Museerna tar ton i debatten

2018-04-23 15:59

Sedan hösten 2016 har det förts en offentlig debatt om kulturpolitik och museer. Bland annat har genus- och mångfaldsperspektiv pekats ut som ett hot mot kulturarvet. Vi bjöd in kulturprofiler och representanter från museer för att diskutera debatten, som liknas vid "en explosion av åsikter".

Nyhet 

För Ozan Sunar, vd och konstnärlig ledare för Moriska Paviljongen, är det enkelt. Ett samhälle som månar om sina minoriteter och subkulturer mår bättre än ett samhälle som inte gör det. Samhällen där stora grupper stöter bort små grupper får problem. Han menar att den som förvaltar offentliga medel behöver ha en idé om ett samhällsbygge.

– Oavsett om något lyfts upp på piedestal eller väljs bort så är det laddat, det är en aktiv värdehandling.

Samtidigt som han tar ställning för inkludering så upplever han en fångenskap i begrepp som mångfald. Han menar att företrädare behöver formulera vad de vill åstadkomma, utan att använda begreppet.

– Mångfald har blivit en fälla som förvrider, perverterar våra tankar och skapar ingenting! Vi måste svara på vad det är vi vill åstadkomma. Formulera vad det är vi vill göra.

Problematiken med mångfald har flera bottnar, enligt Ozan Sunar. Hans kritik av begreppet grundar sig dels på att han som inflyttad till Sverige från Turkiet inte kan känna tillhörighet till någon sorts mångfaldskultur, dels på att begreppet är luddigt.

– Vi behöver hitta styrka i något utöver vår identitet. Och sluta använda mångfaldsbegreppet, säger han.

Kulturarv har alltid haft en stor sprängkraft menar Eva Hansen, rådgivare och projektledare vid Malmö kulturförvaltning. Hennes drivkraft för att arbeta med normkritiska perspektiv är människors behov och rätt till museer.

Museer är uppbyggda av val framhåller Fredrik Svanberg, chef för kulturarvsenheten vid Statens maritima museer, och förklarar att verktyg behövs för att klara av museernas uppgift.

– Det är ett ständigt väljande av vilka människor och perioder som ska lyftas fram. Ska man mäkta med behöver vi den här typen av redskap. Perspektiv och idéer skapas ju hela tiden.

Det är ett ständigt väljande av vilka människor och perioder som ska lyftas fram. Ska man mäkta med behöver vi den här typen av redskap.

Hans uppfattning är att det finns många professionella inom museivärlden med driv och vilja att erbjuda komplexa, allsidiga utställningar. Alla behöver inte nödvändigt känna igen sig i det som presenteras, men det är viktigt att besökaren, som delägare till museet, känner sig välkomnad.

Anna Nissen Mazetti, aktivist och medgrundare av nätmuseet The Unstraight Museum framhåller att perspektiv som inkluderar marginaliserade grupper behöver bli en del av den ordinarie verksamheten.

– När det är pålagt att HBTQ, romer och andra minoriteter ska synliggöras så sticker det i ögonen. Det behöver bli en del av verksamheten och inget extra.

Christian Penalva, chef för utställningsavdelningen på Kulturen i Lund, menar att analyserna behöver breddas för att inkludera fler.

– Museer gör massa bra saker, men det finns mycket som behöver omvärderas. Sådant som är viktigt för den breda analysen.

“En explosion av åsikter är svåra att angripa”

Under panelsamtalet framkom en tveksamhet inför att gå in i diskussioner som andra har definierat. Många av inläggen i den pågående kulturarvsdebatten är politiskt drivna. En stor del av artiklarna kan liknas vid en form av åsiktsjournalistik, vilket påverkar tonen i debatten.

– De som hör av sig för att vara med i debatten har förändrats radikalt de senaste tio åren. Akademikerna har droppat av, lägger väl tid på att söka forskningsmedel istället. Men man hör också mer och mer att folk är rädda för att delta i debatten, säger Rakel Chukri, kulturchef för Sydsvenska Dagbladet.

Det är ett problem att fler personer aktivt väljer att inte delta i offentliga diskussioner, anser hon.

– Vissa menar att det är för dumt det som skrivs och avstår från debatten. Fast då är det bättre att haka på och komplettera med det som saknas.

Vissa menar att det är för dumt det som skrivs och avstår från debatten. Fast då är det bättre att haka på och komplettera med det som saknas.

Även Ozan Sunar, upplever att den offentliga debatten och identitetspolitiken har radikaliserats och fått en aggressivare ton. Det finns grupper som använder sig av påtryckningar för vad som är gångbart, och det skrämmer. Han ger exempel på när människor utan koppling till verksamheten lägger sig i programpunkter, och har åsikter om vilka som ska framföra vilken musik.

Eva Hansen har noterat en svängning i debatten men menar att det inte är märkligt att arbetet för breddat deltagande framstår som hotfullt för vissa.

– Det handlar om makt och vilket kulturarv som ska vidare till nästa generation. Det är många som inte vill att det ska förändras. Diskussionerna förs på olika håll och det finns starka viljor att påverka museerna.

Christian Penalva instämmer och beskriver vad han kallar för ”kulturhistoriska väktare” som inte vill att museerna förändras. Enligt honom har främst forskare och politiker uttalat sig i debatten, han saknar perspektiven från museernas representanter som jobbar i ”rummen”.

– Vi är ganska dåliga generellt på att delta i den offentliga debatten. Vi måste våga och öva på att vara med i debatten. Visa upp oss genom olika människor, från besökare till beslutsfattare.

Vi är ganska dåliga generellt på att delta i den offentliga debatten. Vi måste våga och öva på att vara med i debatten.

Han förklarar att museerna skiljer sig markant åt och att det ibland kan finnas en otydlighet om vilka ämnesområden ett enskilt museum är avsändare av. Enligt honom består den mediala kulturarvsdebatten av en explosion av åsikter som är svåra att angripa.

– En del av debatten, som antyder att experter försvinner, är inte helt sant. Museerna behöver knyta ännu fler experter till sig idag, inte minst behövs kompetens inom digitalisering och genusvetenskap, som kopplar museerna till samtiden. Vi behöver undersöka vilken forskning man kan samarbeta med för nya perspektiv.

Fredrik Svanberg anser att museerna ska delta i det offentliga samtalet. Han framhåller att institutionerna kan bli bättre på att navigera i medielandskapet, att det finns ett behov av att sätta sig in i hur offentliga debatter fungerar.

– Att besvara skapar alltid underläge. Museerna borde ha plattformar att debattera ifrån snarare än att försvara eller gå in i underläge, säger han.

Tips till museichefen

En åhörare från publiken undrar om panelen kan ge förslag på insatser för moderatorn Katherine Hauptman, som är nytillträdd chef för Statens historiska museum. Ozan Sunar är snabb på att svara.

– Bjud in till debatt! Ta pulsen, ta in folk och led debatten. I samma ögonblick som vi tystnar kapitulerar vi. När vi tystnar, kapitulerar vi inför antidemokratiska krafter som inte vill att vi ska prata om, gestalta, föra vidare.

Ta pulsen, ta in folk och led debatten. I samma ögonblick som vi tystnar kapitulerar vi.

Folk älskar bibliotek och museer, kommenterar Rakel Chukri och menar att det är begripligt att diskussionerna är laddade med känslor.

– Man ska inte vara rädd för debatter. Var intellektuella, vänd och vrid på argumenten. Det är inte farligt, och inte heller konstigt att det blir debatt, säger hon.

Ett annat tips står Eva Hansen för när hon lyfter vikten av att vidga rekryteringen. Hennes erfarenhet är att museisektorn i alltför hög utsträckning använder sina egna nätverk vid rekrytering av nya medarbetare. För Christian Penalva är det viktigt att chefer deltar i offentliga samtal. Han menar att aktiva chefer lär sig förstå vad som händer i omgivningen och kan bidra till bättre förutsättningar för museerna.

“Det går liksom inte att kidnappa museerna”

Under kvällens diskussion framkommer en vilja att ändra museernas verksamhet från att drivas på traditionellt vis med mångfaldsprojekt ”vid sidan av”.

– Om man vill förändra något i strukturen, något radikalt, då prioriterar man något, och prioriterar bort något annat. Jag tror att man måste göra mindre av något annat, säger Rakel Chukri.

Argumentet om att politiker med en problematisk agenda skulle ta över museerna för att driva sina politiska intressen ses som marginellt bland paneldeltagarna.

Anna Nissen Mazetti uttrycker en viss rädsla men menar att hon ändå är lite glad över museernas inneboende tröghet.

– Det går liksom inte att kidnappa museerna, det går inte fort, definitivt inte.

Det kan vara lättare att starta nya museer än att omvandla befintliga, replikerar Eva Hansen. Hon beskriver museer som stora kolosser med sega strukturer och menar att det är så det ska vara, att det inte finns någon konflikt i det, eftersom museer har ett bevarandeuppdrag in i en okänd framtid.

Skribent Paulin Nande
Bild Vanessa Marko
FAKTA
Panelsamtalet arrangerades 16 april 2018 på Moriska Paviljongen i Malmö - med avstamp i "kulturarvsdebatten" som initierades i Svenska Dagbladet under september 2016. Medverkande: Rakel Chukri, kulturchef, Sydsvenska Dagbladet Ozan Sunar, vd och konstnärlig ledare, Moriska Paviljongen Eva Hansen, senior rådgivare och projektledare vid Malmö kulturförvaltning Christian Penalva, chef på utställningsavdelningen, Kulturen, Lund Anna Nissen Mazetti, kassör i och medgrundare av nätmuseet The Unstraight Museum Fredrik Svanberg, chef för kulturarvsenheten, Statens maritima museer. Moderator: Katherine Hauptman, museichef, Statens historiska museum. Ett samarbete mellan Nätverket för kulturarv och tvärvetenskaplig genusforskning och forskningsprojektet Unstraight Research vid Statens historiska museer.
visa fler nyheter ›