga om individuell smak eller som ett könsneutralt, objektivt faktum. Speciellt ordet “geni” tenderar att användas i betydligt större utsträckning när man talar om män än om kvinnor i musik. Även musiker är ofta omedvetna om hur idéer om kön inverkar på vem de väljer att starta band med eller hur de skriver musik. Det faktum att olika genrers musikhistoria har skrivits från ett manligt perspektiv påverkar även hur folk tänker om och förstår musik.

Även musiker är ofta omedvetna om hur idéer om kön inverkar på vem de väljer att starta band med eller hur de skriver musik.

Olika former av könsdiskriminering sker på alla nivåer; från skolor till universitet, replokaler till konsertbokare. Flertalet initiativ har därför startats för att ta itu med informella former av uteslutning av kvinnor och flickor, inom olika musikscener (Popkollo, Musikverkets jämställdhetsuppdrag från regeringen), samt för att främja kvinnor i musiklivet över genrer (Yoko DJs, EPOS) och nationsgränser (femalepressure.net).

Det är viktigt att förstå att detta inte bara handlar om att få upp kvinnors deltagande till 50 % i olika genrer eller aktiviteter. Förutom att ändra mäns attityder är det lika viktigt att synliggöra diskriminering mot transpersoner i musiklivet samt hur andra former av diskriminering påverkar tillgången till olika resurser.

Genus i musik, genus genom musik

Kön spelar roll i musik, inte bara för att fler män får (bättre) betalt som kompositörer, dirigenter, producenter, jazzbasister eller dansbandsmusiker. Musik kommunicerar också vissa saker om kön som påverkar och förstärker hur människor tänker om kön. Metal, rap och hiphop har ofta ansetts främja en mer aggressiv, kvinnofientlig form av manlighet. Men vad som uppfattas som “mjukare” visioner om manlighet (som i emo, indie eller poppunk) stödjer också kvinnofientlighet genom att porträttera kvinnor som onda, grymma och hämndlystna. I kontrast till detta tog Fatta Man med låten Det börjar med mig aktivt ställning mot mäns våld mot kvinnor genom hiphop.

Musik kan hjälpa oss att ompröva hur vi förstår kön. Queer hiphop, Riot Grrrl, postpunk och pop har alla påverkat hur människor gör kön medan kompositörer från Elfrida Andrée till Lady Gaga har utmanat idéer om naturliga könsroller. Musik har också bidragit till att väcka diskussioner om vad som räknas som feminism och feministisk aktivism.

Beyoncés uppträdande på Superbowl i USA 2016, ordet FEMINIST skrivet i enorma bokstäver under hennes framträdande på VMA 2014, eller de internationella protesterna mot fängslandet av Pussy Riot 2012, är bara tre aktuella exempel på hur text-, bild- och ljudmaterial stör och utmanar folks uppfattningar. Det är viktigt att förstå hur kön påverkar människors musikaliska engagemang, men även hur musik kan verka som en kraft i att både förstärka och omförhandla idéer om kön.

Svartvit bild på Rebecca Billström och Sam de Boise
Rebecca Billström och Sam de Boise

Rebecca Billström är doktorand i musikvetenskap vid Örebro universitet. Hon skriver om feministisk aktivism och jämställdhetsarbete i musik.

Sam de Boise forskar i musikvetenskap vid Örebro Universitet. Han skriver utifrån kritiska och feministiska perspektiv om maskulinitet såväl som ojämställdhet och musikutövande.

visa fler inlägg ›