På bilden syns en skylt där det står "Migrationsverket, Besökande" och en pil. Det finns också ett taggtrådsstängsel.

Den skärpta asyllagen slår mot hbtq-personer

2017-10-12 08:34

Sedan migrationslagen skärptes är det närmast omöjligt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Principen är att alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga. Det gäller även för hbtq-personer som flyr undan förföljelse i länder som Uganda och Nigeria. Rädslan att skickas tillbaka tvingar många att stanna i garderoben. Det säger forskare och experter som genus.se har pratat med.

Nyhet 

– Tanken med tillfälliga uppehållstillstånd är kanske begriplig om du flyr från ett krig som är på väg att ta slut, men för hbtq-personer försvinner inte skyddsbehovet, säger Aino Gröndahl, asylrättsjurist på RFSL.

I sitt jobb företräder hon hbtq-personer som är i asylprocessen eller lever som papperslösa. Hon har aldrig tidigare sett så många avslag som nu.

– Den generellt hårdare asylpolitiken har spillt över även på prövningen av hbtq-personers asylskäl, säger hon.

Aino Gröndahl

De nya, tillfälliga uppehållstillstånden gäller antingen i 13 månader eller i tre år, beroende på vilken skyddsstatus som beviljas. Tanken är att uppehållstillståndet ska förlängas om det finns ett fortsatt skyddsbehov, men upprepade prövningar bidrar till onödig oro, menar Aino Gröndahl. Den bilden delas av migrationsforskaren Sara Ahlstedt, som forskar om queer migration vid Linköpings universitet.

– Du kommer hit med tanken att livet ska bli annorlunda, kanske att du ska få hjälp med din transition om du är transperson. Om du riskerar att skickas tillbaka om något år vågar du kanske inte ens vara öppen, säger hon.

Samtidigt betonar hon att den skärpta migrationslagen påverkar alla som söker skydd i Sverige.

– Jag är inte säker på att den slår hårdare mot hbtq-personer än mot andra. Ingen vill bli tillbakaskickad till ett dysfunktionellt samhälle, säger hon.

Hårdare krav för familjeåterförening

Det var i juni förra året som riksdagen med stor majoritet antog den nya migrationslagen. Den är tillfällig och ska gälla i tre år men flera riksdagspartier har sagt att de vill göra lagen permanent. Utöver de tidsbegränsade uppehållstillstånden innebar lagskärpningen att skyddsgrunden ”övrigt skyddsbehövande” togs bort. Samtidigt begränsades kraven vid familjeåterförening. För personer som har tillfälligt uppehållstillstånd finns den möjligheten numera bara för makar eller sambos och inte som förut även för personer som har för avsikt att gifta sig eller flytta ihop.

Tanken med tillfälliga uppehållstillstånd är kanske begriplig om du flyr från ett krig som är på väg att ta slut, men för hbtq-personer försvinner inte skyddsbehovet.

De förändrade kraven vid familjeåterförening slår särskilt mot hbtq-personer, som i många delar av världen inte kan gifta sig eller dela hushåll med sin partner. Även om man har levt ihop är det ofta omöjligt att bevisa, tillägger Aino Gröndahl.

–  Jag hade ett fall senast igår där en person ville återförenas med sin partner men de fick avslag för att de inte kunde bevisa att de var sambos innan flykten. De har levt i ett land där deras kärlek och relation är olaglig och straffbar, vilket ju var orsaken till att de tvingades fly, säger hon.

Personer med svensk partner gynnas

Sara Ahlstedt har i sin forskning intervjuat hbtq-personer som kommer till Sverige för att leva med en partner som har sina rötter här. Det är en grupp som gynnas i migrationsprocessen, menar hon. Hennes informanter har en helt annan erfarenhet av mötet med Migrationsverket jämfört med Aino Gröndahls klienter. Redan vid första kontakten med Migrationsverket upplevde de det som närmast självklart att de skulle få stanna i Sverige, berättar Sara Ahlstedt.

Sara Ahlstedt

Att rätten till familjeåterförening ser olika ut grundar sig i att lagen ger en begränsad möjlighet till återförening för personer som har tillfälligt uppehållstillstånd. Den som har permanent uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap har större möjlighet att återförenas med anhöriga.

– Detta säger någonting om vem som får ha familj och på vilket sätt. Om du har en koppling till Sverige bedöms din relation som mer värd, säger Sara Ahlstedt. Hennes forskning kretsar kring begreppet ”privilegierad migration” och den västerländska förgivettagna rätten till internationell mobilitet. Att synliggöra den privilegierade migrationen är viktigt eftersom det kan hjälpa oss att få syn på hur vi gör skillnad mellan olika grupper och olika typer av migration, menar hon.

– Vissa personer blir aldrig migranter medan andra aldrig slutar vara det – även om de är fjärde generationen i landet, säger hon. Sara Ahlstedt menar att den som söker sig till Sverige för att leva tillsammans med en svensk partner blir just en privilegierad migrant. Och det, förklarar hon, gäller för hbtq-personer i ännu större utsträckning än för heterosexuella par, till exempel fall där kvinnor från Ryssland eller Thailand flyttar till Sverige för att leva tillsammans med en man.

Detta säger någonting om vem som får ha familj och på vilket sätt. Om du har en koppling till Sverige bedöms din relation som mer värd.

– Just kombinationen att vara hbtq-person och ha en svensk partner blir så stark att du inte kan ifrågasättas. Det finns en bild av att du redan tillhör.

Att vissa hbtq-personer ges fördelar i asylprocessen hänger ihop med homonationalismen, det vill säga skapandet av bilden av Sverige som ett särskilt öppet och hbtq-vänligt land, säger hon, men betonar att det gäller just vissa, och inte alla, hbtq-personer.

”Bedömningarna bygger på stereotyper”

Det största problemet i hur hbtq-personers asylärenden hanteras är de så kallade trovärdighetsbedömningarna, tycker Aino Gröndahl.

– Det ställs extremt höga krav på att du ska kunna ge en väldigt, väldigt detaljerad, muntlig berättelse om hur du känner och hur du insåg att du är hbtq-person. Detta förväntas du göra inför en myndighetsperson och en tolk som ofta kommer från landet du flytt ifrån, säger hon. För att uppfattas som trovärdig måste du komma ut i början av asylprocessen, fortsätter hon.

– Egentligen får det inte användas emot dig om du inte vågar berätta direkt, men i praktiken har det stor betydelse.

Aino Gröndahl menar dessutom att bedömningarna bygger på stereotypa, västerländska föreställningar om hur det är att vara hbtq-person, trots att det strider mot både EU-rätten och Migrationsverkets egna riktlinjer. I myndighetens rättsliga ställningstagande och i EU-domstolens praxis framgår tydligt att prövningarna inte får utgå från stereotyper.

– Ändå ser jag det gång på gång. Om din berättelse strider mot handläggarens uppfattning om hur det är att vara hbtq-person är risken att du inte uppfattas som trovärdig, säger Aino Gröndahl.

Hon berättar till exempel om en 15-årig kille från Uganda som fick svara på hur det hade känts när han insåg att han drogs till killar.

– Han sa att han hade känt sig glad, att det hade känts bra, men handläggaren förstod inte att man kan känna sig stolt och glad som homosexuell i Uganda. Som hbtq-person förväntas du känna rädsla och skam, säger Aino Gröndahl. Både hon och Sara Ahlstedt beskriver det som att det finns ett glapp mellan hur hbtq-personers asylrätt skrivs fram i svensk lagtext och i Migrationsverkets riktlinjer, och vad som gäller i praktiken.

– Det hänger ihop med bilden av Sverige som ett öppet och hbtq-vänligt land. Det skulle vara konstigt om hbtq-personer inte fick skydd, så det måste åtminstone se ut som att man får det, säger Sara Ahlstedt.

Migrationsverket: ”Det finns områden där vi måste bli bättre”

I statsbudgeten, som presenterades i september, fick Migrationsverket extra pengar för att utveckla arbetet med hbtq-ärenden. På myndigheten har man nu tillsatt en arbetsgrupp som ska komma fram till vilka åtgärder som ska vidtas och hur pengarna ska användas.

Myndigheten svarar på kritiken mot hur hbtq-ärenden hanteras på mail via sin presstjänst:

”Migrationsverket ska inte försöka fastställa en persons sexuella läggning eller könsidentitet, varken utifrån inlämnad dokumentation eller den muntliga berättelsen. Däremot ska alla som söker asyl i Sverige göra sitt behov av skydd sannolikt.”

Enligt Migrationsverkets egen bedömning hanteras hbtq-personers ärenden på ett rättssäkert sätt och enligt UNHCR:s riktlinjer. De hänvisar till en intern kvalitetsuppföljning som presenterades tidigare i höst: ”Vi jobbar med svåra och komplexa frågor och vi måste hela tiden utbilda vår personal. Det finns områden där vi måste bli bättre. Vi måste exempelvis bli bättre på att motivera våra beslut. Men i vår kvalitetsuppföljning av hbtq-ärenden framgår det att vi till stor del gör rättssäkra bedömningar med korrekta beslut.”

Aino Gröndahl håller inte med om att det är motiveringen av besluten som brister.

– Problemet är att det rättsliga ställningstagandet inte följs i praktiken. Migrationsverket måste börja följa sina egna riktlinjer, säger hon.

Hon beskriver det som att det sker en backlash internationellt för hbtq-personers rättigheter, med skärpta lagar i många länder. Hon beklagar att Sverige i det läget har valt att strama åt migrationslagen så att det blir svårare att få asyl.

– Politiskt refererar man till lagskärpningen som ”den tillfälliga lagen” och jag hoppas att man håller fast vid det, säger hon.

Skribent Charlie Olofsson
Relaterat material
visa fler nyheter ›