Antiplugg-killar och rosa pedagogik

2011-09-23 13:11

Ett ensidigt fokus på att pojkar presterar sämre i skolan än flickor kan göra att vi missar att det också finns pojkar som når målen och flickor som inte gör det. Det sa Ann-Sofie Holm under Nationella sekretariatet för genusforsknings panelsamtal på bokmässan. Fyra forskare diskuterade skolprestationer och "rosa pedagogik".

– Sett till skolans jämställdhetsmål är det ett problem att en grupp presterar bättre än en annan. Samtidigt är det viktigt att man inte stirrar sig blind på kön, sa Ann-Sofie Holm, lektor i pedagogik vid Högskolan i Borås.

Hon poängterade att även faktorer som social bakgrund och etnicitet är centrala för skillnaderna i betyg och de övriga paneldeltagarna höll med om att debatten kring skolprestationer och genus behöver nyanseras. Samtidigt är det viktigt att frågan om pojkars prestationer tas på allvar.

– I grunden visar skillnaderna att det finns problem inbakade i skolan som gör att pojkar inte tycker att det är kul, sa Kajsa Ohrlander, lektor i pedagogik vid Stockholms universitet och en av redaktörerna till boken En rosa pedagogik – Jämställdhetspedagogiska utmaningar.

– Man måste låta sig utmanas som pedagog och sluta att fokusera på skillnader mellan pojkar och flickor. Det finns forskning som visar att det som vi tror är typiskt kvinnligt och manligt sitter så djupt att vi inte ens uppmärksammar när barnen bryter mot det. Hos bråkiga pojkar är bråkigheten ofta det enda vi ser, men det är i en viss situation som de blir bråkiga och det kan förändras, sa hon.

Flitig eller naturligt begåvad

Att pojkar presterar sämre i skolan än flickor har förklarats med att det har vuxit fram en ”anti-pluggkultur” bland pojkar. Anne-Sofie Kalat, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet, är kritisk till bilden av att pojkar skulle vara ointresserade av utbildning. I sin avhandling intervjuar hon gymnasieelever vid ett fordonsprogram och ett naturvetenskapligt program med särskilt fokus på pojkar som presterar bra.

– Att uppfattas som smart uttrycks som viktigt men för att uppfattas som smart krävs det att man inte pluggar. Framför allt i naturvetarklassen användes ”pluggisstämpeln” bland eleverna för att peka ut andra som obegåvade, sa hon under panelsamtalet och berättade som exempel att det inför prov var vanligt att pojkarna i studien sinsemellan framhävde hur lite de hade förberett sig.

Detta kopplar Anne-Sofie Kalat till föreställningar om flickor som flitiga och pojkar som naturligt begåvade. Med en hel kultur som visar förståelse för att pojkar inte lägger ner lika mycket arbete på skolan som flickor begränsas möjligheterna för skolan att skapa förändring, konstaterade Kajsa Ohrlander. Hon tror att en del av lösningen kan ligga i att hitta pedagogiska metoder som gör skolarbetet lustfyllt.

– Vi behöver använda oss av en pedagogik som gör att man bara måste vara med, sa hon.

Kan lära av förskolan

Ett ökat samarbete mellan lärarna lyftes också fram som viktigt för att nå förändring. Här tror Mia Heikkilä, fil dr i pedagogik, att skolan kan lära från arbetet inom förskolan.

– Där har man en annan tradition av att samarbeta och prata om problem. Lärarna sitter alldeles för isolerat och då är det lätt att man kopplar problemen till det enskilda klassrummet, sa hon under panelsamtalet.

Liksom Kajsa Ohrlander poängterade hon betydelsen av att lärare reflekterar över vad de egna förväntningarna på olika elever får för konsekvenser. Hon tror också att det är viktigt att elever i större utsträckning involveras i skolornas jämställdhetsarbete.

– Som det är nu är det främst lärarna som får definiera vad det är som brister. Eleverna har oerhört mycket information om vad som sker när skolpersonalen inte ser, sa hon.

visa fler nyheter ›