Närbild på staty som håller en bok i ena handen och vågskålar i den andra.

Forskningspolitik

Sedan 1970-talet har olika regeringar lyft fram behovet av både fler kvinnor i forskningen och satsningar på forskning om genus och jämställdhet.

Med forskningspolitik avses all statlig styrning av hur forskning ska organiseras och finansieras. En viktig fråga är hur forskningens resultat kan användas för att nå politiska mål såsom ekonomisk tillväxt, höjda skolresultat, en friskare befolkning, ett ekologiskt hållbart eller för den delen ett jämställt samhälle. Den statliga styrningen av forskning sker främst genom fördelning av resurser, utformning av regler och beslut om organisering. På ett övergripande plan fattas dessa beslut i regering och riksdag. Inom de ramar som regering och riksdag ger, styrs forskningens inriktning av forskningsråd och universitet och högskolor, som med några få undantag är statliga myndigheter.

Forskningen har haft en stark ställning i svensk politik sedan Tage Erlander som statsminister inrättade den första forskningsberedningen år 1962. Då var det energiförsörjning, medicin och sjukvård och inte minst bostadsfrågan som stod i centrum. Staten verkade genom utbyggnad av högskolesektorn, men också genom branschforskningsinstitut och myndigheter, såväl som genom samverkan med landsting och industrin. Sedan den första forskningspolitiska propositionen presenterades inför riksdagen 1977 har regeringen vart tredje eller fjärde år satt riktlinjerna för den framtida forskningspolitiken på detta vis.

Från politiskt håll har det sedan 1970-talet, när frågorna började diskuteras i större omfattning, funnits en sammanblandning mellan genusforskning och jämställdhetsfrågor. 1972 konstaterade Nordiska rådet dels att frånvaron av kvinnor i universitetsvärlden påverkat innehåll och arbetsformer för forskning och högre utbildning, dels att teoretiska kunskaper om det som då kallades könsroller är väsentliga för att studenterna ska kunna delta i byggandet av ett jämställt samhälle. Behovet av forskning kopplades samman med frågan om jämställdhet, såväl i universitetsvärlden som i samhället. Det kom till uttryck när så kallade centra/fora för kvinnoforskning och kvinnliga forskare inrättades år 1978, ursprunget till vad som i dag är institutioner för genusvetenskap på de flesta universitet och högskolor.

Den uttalade kopplingen mellan genusforskning och jämställdhet levde kvar inom forskningspolitiken åtminstone in på 1990-talet, och det har bidragit till att tydliggöra kvinnors villkor i akademin. Genusforskningens bidrag har även varit viktiga för att utveckla jämställdhet i teori och praktik. Samtidigt har kopplingen också varit omdiskuterad, för även om en hel del genusforskare ägnar sig åt jämställdhetsfrågor, utgör detta bara en del av det breda fältet. Som så många forskningsfält, inte minst inom humaniora, rymmer genusforskningen också sådant som inte omedelbart är praktiskt tillämpbart.

Skribent Nationella sekretariatet för genusforskning. Publiceringsdatum: 31 mars 2016
Relaterat material

Forskningspropositioner

Sedan mitten av 1990-talet har genusforskning på olika sätt hanterats i regeringens forskningspolitiska propositioner.

Läs mer om forskningspropositioner ›

Närbild på uppslagna publikationer.

Jämställdhet i akademin

Trots att det finns betydligt fler kvinnor än män bland studenter är det fortfarande vanligare att en professor är en man än en kvinna.

Läs mer om jämställdhet i akademin ›

Två unga kvinnor lyssnar på en man, som syns i bildens ytterkant.