Bild på en hand som ger tummen ned och en hand som ger tummen upp

Forskarna ger både ris och ros till nya våldsstrategin

2017-02-21 11:16

I slutet av förra året kom regeringens nya strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Genus.se har pratat med tre våldsforskare om vad de anser vara strategins fördelar, till exempel en bättre samordning, och dess nackdelar som bland annat berör brister när det kommer till intersektionella- och maktperspektiv.

Nyhet 

Lucas Gottzén är docent och lektor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och har också suttit med som expert i den utredning som fick regeringens uppdrag att föreslå hur en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) skulle kunna se ut.

– I utredningen var vi överens om att barn- och ungdomsperspektivet måste lyftas. Det är väldigt bra att det också görs i regeringens strategi, att ålder lyfts fram som en tydlig kategori bland flera utsatta grupper.

Han tycker också att det är positivt att så mycket pengar satsas på våldsfrågan. Det har ett stort symbolvärde.

Samtidigt menar han att det finns en problematik i begreppet ”mäns våld mot kvinnor” eftersom det osynliggör många grupper och perspektiv.

Jag hade hellre sett ett uppdrag som handlade om ”genusbaserat våld” och där det intersektionella perspektivet tydligare framkom. Men det handlar ju i grunden om ramverket kring Sveriges jämställdhetspolitik generellt, som fortfarande tenderar att handla om vita, heterosexuella, vuxna kvinnor och män. Hbtq-perspektiv hade kunnat vara mer centralt exempelvis.

– Jag hade hellre sett ett uppdrag som handlade om ”genusbaserat våld” och där det intersektionella perspektivet tydligare framkom. Men det handlar ju i grunden om ramverket kring Sveriges jämställdhetspolitik generellt, som fortfarande tenderar att handla om vita, heterosexuella, vuxna kvinnor och män. Hbtq-perspektiv hade kunnat vara mer centralt exempelvis.

Han anser dock att strategin är ett steg i rätt riktning.

– Detta är bättre än mycket annat som har gjorts, säger han.

Bristande behandlande arbete gentemot pojkar

Lucas Gottzén har i sin forskning arbetat mycket med preventivt och behandlande arbete kopplat till mäns våld. Han tycker att det är bra att strategin i så hög grad tar upp förebyggande arbete. En miss är dock att när det handlar om pojkar så finns det i princip bara insatser på preventionssidan och när det handlar om vuxna män så blir insatserna behandlingsorienterade.

– Samtidigt är risken för en ung tjej mellan 16-21 år att bli utsatt för våld dubbelt så hög som för en kvinna över 21 år och peaken för kriminellt våld är under senare tonår. Det behövs således inte bara preventivt arbete riktat mot pojkar utan även behandlande.

Han fortsätter:

– De som arbetar med behandlande arbete idag är tyvärr inte så bra på att fånga upp till exempel unga, hbtq-personer eller personer som inte pratar svenska. Det är viktigt att tidigt identifiera unga män som utövar våld och ge dem behandling. Samtidigt behöver även vuxna män generellt arbeta med sina maskulinitetsnormer i ett preventivt syfte, säger han.

Ett etniskt maktperspektiv saknas

Minoo Alinia är docent i sociologi och lektor vid institutionen för samhällsvetenskaper på Södertörns högskola. Hennes forskning har bland annat handlat om den politiska debatten och ”särskiljandets politik” när det kommer till våld i hederns namn.

Hon menar att det är bra med en samlad strategi mot våld mot kvinnor.

– Man samlar krafterna, får mer resurser och myndigheterna ska samverka mer med varandra. Det leder förhoppningsvis till att människor inte hamnar mellan stolarna. Det är också bra att skrivelsen riktar uppmärksamhet mot män, säger hon.

Hon är samtidigt mycket kritisk till att det saknas ett intersektionellt perspektiv som tar upp etnicitet på ett relevant sätt. Det gäller hela regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet (2016/17:10), där strategin ingår.

Kön, klass och sexualitet tas upp ur ett maktperspektiv och maktasymmetrier benämns, men det gäller inte alls när det kommer till etnicitet. Rasism nämns till exempel aldrig.

– Kön, klass och sexualitet tas upp ur ett maktperspektiv och maktasymmetrier benämns, men det gäller inte alls när det kommer till etnicitet. Rasism nämns till exempel aldrig.

Minoo Alinia påpekar att ”segregation” nämns på några ställen som orsaker till att ”hedersnormer” stärks, men utan att det förklaras vad som menas med detta begrepp och hur det kommer in i bilden.

– Det kan innebära olika saker och kan relateras på olika sätt till våldet och därmed också leda till olika slutsatser. Jag ser inget nytt vad gäller uppfattningen och förhållningssättet gällande våld i hederns namn, säger hon.

Hon menar att grundproblemet i den svenska debatten om heder alltid har handlat om synen på att våld i familjer som har sitt ursprung i länder med muslimsk majoritet, har sin orsak i kultur, istället för att se att det finns en mängd olika faktorer som påverkar, till exempel genus, sexualitet, rasism, klass, nationalism, sekterism, stamstrukturer och ålder.

– När våldet definieras som kultur så finns endast två vägar att gå: antingen tolerera det i multikulturalismens namn – vilket man mer eller mindre gjorde innan mordet på Fadime Sahindal, eller att skuldbelägga och peka ut hela grupper av människor och tillskriva dem så kallad hederskultur. Uppmaningen efter mordet på Fadime Sahindal var att ” nu måste vi vara modiga och prata om kulturella skillnader, då den tidigare tystnaden framställdes som en fråga om feghet. Det är att ytterst förenkla komplexa frågor, säger hon.

Minoo Alinia är förvånad över att man i strategin inte använder begreppet ”hederskultur”, något hon hade förväntat sig.

– Det är bra och det visar att regeringen är medveten om att det finns kritik mot att använda kultur som förklaringsmodell. Samtidigt sägs samma sak som alltid har sagts och implicit ligger det kulturella hela tiden med i bakgrunden.

Hon fortsätter:

– Något annat som talar för att det kommer att fortsätta som förr när det kommer till våld i hederns namn, är att i skrivelsen lyfts Länsstyrelsen i Östergötlands arbete upp som en förebild för det kommande arbetet mot detta våld. Länsstyrelsen i Östergötland har haft ett nationellt uppdrag från regeringen när det kommer till våld i hederns namn och jag anser att det har haft ett starkt kulturalistiskt synsätt, vilket också framgår av studier. Min farhåga är därför att det synsättet kommer att bli ännu mer cementerat också i den framtida jämställdhetsmyndighetens arbete med hedersrelaterat våld.

Hon är rädd för bristen på uppgörelse med den kulturella förklaringsmodellen snarare kan leda till att det hedersrelaterade våldet ökar.

– Den kulturbaserade förklaringen leder till att stora grupper av människor döms på förhand, vilket leder till segregation och rasism. Man bygger murar mellan människor. Det i sig gör att våldet mot kvinnor ökar.

Positivt med ett könsmakts- och jämställdhetsperspektiv

Inger Lövkrona är professor emerita i etnologi vid Lunds universitet. Hon är genusforskare inom temat kön, våld och sexualitet med historisk inriktning och för närvarande arbetar hon med ett uppdrag om förbättrad datainsamling om mäns våld mot kvinnor för det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE.

Hon menar att det är positivt att den nationella strategin har ett könsmakts- och jämställdhetsperspektiv.

– En del tidigare våldsarbete har utgått från mäns våld mot kvinnor som ett folkhälsoproblem. Det är det så klart också, men det blir så mycket vassare om utgångspunkten är att det främst handlar om ett jämställdhetsproblem. Det blir en skillnad i vilka åtgärder som föreslås, säger hon.

Det är också bra att samordningen av våldsarbetet läggs på en jämställdhetsmyndighet, menar Inger Lövkrona.

– En jämställdhetsmyndighet höjer statusen på frågorna. Det är viktigt att det är där våldsfrågan hamnar. Samtidigt är jag orolig för att myndigheten kommer att ha så mycket att göra, så hur ska den kunna prioritera mäns våld mot kvinnor? Det finns en risk för att det kan hamna lite i skymundan, säger hon.

En utgångspunkt i strategin är att fokus ligger på våldsutövare och maskulinitetsnormer, vilket Inger Lövkrona också anser är positivt. Samtidigt tycker hon att det inte har genomförts fullt ut.

Jag vill se åtgärder som handlar om att synliggöra mäns våld mot kvinnor, åtgärder som pekar på hur mycket pengar och resurser som mäns våld kostar samhället och vilka konsekvenser det har.

– Jag tycker inte att det finns några skarpa åtgärder riktade mot män som kan förhindra och förändra utveckling mot mer våld. Jag vill se åtgärder som handlar om att synliggöra mäns våld mot kvinnor, åtgärder som pekar på hur mycket pengar och resurser som mäns våld kostar samhället och vilka konsekvenser det har. Jag skulle bland annat vilja bryta ner kostnader för mäns våld mot kvinnor för olika myndigheter, till exempel Polisen, Socialstyrelsen och hälso- och sjukvården. Det är också mycket konstigt att våldsutövarens kön inte visas i Brås statistik över rapporterade brott, det hade varit bra med ett sådant förslag.

Hon fortsätter:

– De långsiktiga utbildningsinsatserna av professionella yrkesutövare som föreslås borde ha varit genomförda för länge sedan – det är inget nytt förslag. De våldsförebyggande insatserna riktade till pojkar och unga män i riskgrupper är fortfarande på utvecklings- och utvärderingsstadiet. Vad ska vi göra NU, undrar jag?

Skribent Anneli Tillberg
Nationell strategi mot våld

”Nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor” gäller i 10 år från och med 1 januari 2017 och är en del av skrivelsen “Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid” (skr. 2016/17:10). Strategin innehåller fyra målsättningar:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld.
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn.
  • Effektivare brottsbekämpning.
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling.

Som en del i genomförandet av strategin avsätter regeringen 600 mil­joner kronor till ett åtgärdsprogram med nya insatser under perioden 2017–2020, utöver drygt 300 miljoner kronor i utvecklingsmedel till kommuner och landsting.

Länk till strategin på regeringens webbplats

Relaterat material
visa fler nyheter ›