Kyrkoval prövar kyrkans människosyn

2017-09-11 15:28

Svenska kyrkan är en organisation i rörelse. Den har en gemensam lära för ram och riktning, men är även öppen för nytolkning av traditionens sätt att omsätta tro till handling. Nu är det kyrkoval och politisk riktning ska väljas. Men hur påverkar politiska idéer kyrkans värderingar och verksamhet?

Nyhet 

Sedan Svenska kyrkan skiljdes från staten för 18 år sedan har organisationen gått från att vara en myndighet till en av civilsamhällets största aktörer. Maktkritik är en central del i kyrkans historia även om det också alltid har funnits maktfullkomliga strukturer och intolerans. Dagens svenska kyrka väjer inte för dialog och debatt kring normkritiska frågeställningar, menar Cecilia Nahnfeldt, präst, docent i genusvetenskap och numera chef för Svenska kyrkans forskningsenhet i Uppsala.

– Det finns reaktionära röster, som till exempel kvinnoprästmotstånd, eller motstånd mot vigsel av homosexuella, men jag upplever inte att de är så många. Åsikten att kyrkan ska vara jämställd ses som mainstream, säger hon.

foto Svenska kyrkan

Cecilia Nahnfeldt

Däremot finns ingen officiell policy för arbete med normkritik. Som organisation är Svenska kyrkan inte nationellt toppstyrd utan består av stift och församlingar som själva bestämmer sin verksamhet.

– Dialoger om normkritik, jämställdhet och maktkritik förs därför att det går ihop med den människosyn kyrkan har om allas lika värde. Men det är värderingsfrågor, och ibland och på vissa håll förs samtal jätteintensivt och ibland inte alls.

Normkritik i nationell åtgärd

Kyrkan har en androcentrisk (mansorienterad) och i stora delar patriarkal historia men enligt Cecilia Nahnfeldt har Svenska kyrkan också jobbat mycket för att göra upp med den. Tolkning och omtolkning av läran pågår ständigt, men för att i grunden förändra den krävs att ett förslag passerar en läronämnd som granskar de beslut som fattas i kyrkomötet.

– Det går inte att hitta på en ny lära, men läran står i relation till det samhälle vi lever i och de utmaningar samhället möter. Omtolkningar sker hela tiden. Vi pratar ofta om kyrkans värdegrund, och det är lätt att tro att det är något stadigt fast, men så är det inte. Den är rörlig och dynamisk och i ett tolkningssammanhang. På alla nivåer, lokalt som nationellt, pågår debatt om hur vi förhåller oss till olika saker och händelser.

Värderingsfrågor kan omtolkas men det går inte att föreslå eller driva igenom något som står i direkt strid med Svenska kyrkans lära om exempelvis allas lika värde. Ett exempel är att alla som arbetar i kyrkan måste acceptera sina kollegors vigning till präst eller diakon.

Det går inte att hitta på en ny lära, men läran står i relation till det samhälle vi lever i och de utmaningar samhället möter.

Könsfördelningen i prästyrket är idag jämn och det finns fler kvinnor än män på utbildningarna till både präst och diakon. Den kvantitativa jämställheten, som handlar om antalet kvinnor och män, tycks på så vis uppnådd men kvalitativ jämställdhet saknas, menar Cecilia Nahnfeldt.

– Kyrkan brottas med samma frågor som andra arbetsplatser och arbetet med jämställdhet måste pågå hela tiden. Kvinnodominerad verksamhet, som arbete med barn, flyktingar och personer med funktionsvariationer, har alltid setts som sidoverksamhet och synliggörs och värderas inte lika mycket. Här finns mycket kvar att göra.

Kyrkans nationella nivås funktion är bland annat att vara ett kompetenscentrum för frågor om jämlikhet. Här behöver arbetet bli mer strategiskt tydligt, menar Cecilia Nahnfeldt. En av få nationellt genomdrivna åtgärder är att införa en så kallad barnkonsekvensanalys på lokal och nationell nivå.

– Alla beslut och alla förslag ska innefatta en analys över vilken konsekvens det får för barn och ungdomar. Genom detta kommer också normkritik in. Gör vi nu som vanligt eller har vi tänkt till utifrån de grupper som inte har inflytande som alla andra?

Minoriteters röster viktiga

Snart är det kyrkoval och de omkring fem miljoner medlemmarna i Svenska kyrkan kan rösta på vilka politiker som ska sitta i stift, kyrkofullmäktige och det nationella kyrkomötet de nästkommande fyra åren. Alla stift och församlingar är sina egna juridiska personer och varje stift är en egen enhet vad gäller verksamhet, ekonomi och så vidare. Politiska ledamöter ger riktlinjer och upprättar budget vilket påverkar den verksamhet som går att bedriva.

Det partipolitiska inflytandet är ganska stort, vilket en del inom kyrkan är tveksamma till. Kritiker menar ofta att partipolitiska ledamöter inte alltid är på sin post för att de brinner för kyrkan, utan som plattform för sin politik. Samtidigt behövs demokratiskt valda ledamöter.

– Det viktiga är att vi har en demokratisk styrning, där minoriteter har en röst. Jag tror att man lätt tar det för givet både i samhället och i kyrkan. Det innebär också att föra dialog med alla medlemmar, även reaktionära krafter, och inte betrakta dem som ett hot.

Ingen kan lägga beslag på att vara kyrkans enda röst.

Svenska kyrkan har i undersökningar högt förtroende. Då och då väcker församlingar, enskilda medlemmar och i samarbeten med andra kyrkor opinion i enskilda frågor. Ett exempel är Påskuppropet när över hundra tusen medlemmar gick samman under faste- och påsktiden 2005 för en generösare flyktingpolitik. Alla medlemmar i kyrkan har därmed rätt att uttala sig utifrån sitt medlemskap, men ingen kan uttala sig för hela kyrkan, inte ens ärkebiskopen.

– Ingen kan lägga beslag på att vara kyrkans enda röst. Det är inte ens förhandlingsbart rent juridiskt.

Definition av svenskhet inte i kyrkans tradition

Valet sker till nomineringsgrupper varav de största partipolitiska är Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. De sistnämnda har under den här valkampanjen gått starkt ut med budskap om att ”göra svenska kyrkan svensk igen” och att kyrkan är ”en naturlig del av den svenska folksjälen”. Det finns enligt Cecilia Nahnfeldt två sätt att se på Svenska kyrkan i relation till svenskhet.

– Det ena är att säga att kyrkan är för svenskar och definiera vad svenskar är. Det andra att kyrkan är i Sverige och till för de som är inom det här territoriet. Och det är den senare synen som är rådande i kyrkan och hänger ihop med hur nationalstaterna växte fram. Det handlar inte om etnicitet, det är något nytt som Sverigedemokraterna för in och stämmer inte särskilt väl med tidigare tolkningar.

Sverigedemokraterna talar om kyrkan som del av ett etniskt svenskt kulturarv, men det riskerar också att bli en missuppfattning, menar Cecilia Nahnfeldt.

– Stark kärlek till hembygden kan också innebära en stark kärlek till sin hembygds kyrka. Det är ju inte rasism, men det kan nära rasism om det också förenas med åsikten att vissa människor är bättre än andra men det är ju en syn som kyrkan inte kan stå bakom.

Svenska kyrkan förfogar över ett stort kulturarv, ett arv som är till för alla och snarare att betrakta som ett världsarv, menar hon.

– Det är ett världsarv och kulturarv som vi äger tillsammans vi som är här och de som vill komma och se. Det är inte så att bara vissa äger kulturarvet eller att det är en del av just en svensk identitet. Det är något som vuxit fram på den här platsen. Vi äger många av byggnaderna, men kyrkorna är inte ens alltid lutherska, utan katolska och byggda på hedniska platser. Vi förvaltar dem just nu och har särskilt ansvar för dem, med grundhållningen att de är öppna.

Skribent Inga-Bodil Ekselius
Bild Colourbox, Svenska kyrkan
Relaterat material
visa fler nyheter ›