Manliga genier dominerar musikhistorien

2002-02-04 13:46

Bach, Haydn, Mozart och Beethoven. Genierna som står för höjdpunkterna i musikhistorien? Ja, de brukar betraktas så. Men det beror på att musikhistorien präglas av ett borgerligt mansideal om bildning och karaktär, enligt musikvetaren Tobias Pettersson.

Varför finns det så få kända kvinnor i musikhistorien? En viktig förklaring ger Tobias Pettersson, doktorand i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, i sin kommande avhandling om svenska musikhistoriska handböcker. Avhandlingen kommer senare i år och bär för närvarande arbetstiteln Beethoven och de bildade männen. Musikhistorisk kunskap som kulturell symbol i Sverige ca. 1850 – ca. 1940.

Tobias Pettersson har studerat de svenska musikhistoriska handböcker som gavs ut under årtiondena kring förra sekelskiftet, inspirerade av tyska läromästare. Den bok som han studerat mest ingående är Musik genom tiderna: En populär framställning av den västerländska tonkonstens historia av Julius Rabe och Gunnar Jeanson. Boken gavs ut i två band 1927 och 1931 och har sedan tryckts om ett flertal gånger fram till 1980-talet och senast som pocketutgåva.

Musik genom tiderna är den i särklass mest använda musikhistoriska handboken i högre musikutbildning i Sverige, säger Tobias Pettersson. Dessutom har den funnit sin väg in i grundskolan genom att läromedelsförfattarna under 1950- och 60-talen var musikvetenskapligt skolade.

Synen på musiken i handböckerna är att den ska ha en bildande och fostrande uppgift. Genom att lyssna på fulländad musik blir människan andligt upphöjd så att hon kan nå det sant mänskliga. Musiken har därmed en moralisk dimension. Tankarna bakom detta musikideal hämtades från det allmänna bildningsideal som växte fram i 1800-talets borgerlighet. Det var ett självdisciplineringsideal kopplad till den tidens borgerliga mansideal.

Etiskt högtstående

I handböckerna påstås att musiken på ett liknande sätt har utvecklats och förädlats genom historien. Antikens musik var “etiskt högtstående”, men när Romarriket bredde ut sig förflackades musiken, enligt Jeanson och Rabe. Musiken innehöll starka effekter, var virtuos, ytlig och sensuell och påverkad av det österländska. Någon etisk kraft hade den inte.

“Det är för övrigt påtagligt, hur musiken under denna dekadensperiod med förkärlek omhändertages av kvinnliga utövare”, skriver Jeanson och Rabe i Musik genom tiderna. De menar att den kristna kyrkan senare förhöjde musiken bland annat genom de gregorianska flerstämmiga sångerna:

“Det är helt naturligt, att kyrkans allvarligt sinnade män skulle skarpt reagera mot den hedniska, antika musiken.”

Den flerstämmiga musiken fortsätter att utvecklas och når sin höjdpunkt med Bach och hans fugor. Bachs verk ses som ett fullkomnande av vad musikerna under de föregående århundradena strävat mot. Enligt handböckerna har Bachs musik moraliska kvaliteter. De religiösa övertonerna är tydliga i beskrivningen av musiken och kompositörerna. Eftersom Bachs musik anses fulländad skulle ju egentligen musikhistorien ta slut 1750 när han dör. Men pånyttfödelsen hittas under 1800-talet i Beethoven. I slutet av 1800-talet utses Beethovens nionde symfoni till det fulländade verk som har moraliska kvaliteter och som talar till hela mänskligheten.

– Beethoven blir mänsklighetens musikaliska frälsare, säger Tobias Pettersson.

Spelade så kvinnorna dånade

Det är i den så kallade tonkonsten som författarna till musikhandböckerna hittar den musik som har moraliska kvaliteter. Därmed nedvärderas populärmusik och till viss del folkmusik.

– Peterson-Berger ville fungera som en förmedlare mellan tonkonst och folkmusik. Han ville uttrycka sig symfoniskt, men det skulle låta svenskt.

Men dragspel, dansbanor, jazz och skillingtryck får inte plats i den musikhistoriska utveckling som de bildade männen tecknar.

Den virtuosa musiken där musikerna excellerade i att spela snabbt ansågs också banal och mekanisk.

– Ett exempel är Paganini som spelade så att kvinnorna dånade. Den musiken drog dessutom de stora massorna vilket knappast var till dess fördel i de bildade männens ögon.

Tobias Pettersson menar att denna hierarkisering av olika musikstilar och beskrivningen av musikens utveckling legitimeras av det borgerliga mansidealet. Genom att beskriva musiken med ett filosofiskt impregnerat språk som delades av bildade män – och som knappast kunde uppnås av kvinnor eftersom de var utestängda från högre utbildning – fick hierarkin en legitimitet.

– Som en konsekvens försvinner kvinnor ut i marginalen. De finns bara med som muser till “de stora genierna”.

På senare tid har musikforskare lyft fram de kvinnliga kompositörer som faktiskt funnits i musikhistorien. Men Tobias Petterson menar att det ändå inte utan vidare går att foga in dem i musikhandböckerna.

– Berättelsens centrum och dess musikaliska hierarki ligger fast även i nyskrivna handböcker. Det är lika svårt att foga in nya män.

De manliga musikgenierna är därför tämligen ohotade.

– Beethovens nia är ju EU:s nationalsång i dag! Man tror kanske inte längre att människan blir bättre av att lyssna på honom, men idén om att han talar till “hela mänskligheten” lever uppenbarligen kvar.

Skribent Bosse Parbring
Källa Artikeln kommer från Genus 1/02.
visa fler nyheter ›