Bättre styrning behövs för jämställdhetsarbetets framtid

2013-12-17 11:11

De senaste åren har flera program för jämställdhetsintegrering genomförts och avslutats. För att lära av dessa arrangerade Jämställ.nu och Tema Likabehandling ett seminarium om jämställdhetsarbetets framtida organisering. Praktiker, forskare och politiker på plats var eniga, arbetet med jämställdhetsintegrering behöver bättre styrning.

Utgångspunkt för seminariet var forskningsföretaget ApeL:s analys av fyra nyligen genomförda satsningar på jämställdhetsintegrering. En av slutsatserna är att kedjan mellan jämställdhetspolitik och lokal praktik måste bli starkare.

– Å ena sidan satsas jättemycket pengar för att kommuner och landsting ska utveckla jämställdhetsintegrering inom till exempel äldreomsorgen. Sen kommer ännu mera pengar från ett annat håll i regeringen, som handlar om att utveckla äldreomsorgen, men det uppdraget är helt könsblint. Vad händer då när jämställdhetsstrateger kommer till äldreomsorgen ute i kommunerna, sa Ann Boman, en av rapportens författare.

ApeL menar att jämställdhetsmål inom alla politikområden skulle hålla ihop kedjan från nationell till lokal nivå bättre. De föreslår också en myndighet, med uppdrag att bland annat tillvara de praktiska erfarenheterna.

– Jämställdhetspolitiken behöver organiseras som alla andra politikområden. Som samlar ihop, ger stöd och bidrar i styrning och utveckling av området. En länk mellan regeringen och det praktiska jämställdhetsarbetet, sa Ann Boman.

Integrering och diskriminering blandas ihop

Marie Trollvik från Sveriges Kommuner och Landstings Program för hållbar jämställdhet, Elin Turesson från Länsstyrelsen Gotland och Anneli Tillberg från Tema Likabehandling har alla erfarenheter av olika satsningar på jämställdhetsintegrering. De håller med om att det behövs en nationell samordning och styrning för jämställdhetsarbetet.

– Det viktigaste är att det finns en sammanhållen struktur som styr och stödjer. Så att vi inte börjar om hela tiden. Och att den är permanent så att vi inte lägger resurser på omkringstrukturer, sa Elin Turesson.

I analysen lyfter ApeL även att jämställdhetsintegrering och diskrimineringsarbetet blandas ihop. Anneli Tillberg från Tema Likabehandling har erfarenhet av både jämställdhetsintegrering och diskrimineringslagen.

– Dels är det ett problem att det inte finns lagstiftning inom jämställdhetsintegrering. Det är även ett problem att det finns inkonsekvens inom diskrimineringslagen. Man ska jobba med aktiva åtgärder inom vissa diskrimineringsgrunder, men inte alla. Jag tror inte diskrimineringsarbetet ska ske i stuprör, jag tror det finns många samordningsvinster.

Forskningen viktig för det praktiska arbetet

Forskning behövs för kvalitet i jämställdhetsarbetet. Det menar Kerstin Alnebratt, föreståndare på Nationella sekretariatet för genusforskning och själv forskare på jämställdhetsområdet. Hon efterlyser en nationell resurs som håller ihop jämställdhetsarbetet. Vid en jämförelse av tillväxtpolitiken och jämställdhetspolitiken, som båda infördes ungefär samtidigt på 90-talet, ser Kerstin Alnebratt att frågorna hanterats olika.

– Tillväxtpolitiken har ett flertal väldigt starka och drivande myndigheter. Inom jämställdhetspolitiken var länsexperterna och länsstyrelserna det enda som tillkom, samt de tillfälliga projekten. Det är en enorm skillnad.

Fredrik Bondestam, forskningssamordnare på Nationella sekretariatet för genusforskning, menar att forskarnas kompetens behövs för att göra analyser i jämställdhetsarbetet, men det saknas i jämställdhetsintegreringsarbetet i dag. Hans budskap till politikerna på seminariet var: bättre forskningspolitik, eftersom ordet genus inte ens finns med i senaste forskningspropositionen.

Politiker eniga om tydligare styrning

APeL:s analys gav upphov till en del aha-upplevelser hos riksdagspolitikerna som var på plats, bland annat att det skickas ut pengar till jämställdhetsuppdrag, samtidigt som andra uppdrag är helt könsblinda. De fick möjlighet att ge sin syn på hur jämställdhetsarbetet bör organiseras i framtiden.

Politikerna var eniga om att styrningen och samordningen av jämställdhetspolitiken måste bli bättre. Ann-Christin Ahlberg (S) vill se en nationell aktör på jämställdhetsområdet och ett främjandeuppdrag till Diskrimineringsombudsmannen.

– Kunskap har vi och vi måste fortsätta forska, men vi måste ha en regelbundenhet, inte projekt på projekt.

Jenny Peterson (M) sa att det råder konsensus om de jämställdhetspolitiska målen, men det finns olika åsikter inom partiet om hur målen ska tillämpas. Forskning och analys är viktigt för långsiktigheten.

– För att vara självkritisk, vi måste hitta ett bättre uppföljningssystem för jämställdhetspolitiken. Det måste komma på plats.

Gunvor G. Ericson (MP) sa bland annat att hon vill se ett jämställdhetsråd på regeringskansliet och tydlighet i regleringsbreven, annars skickas fel signaler. Men även tydlighet ner på kommun- och landstingsnivå.

– När man kommer till det konkreta uppdraget måste politiker och tjänstemännen gå hand i hand.

Centerpartiet har ändrat åsikt under de senaste åren. När den jämställdhetspolitiska utredningen kom 2005 var de negativa till en jämställdhetsmyndighet.

– Vi behöver en ansvarig myndighet för frågorna. Efter att ha sagt nej tidigare ser vi nu att det finns behov av det, sa Annika Qarlsson (C).

Skribent Sofie Karlberg
Källa Artikeln publicerades ursprungligen på Jämställ.nu.
Fakta
APeL har på uppdrag av Jämställ.nu och ESF-rådets Tema Likabehandling gjort en analys av fyra satsningar på jämställdhetsintegrering: Jämställdhetsintegrering i staten (JÄMI), stödet till jämställdhetsintegrering av socialfondsprojekt (ESF Jämt), Sveriges Kommuner och Landstings program för hållbar jämställdhet (HÅJ) samt VINNOVA:s TIGER-program. Rapporten är författad av Karin Sjöberg, Ann Boman och Lennart Svensson. Du kan läsa hela rapporten här.
visa fler nyheter ›