Aktivister kritiserar forskare för envägskommunikation

2013-01-11 10:30

Genusforskningen växte fram ur aktivismen och när genusvetenskapen väl etablerades, förvandlades aktivismen till ett studieobjekt. På konferensen g12 diskuterade en panel gränserna mellan forskning och politisk aktivism.

Nyhet 

Det är trångt i foajén på Stora Teatern. Närmare 350 personer intar de sammetsröda stolarna för att lyssna på ett samtal om forskning och aktivism. Ett samtal som berörde och som fick en del genusforskare att skruva på sig. Det var kanske oundvikligt att hamna i en debatt om gränsen mellan aktivism och forskning och huruvida den förstärks, suddas ut eller om den någonsin har existerat. Det är ett ämne som skapar debatt. Paneldeltagarna, de flesta aktivister, menar att det oftast handlar om envägskommunikation – input från forskarna till aktivisterna men inte tvärtom. Konstnären Anna Viola Hallberg menar att gränsen mellan aktivism och forskning förstärks genom att till exempel lägga tema aktivism i ett eget block utanför genusforskarkonferensen som det gjordes denna dag.

Anna Viola Hallberg talade även om den dubbla positionen som några genusforskare får.

– Det är väl ingen här som inte ger genusforskarna Ulrika Dahl och Tiina Rosenberg den dubbla positionen av att vara akademiker och aktivister. Men det är aldrig så att en aktivist kan vara akademiker, säger hon.

En person från publiken ber om att få ordet. Genusforskaren Pia Laskar reser sig och kritiserar upplägget och menar att det som beskrivs på scenen inte är korrekt. Flera i publiken nickar instämmande, de flesta genusforskare.

– Jag måste säga att jag inte känner igen mig i beskrivningen som ges här, säger Pia Laskar och menar att många forskare är engagerade i politiska aktiviteter.

Pia Laskar svarar senare på en intervju om vad hon saknade i panelsamtalet.

– Forskare kan vara engagerade i facklig verksamhet på arbetsplatsen, till exempel mot instabila anställningsformer, eller i forskningspolitiska sammanhang som Sveriges genusforskarförbund, eller i andra politiska sammanhang utanför akademin. Bland annat i precis samma sammanhang som representerades av de som deltog i samtalet på scenen. Jag tycker att detta perspektiv saknades under panelsamtalet.

Input från aktivisterna till forskarna

Samtalet som fördes på scenen handlade framförallt om politisk mobilisering och hur aktivism kan bedrivas i dag. Det talades om konstnärliga uttrycksformer som queera dansmusikaler, videoperformance, mötesplatser och byggandet av allianser, och inte minst om att skapa sammanhang.

Berit Larsson, moderator för samtalet, undrade om det fanns frågor som paneldeltagarna ville förmedla till forskarna.

– Forskningen är självklart betydelsefull för den feministiska organiseringen. För mig är bildandet av Feministisk initiativ en av de större händelserna och att vi kunde enas om att det finns en könsmaktsordning, säger paneldeltagaren Zakia Kahn som även är styrelseledamot för partiet.

Kuratorn och grundaren till Café Vulgo, Ylva Gellerstedt, efterlyste forskning kring de mekanismer som skapar förändring och hon påtalade om hur viktigt det är att skapa rum i samhället som inte är kommersialiserade.

– Hur skapar vi utrymmen och sammanhang? Och vilka har tillgång till de sammanhang som vi skapar?

Gabrielle Högstadius, lärare på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, talade om forskningens användbarhet.

– Kom och besök oss. Presentera er. Det är inte så enkelt att få tag på er. Kom och titta. Nu praktiserar vi er teori här – har vi missförstått något? säger Gabrielle Högstadius och efterlyser ett närmare samarbete med genusforskarna.

visa fler nyheter ›