Normkritiken utmanar oss alla

2013-12-15 16:54

Normkritisk pedagogik har fått stort genomslag i svenska skolor. Rätt använd kan metoden utmana de mest etablerade privilegier. Genusforskaren Renita Sörensdotter gläds åt normkritikens genombrott, men befarar samtidigt att begreppet är på väg att bli urvattnat.

Nyhet 

Den normkritiska pedagogiken introducerades av Queerpedagogiskt nätverk år 2007. Perspektivet tar avstamp i flera olika teorier, bland annat queerteori.

– Normkritik är en hopsamling av en rad tankegods som ifrågasätter under- och överordning genom att granska normen, säger Renita Sörensdotter, forskare i social­antropologi och verksam som lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitet.

Hon beskriver Queerpedagogiskt nätverk som en smältdegel av spännande idéer. Nätverket bestod av ett trettiotal personer som, på olika sätt, arbetade med pedagogik.

– Det fanns en entusiasm och en tro på att en radikal förändring var möjlig. Nu i efterhand har även jag fått inse att det kanske inte är fullt så enkelt. Ledningen är inte alltid med på tåget, ibland är det bara enskilda pedagoger som vill något. Renita Sörensdotter berättar att nätverket uppstod ur ett behov av att diskutera queerpedagogik. Feministisk pedagogik fanns redan men det behövdes ett perspektiv som satte normer i fokus.

– Det som saknades var det queera perspektivet, att vända på det och fråga vad normen gör. Hur blir man till exempel heterosexuell, finns det ens sådana, vad gör de? Tankegångarna i sig var inte nya.

– Varken intersektionalitet eller queer var något nytt och kritiska vithetsstudier hade funnits länge i den feministiska och antirasistiska forskningen. Vi samlade tankarna i ett begrepp för att lättare kunna kommunicera dem. Renita Sörensdotter hade gärna använt begreppet queer­pedagogik i stället för normkritik, men där var inte alla överens.

– Jag kan fortfarande tycka att det queera begreppet har sin poäng. Det är lite mer radikalt, men det kan vara svårt att få det att gå hem hos andra. Och när folk hör queer tänker många på genus, sexualitet och HBTQ-frågor. Vi ville komma med ett intersektionellt anspråk och understryka att vi måste jobba med olika maktordningar samtidigt.

Oro för att begreppet urvattnas

Normkritisk pedagogik har fått stort genomslag i Sverige. Förhållningssättet har skrivits in i läroplaner och andra styrdokument. Renita Sörensdotter är glatt överraskad av den positiva responsen även om det finns en oro för att begreppet blir urvattnat.

– Risken är att det sipprar iväg och börjar användas på fel sätt. Då tappar det den radikala utmaning som det faktiskt är om det tas på allvar. Hon skulle gärna undersöka vad folk egentligen menar med normkritik.

– Jag skulle vilja titta på vad de lägger in i ordet. Är de beredda på att det egentligen är ganska utmanande? Ibland kan det bli som en stämpel, ”vi är normkritiska”, och så har man certifierat sig själv, men hur jobbar de normkritiskt? Vilka är strategierna? Hur ser de till att det blir en del av vardagen? Renita Sörensdotter tror att normkritik kan upplevas som provocerande eftersom den ifrågasätter den privilegierades position.

– Om du i stället jobbar med diskrimineringsfrågor så kan du hålla det ifrån dig. Du gör det för ”dem”, där borta, och då är du själv fri. Jobbar du normkritiskt tittar du också på din egen position och hur den påverkar andra. Renita Sörensdotter tycker vidare att det är ett stort problem att arbetet mot diskriminering ofta läggs på enstaka eldsjälar. I framtiden vill hon se att normkritik verkligen börjar genomsyra hela arbetsplatser.

Fast det normkritiska perspektivet är inte fritt från fallgropar. Renita Sörensdotter understryker faran i att kritisera människor i stället för strukturer.

– Det handlar ju inte bara om att vita, svenskfödda, medelklassmän måste flytta på sig. Vi föds in i en kultur där vi lär oss en massa saker och ofta är det ganska omedvetna processer. Hon försöker också akta sig så att normkritiken inte blir en formel för hur du blir jämlik.

– Det svåra är att förmedla komplexitet. Det finns en strävan efter enkla lösningar. Man får hela tiden verka mot det förenklade och vara tydlig med att det finns många olika sätt att arbeta.

Avveckling av normer inte målet

Lisa Andersson Tengnér har en bakgrund som ämneslärare men har under tio år arbetat som genuspedagog. Hon betonar att normkritik inte handlar om att avveckla normer som företeelse, även om människor ibland uppfattar det så.

– Vissa tycker att begreppet låter kritiskt och negativt, som att det enbart handlar om att leta fel. Då använder jag ibland begreppet normmedvetenhet i stället. För normkritik betyder ju inte att allt är dåligt eller att normer i sig ska avskaffas. Det är de normer som begränsar individer som vi behöver motverka. Detta är en process som aldrig blir riktigt klar.

– Min erfarenhet är att om någon väl får på sig de här glasögonen så ser man bara mer och mer. Just det faktum att vi själva ingår i normerna gör det svårt för oss att bara sluta att upprätthålla dem. Det är något man måste lära sig och ibland kommer verktygen från oväntat håll. Lisa Andersson Tengnér berättar om en pedagog som hade en pojke i sin barngrupp som älskade katter. Hans föräldrar ville hitta en tröja med en katt på och i klädaffärer var det tydligt vilka djur som hörde till vilket kön.

– De köpte en tröja som han kom med dagen efter. Då sa de andra barnen: ”du har en tjejtröja på dig!” Då sa den här killen: ”nej, det är en kattröja.” Där gav han oss ett verktyg. Om jag som pedagog eller förälder säger: ”nej men killar kan också ha tjejkläder”, då kan det bli kontraproduktivt. Då skapar jag ett vi och dem, säger hon.

Utmanar toleranspedagogiken

I sin strävan efter att skapa tolerans för människor som avviker från normen riskerar man att missa det som gör att vissa ses som avvikare och andra som normala. Det är detta förhållningssätt som kallas toleranspedagogik och det var just det som queerpedagogiskt nätverk ville utmana.

Lisa Andersson Tengnér berättar att hon jobbade efter toleransprincipen när hon var lärare. Sedan dess har det kommit nya styrdokument som vidgat siktet, bland annat barn- och elevskyddslagen och diskrimineringslagen. Detta har främjat arbetet med normkritik.

– Det är viktigt vilka styrdokument som styr arbetet. Det står i skollagen och diskrimineringslagen att vi ska främja lika villkor. Det handlar om att synliggöra människor, alla människor, inte bara majoritetsnormen. Det tänker jag att normkritiken har att erbjuda, säger Lisa Andersson Tengnér.

 

Skribent Cecilia Köjling
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 2-3 2013
visa fler nyheter ›