Kämpa som Rambo mot inre demoner

2012-09-29 14:14

En enkel fråga som kan leda till rätt diagnos. En fråga som sätter symptomen i en kontext. Frågan är ”Hur mår du egentligen?”. Två forskare samtalar om depression och genus.

Det är fredag kväll på Forskartorget på den välbesökta Bokmässan. Ulla Danielsson, distriktsläkare och forskare i folkhälsa vid Umeå universitet börjar med att presentera resultaten från sin avhandling Träffad av blixten eller långsam kvävning – genuskodade uttryck för depression i en primärvårdskontext. Slutsatserna är tydliga.

– Dubbelt så många kvinnor som män som får diagnosen depression, men mer än dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv. Jag gick igenom medicinskt vetenskapliga artiklar om depression och insåg att patientperspektivet saknas och att männens berättelse saknades helt och hållet, säger Ulla Danielsson och synliggör paradoxen mellan diagnos och självmordsfrekvens.

Tystheten omsluter depressionen

I studien såg Umeåforskaren att män lider i tysthet och att de ofta talade om en fysisk smärta i relation till depressionen.
Forskaren citerar olika uttryck för att visa hur männen relaterade till sin sjukdom:

”Det var som att det gav en viss lättnad när jag fick problem med hjärtat då hade jag något angripbart alltså. Jag hade ont, jag hade värk som for rakt igenom bröstet, genom ryggen, men det var ingenting att jämföra med ångesten.”

Avhandlingstiteln ”Träffad av blixten” speglar hur männen berättar om depressionen som något som kom plötsligt och oväntat. Och att depressionen sattes i relation till arbetet och sällan i relation till familjelivet.

Kvinnor talade om sin sjukdom utifrån skuld- och skamkänslor. Depressionen berättades som något som kom smygandes och som långsamt kvävde livslusten.

Inga mediabilder på deprimerade män

En aspekt som forskaren lyfter fram är att unga män har inga media bilder att förhålla sig till när man pratar om depression. De intar ofta en Ramboattityd när de beskriver hur de ska förhålla sig till sjukdomen. Männen ska brottas ensamma mot sina inre demoner.

– Medan kvinnor har ofta en mediebild av en ensam gråtandes kvinna som inte kan ta sig ur sängen trots att det är ljust ute.

Ulla Danielsson ser i sin studie att män skäms över att vara ledsna och de pratar ofta om känslan av att vara ensamma i kampen mot depressionen. Kvinnor talade mer öppet om skammen som omintetgör deras självkänsla.

– En omedvetenhet om genus kan bidra till en felaktig diagnos där kvinnor övertolkas som deprimerade medan männens depression missas.

Män söker vård i första hand för en fysisk åkomma

På frågan om männen söker hjälp för sin depression svarar Ulla Danielsson att de gör det indirekt.

– Ja egentligen söker de hjälp för sin depression. De som begick självmord hade en ofta kort tid innan sökt en vårdinrättning för en fysisk åkomma. Min erfarenhet är att man sällan ställer frågan om hur de har det i livet när de söker vård för en kroppslig smärta.

Claes Ekenstam, psykoterapeut och lektor för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, blir inte förvånad över att man missar männens depressioner.

– Historiskt har manligheten förknippats med självkontroll. Att man inte ska visa känslor för andra, att man ska hålla saker inom sig. Den moderna manligheten betonar prestation och arbete snarare än relationer och jag kan tycka att det är lite sorgligt att detta lever kvar så starkt.

Forskning visar att hälften av alla kvinnor kommer någon gång under livet lida av depression, men bara en fjärdedel män. Samtidigt är det många fler män som tar sina liv. I Sverige begås det cirka 1 400 självmord per år.

– Genus har betydelse. Män lider i tysthet och berättar inte om sin depression. Detta kommer från föreställningen om att män ska idka självbehärskning och att känslolivet är något reserverat för kvinnor, säger Claes Ekenstam.

Ulla Danielsson betonar vikten av att aktivt få vårdpersonalen att fråga männen om deras känsloliv. På så sätt kan man sätta de fysiska symptomen i relation till personens liv.

– Samtalet är viktigt. Viktigt att samtalet kommer i första hand när en person är deprimerad. Medicinerna måste ses som ett stöd eller ytterligare hjälp om inte samtalet räcker till, säger hon.

Seminariet arrangerades av Nationella sekretariatet för genusforskning, och samtalet leddes av Inga-Bodil Ekselius, redaktör för tidningen Genus.

visa fler nyheter ›