Genusforskare i arbetsmiljöprojekt gav nya insikter

2015-05-07 13:33

När Arbetsmiljöverket fick ett riktat uppdrag att förbättra kvinnors arbetsmiljö insåg de tidigt att de inte hade tillräcklig kunskap om genus. Därför tog myndigheten hjälp av forskare. Det har gett tydliga avtryck i de resultat som satsningen gett.
– Både inspektörer och andra medarbetare har fått riktiga aha-upplevelser när de har sett saker som de inte sett tidigare, säger Boel Callermo, ansvarig för projektet.

Nyhet 

Arbetsmiljöverket fick 2011 ett flerårigt regeringsuppdrag att synliggöra kvinnors hälsa i arbetslivet, samt hitta sätt att förebygga att kvinnor slås ut i förtid. Bakgrunden var kvinnors påtagligt högre sjukfrånvaro i jämförelse med män, en skillnad som fortsätter öka.

Tjänstemännen som hade i uppgift att utforma satsningen blev tidigt klara över att de ville ha en tydlig forskningsanknytning i programmet, berättar Boel Callermo.

– Vi tyckte att det var ett svårt uppdrag vi hade fått. Vi insåg också att vår egen genuskunskap var ganska begränsad och att vi behövde bygga upp den på kort tid.

Projektledningen resonerade också om att jämställdhetsintegrering brukar handlar om att bryta ny mark, och att det då är extra viktigt att stå på stabil grund.

– Om man ska få respekt kan man inte tycka sig fram, utan behöver belägga sina slutsatser.

Anlitade forskare

Arbetsmiljöverket valde att anlita forskare på flera sätt. De beställde kunskapssammanställningar med genusperspektiv från två olika högskolor, en om belastningsbesvär och en om samspelet mellan arbetets organisering och arbetsmiljö. De bjöd in forskare att vara med i en referensgrupp och anlitade även två följeforskare som återkopplade till projektledningen då och då under programtiden.

– Vi pratade om att det vore synd om genuskunniga forskare ger oss ett kanonresultat först när vi är klara – att det är viktigt att vi får ta del av vad de kan och ser under projektets gång, säger Boel Callermo.

Annika Härenstam, Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Tina Forsberg Kankkunen, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, medverkade i referensgruppen. De har tidigare studerat förutsättningarna för att skapa goda arbetsmiljöer inom kvinno- respektive mansdominerade verksamheter inom projektet Chefios.

Annika Härenstam minns att projektledningen inledningsvis ville göra en enkät riktad till kvinnliga arbetstagare om hur de upplever sin arbetsmiljö. Det avrådde hon ifrån. Utifrån egen och andras forskning vet hon att det är svårt att fånga in faktorer som utmärker en organisation genom att fråga individer. Det är helt enkelt svårt att ha perspektiv på en miljö som man befinner sig mitt inne i.

Hon och Tina Forsberg Kankkunen föreslog istället att Arbetsmiljöverkets inspektörer skulle jobba ungefär som de brukar, men med skillnaden att inspektionerna skulle göras parallellt i både kvinno- och mansdominerade organisationer för att kunna jämföra. Så hade de själva jobbat inom Chefios-projektet, vilket ledde till ganska slående slutsatser.

Många nya insikter

Arbetsmiljöverket nappade på förslaget. Det ledde till att arbetsplatser inom hemtjänst respektive teknisk förvaltning inspekterades i 65 kommuner. Resultaten visade på tydliga skillnader i förutsättningarna för att skapa en god arbetsmiljö. Inom hemtjänsten har 7 av 10 chefer fler än 30 medarbetare, men inom teknisk förvaltning gäller det bara för 1 av 10.

Skillnaderna handlade också om möjligheterna att anpassa resurser och bemanning till verksamhetens behov.

– Det kan till exempel handla om vikariesituationen, säger Boel Callermo. Om det är jättemycket snö en vinter så säger kanske förvaltningen att budgeten inte räcker. Då är det ganska troligt att politikerna skjuter till pengar. Samtidigt har kanske hemtjänsten ett influensautbrott och säger att vi klarar inte vårt uppdrag för både medarbetare och brukare är sjuka. Då är det är inte lika troligt att de får ett budgettillskott.

De jämförande inspektionerna gav många nya insikter, enligt Boel Callermo. Inte minst för att de planerades så att tjänstemän som tidigare framförallt inspekterat den ena sortens verksamhet fick insyn i hur förutsättningarna brukar se ut i den andra. Det inspektörerna lade märke till togs upp med ansvariga chefer på arbetsplatserna.

– Det kunde handla om att säga att ”Vi dömer inte, men vi ser det här och om ni inte har bra förklaringar till det måste ni fixa det”, säger Boel Callermo.

Handlar inte om biologiska skillnader

Vid inspektionerna hade tjänstemännen särskilt stöd av den kunskapsöversikt som Svend Erik Mathiassen och Charlotte Lewis, Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle, gjorde inom ramen för programmet. Forskarnas uppdrag var att sammanställa befintlig forskning om varför belastningsbesvär är vanligare bland kvinnor än bland män.

Slutsatsen blev att det knappast handlar om skillnader i biologisk styrka, vilket annars är en vanlig föreställning. En viktigare förklaring är att kvinnor och män i praktiken ofta utför olika uppgifter, till och med när de har samma jobb. Exempelvis kan det handla om att kvinnor i större utsträckning står vid det löpande bandet i en fabrik, medan män ägnar sig mer åt paketering.

Svend Erik Mathiassen berättar att han själv blev förvånad av bilden som framträdde i arbetet med översikten.

– Jag är fysiolog från början, och hade nog trott att de biologiska skillnaderna skulle vara en mer väsentlig orsak till skillnader i ohälsa än vad vi kom fram till.

Kunskaperna och slutsatserna som samlats in under programmets gång har spridits genom internutbildningar på Arbetsmiljöverket, samt till chefer med arbetsmiljöansvar på konferenser runt om i landet. Både Annika Härenstam och Svend Erik Mathiassen tycker att det har varit givande att få bidra.

– Jag känner verkligen att rapporten inte har hamnat i en skrivbordslåda någonstans. Och det är väldigt roligt att komma ut och hålla låda. Det gör att man kan nå en helt annan målgrupp än vi gör med våra vetenskapliga artiklar, säger Svend Erik Mathiassen.

Annika Härenstam berättar att hon och Tina Kankkunen fått uppslag om flera nya forskningsfrågor genom att följa Arbetsmiljöverkets inspektioner.

– Det var också givande för oss att det vi har sett i vår forskning gavs stöd i inspektioner i hela landet.

Forskningens resultat ska inte bara stanna inom akademin, anser Annika Härenstam.

– Men vem ska betala? Jag hade stöd från min prefekt att göra detta inom ramen för min professur. Men det vanliga är att forskare på lektorstjänster inte alls får tid till eller betalt för samverkansuppdrag.

Skribent Fatima Grönblad
visa fler nyheter ›