Barnen får inte komma till tals i vårdnadstvister

2012-05-22 09:26

Hur mycket kommer barnen till tals i utredningstexter där föräldrar tvistar om vårdnad, boende och umgänge?
Nästan ingenting alls, konstaterar forskaren Jeanette Sundhall i en ny avhandling. Hon efterlyser ett åldersperspektiv även i genusdebatten.

I sin avhandling Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter har Jeanette Sundhall undersökt hur utredare vid socialtjänstens familjerättsenhet formulerar sig i sina texter i ärenden som ligger till grund för tingsrättens beslut. Texterna rör vårdnadstvistutredningar där det finns uppgifter om att pappan använt våld mot mamman och/eller barnen.
– Jag var intresserad av barnens delaktighet i utredningarna med tanke på att texterna i högsta grad handlar om deras framtid, var de ska bo, vem som ska ha vårdnaden och så vidare, säger Jeanette Sundhall, doktorand i genusvetenskap vid Göteborgs universitet.
I arbetet med studien har hon gått igenom 28 stycken utredningstexter från tre olika familjerättskontor i Sverige. Hon har tittat på vilka implikationer utredningstexten har för barns rätt till delaktighet, skydd och omsorg.

Väletablerade normer bland utredarna

Enligt Jeanette Sundhall finns det en tydlig obalans i utredningstexterna mellan hur mycket berörda vuxna och barn kommer till tals. Barnens perspektiv saknas ofta. Däremot uttrycker texterna tydligt vilka väletablerade normer som finns bland utredarna. En sådan är att barnen behöver två föräldrar.
– Den uppfattningen är så stark att den präglar besluten mer än exempelvis misstanke om sexuella övergrepp på barnet. Ingenstans argumenteras det för att barn kan växa upp med en förälder och må bra.
En annan föreställning är den om det ”universella barnet”; att alla barn är likadana och har samma behov.
– Faran med denna utgångspunkt är att utredaren inte behöver bry sig om och ta reda på det enskilda barnets önskemål, vilja och situation. Istället utgår man ifrån att det bästa för alla barn är att ha kontakt med båda föräldrarna – utan att ta hänsyn till deras historia, konstaterar Jeanette Sundhall.

Barnens berättelser används sällan

Trots att det gäller familjer där det i utredningstexten finns uppgifter om att mamman eller barnen utsatts för våld av pappan, används barns berättelser om den egna utsattheten sällan i texterna. Istället fokuserar utredarna på faktorer som pappans alkoholmissbruk eller tidigare domar om kvinnofridskränkning.
– Och det är klart att det ”räcker” för att argumentera för att barn ska ha sitt boende hos mamman, men effekten blir ändå att barns tal, barns berättelser om sin utsatthet för våld ogiltiggörs.
Jeanette Sundhall menar att barnen överhuvudtaget sällan får frågan om sina åsikter eller behov. Istället pratar utredarna med andra vuxna, som föreskolepersonal, om barnen.
– Att barnen inte blir erkända som subjekt och inte får möjlighet att påverka sina egna liv måste vara helt fruktansvärt för dem. Och när det handlar om våld mot barn kan hanteringen av ärendena få ödesdigra konsekvenser.

Ålder viktigt i genusvetenskapen

Jeanette Sundhall tycker att ålder är ett perspektiv som borde tas upp i genusvetenskapen, precis som kön, etnicitet, sexualitet och klass.
– Jag tycker det är viktigt att problematisera vuxenhegemonin. Vad innebär det att vi pratar om barn, men inte med dem? Att vuxna anser sig kunna tolka barns behov? Idag ses inte åldersgruppen barn som en särskilt utsatt grupp inom genusvetenskapen.
Hon menar att det i det i grund och botten handlar om rättvisa. När barnen inte får komma till tals bejakas inte deras rättigheter, deras rätt till delaktighet, skydd och omsorg.

Men vad blir då konsekvenserna på längre sikt av att barnen inte kommer till tals i utredningstexterna?
Enligt forskaren är följden att tingsrättens slutgiltiga beslut bygger på vuxnas åsikter. Synsättet blir att barn inte kan tala i vårt samhälle, trots att frågorna som behandlas i tvisten berör deras liv.
– En vanlig fråga jag fått i arbetet med avhandlingen är om man verkligen kan lita på barns åsikter, medan man inte ifrågasätter vuxnas pålitlighet. Det säger mycket om synen på barn i dag, avslutar Jeanette Sundhall.

Jeanette Sundhall disputerar 16 juni vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet

Skribent Ida Måwe
visa fler nyheter ›