Den avskydda och hyllade tanten

2012-04-26 10:01

För äldre kvinnor är epitetet tant närmast ett skällsord. Samtidigt hyllar unga kvinnor tanten som representant för en livsstil som värnar det lilla livet. Tanten, vem är hon? frågar sig forskare vid Umeå universitet i en ny antologi.

Tanten tillskrivs ofta motsägelsefulla egenskaper. Hon kan representera trygghet och beständighet, men också osynlighet och maktlöshet. Boken Tanten, vem är hon? En (t)antologi är skriven inom ramen för nätverket TantForsk och sätter fokus på kvinnor och åldrande. Antologin innehåller artiklar om ”mostrande” i 1960-talets Polen, medelålders kvinnors sex-chattande, tanten i Astrid Lindgrens författarskap, äldre icke-hetero kvinnors osynlighet och tanten i skönlitteraturen. Marianne Liliequist ingår i nätverket TantForsk och är redaktör för boken tillsammans med Karin Lövgren.

Varför forskar ni om tanten?

– Vi bildade nätverket TantForsk för att vi upprördes av den negativa inställningen till ”kulturtanten”. Den nidbilden kan ses som ett uttryck för föraktet gentemot äldre kvinnor. Synen på tanten kan ses som ett slags tecken i tiden. Ungdom förknippas med det nya, moderna, fräscha och nyfikna medan äldre personer ses som passé, löjliga och omoderna. Föraktet gentemot äldre drabbar särskilt kvinnor och många äldre kvinnor känner sig osynliggjorda. Det är ungdom som ses som eftersträvansvärt och äldre kvinnor vill absolut inte bli kallade för tant.

Samtidigt konstaterar ni att tanten har fått ett uppsving hos en yngre generation. Hur märks det?

– Vissa unga kvinnor ärar estetiken, hantverket och en livsstil som förknippas med tanten. De försöker värdera det lilla i tillvaron, de bakar kakor och låter saker ta sin tid. Det kan ses som ett slags nostalgiskt förhållande till en svunnen tid, men riktigt så enkelt är det inte. De här kvinnorna är inte intresserade av att gå tillbaka till hemmafruidealet, men tanten blir en symbol för det nära och vardagliga, där allt inte behöver inte vara så flashigt och hetsigt. De här unga kvinnorna hyllar tanten, men löper samtidigt ingen risk att drabbas av de negativa föreställningar som förknippas med tanten.

Vad har du skrivit om i ditt kapitel?

– Jag har skrivit om min barndoms tanter. Jag växte upp i en fjällby och hade inga lekkamrater. I stället hade jag mormor, mostrar, grannfruar och några farbröder som värnade om mig. Jag blev omhändertagen av tanter, jag kallar det att jag blev ”mostrad”. De hade alltid tid för mig och fungerade som en utvidgad familj. Jag vill synliggöra den tant som en gång var.

Menar du att tanten inte finns längre?

– Så länge tanten framstår som ett hot för äldre kvinnor kommer man att sky henne och en vacker dag kommer hon att försvinna. Vår tids pensionärer åker på golfresor och vill vara unga så länge som möjligt. Samtidigt tror jag att 40-talisterna på allvar kommer att ta strid mot föraktet gentemot den äldre generationen. Vi ser också en stark offensiv mot föraktet för ”kulturtanten” och det är många som kämpar för att vända det epitetet till någonting positivt. Gudrun Sjödén twittrar till exempel som @kulturtant.

Vad händer inom TantForsk! framöver?

– Vi har inlett ett samarbete med nätverket FlickForsk och i det arbetet kommer vi att föra samman forskning om flickan och tanten. Vi fokuserar bland annat på äldre och yngre kvinnor i det samiska samhället. Ålder tillskrivs väldigt stor betydelse och det skapas mycket fördomar. Vi vill ifrågasätta de här kategorierna och visa på likheterna mellan flickor och tanter. FlickForsk och TantForsk kommer också att samarbeta med forskargruppen Challenging Emotions i ett projekt som har arbetsnamnet tanten-känslorna-flickan.

visa fler nyheter ›