Barnlängtan påverkar inte arbetstiden

2014-06-04 08:32

Att kvinnor fortfarande jobbar mindre än män och därmed tjänar mindre – beror det på att kvinnor väljer att prioritera familjen? Nej, det verkar inte så. En stor uppföljningsstudie visar att en hög värdering av att ha familj inte minskar sannolikheten att arbeta heltid. Studien presenteras i antologin Glimtar av jämställdhet, som berättar om flera tecken på ökad jämställdhet i arbetsliv och familj.

Kvinnor arbetar oftare deltid än män: 31 procent av kvinnorna mellan 20 och 64 år hade deltidsjobb 2012, medan motsvarande siffra för männen bara var 11 procent. Kvinnors deltidsarbete brukar i sin tur ses som en delförklaring till ojämställdheten på arbetsmarknaden – att kvinnor tjänar mindre och har svårare att göra karriär.

Men kanske vill kvinnor jobba mindre? De kanske tycker att barn och familj är så viktigt att de väljer att jobba deltid? Denna tolkning lyfts då och då fram i debatten. Forskarna Karina Nilsson, Matthias Strandh och Anne Hammarström ville ta reda på hur sambanden faktiskt ser ut. De har följt samtliga pojkar och flickor i en norrländsk kommun sedan de gick i nionde klass under början av 80-talet. Genom att de regelbundet har svarat på frågor om arbetsmarknadsdeltagande, hälsa och familj har man kunnat se hur individernas preferenser hänger samman med vilka val de faktiskt har gjort i livet.

Syn på barn leder inte till minskad arbetstid

Studien visar visserligen att kvinnor i alla åldrar tycker att det är viktigare att ha barn än vad männen tycker. Men när resultaten bryts ner på individnivå finns inget samband mellan å ena sidan viljan vid 21 års ålder att ha barn och partner, å andra sidan sannolikheten att jobba heltid vid 30. Det går alltså inte att se att individer som är mer familjeorienterade oftare arbetar deltid, vare sig bland kvinnor eller män.
Den populärvetenskapliga antologin Glimtar av jämställdhet berättar om flera studier som berör jämställdhet i arbete och familj. Titeln grundar sig i vad den slutsats som forskarna i nätverket dragit när de delat med sig av sina resultat till varandra: Att det trots allt händer saker.

– Den svenska framgångssagan ifrågasätts mer och mer, och man ställer ofta frågan ”Varför har vi inte kommit längre?”. Den frågan är begriplig. Men vi ser också att det finns positiva tecken, säger Anne Grönlund, professor i sociologi vid Umeå universitet och redaktör för antologin.

Hon hoppas att boken kan bidra till reflektion om jämställdhet, inte bara om vad som bromsar, utan också kring vad som driver på mot ökad jämställdhet.

– Jag tror att det är viktigt att kunna se både och – att mönster reproduceras, men att det också pågår förändring.
Ljusglimtarna syns i flera av studierna. En av dem visar att svenska kvinnor och män delar allt mer lika på lönearbetet – under 1990- och 2000-talen har skillnaden minskat i hur mycket tid män och kvinnor ägnar åt lönearbete. Utvecklingen är tydligast bland småbarnsföräldrar, den grupp där fördelningen varit som mest skev.

Jämställdhet viktig vid livsplanering

Attityderna kring jämställdhet i relation till familj och barn verkar också förändras. I en av studierna har blivande förstagångsföräldrar intervjuats. Den visar att jämställdhet, i form av bland annat delad föräldraledighet och omsorgsansvar, är en viktig ledstjärna för paren när de planerar sina framtida liv.

I en annan studie har Anne Grönlund och Charlotta Magnusson jämfört lönegapet mellan högutbildade män och kvinnor i Sverige, Tyskland och England. Detta mot bakgrund av den kritik som förts fram mot svensk jämställdhetspolitik från forskare som menar att den politik som underlättar för kvinnor att arbeta samtidigt kan hämma deras karriärmöjligheter: Eftersom rätten till föräldraledighet och deltidsarbete i praktiken fortfarande nyttjas mest av kvinnor finns en risk att arbetsgivare drar sig för att satsa på dem.

– Det finns de som menar att den svenska familjepolitiken har varit bra för att få ut lågutbildade på arbetsmarknaden, men att man samtidigt permanentar en segregation, där kvinnor inte får högkvalificerade jobb.

Jämförelsen visar att lönegapet är ungefär lika stort i alla tre länder. Det verkar alltså inte som att den svenska familjepolitiken har gjort det värre. Men inte heller bättre. I alla tre länder är lönegapet mellan kvinnor och män betydligt större bland högutbildade än bland lågutbildade, något som tyder på att det finns ett glastak som drabbar kvinnor.

Skribent Fatima Grönblad
visa fler nyheter ›