Pappaledighet förlänger livet

2012-04-26 13:24

Forskning visar att ökad jämställdhet och uttagna pappadagar har inverkat positivt på mäns livslängd och hälsa. Männens livslängd ökar nu snabbare än kvinnornas. Men fortfarande lever kvinnor i genomsnitt längre, även om deras liv kantas av mer ohälsa.

I alla åldersgrupper finns påtagliga skillnader mellan orsakerna till kvinnors och mäns dödlighet. Män är mer riskbenägna och har sämre hälsovanor. Från tonåren och ända upp i 40-årsåldern är det självmord, olyckor och alkohol som orsakar männens överdödlighet, medan hjärt- och kärlsjukdomar är den viktigaste dödsorsaken bland äldre män. Bland kvinnor är cancer den vanligaste dödsorsaken, från 25-års ålder och upp till pensionsåldern.

I den åldern dör fler kvinnor än män i cancer därför att kvinnor förhållandevis tidigt i livet drabbas av framförallt bröstcancer, men också cancer i äggstockar eller livmoder. I folkbokföring och dödsorsaksregister kan vi följa medellivslängdens utveckling i Sverige från år 1750. Ända sedan dess har kvinnor levt längre än män, men särskilt under 1900-talet har skillnaden mellan mäns och kvinnors medellivslängd varierat mycket. Störst var skillnaden i slutet av 1970-talet, men de senaste trettio åren har männens livslängd ökat mer än kvinnornas. I dag är kvinnors medellivslängd 83,5 och mäns 79,5 år.

– Att män lever kortare än kvinnor tas fortfarande för givet. Kön uppfattas i första hand som biologiskt betingat och skillnader i hälsa och livslängd som oundvikliga. Men för att kunna förstå och påverka könsskillnaden i livslängd måste vi problematisera den maskulinitet som orsakar mäns överdödlighet, säger Maria Danielsson, som är sakkunnig i folkhälsofrågor på Socialstyrelsen.

En orsak till att kvinnors och mäns medellivslängd närmar sig varandra är att just männens dödsorsaker har minskat. Störst betydelse har den kraftiga minskningen av hjärt- och kärlsjukdomar, som har ett tydligt samband med minskad rökning, men även självmord och dödsfall relaterade till alkohol och olyckor har minskat. Maria Danielsson menar att det finns ett samband mellan den minskningen och ett långsiktigt folkhälsoarbete för att förebygga olyckor och öka säkerheten. Bälteslag, bilbarnstolar, cykelhjälmar och restriktioner mot alkohol är några åtgärder som bidragit till färre dödsolyckor i trafiken. Samtidigt har antidepressiv behandling och restriktioner när det gäller sömnmedel bidragit till att minska självmordsfrekvensen.

– Det visar att könsrelaterad dödlighet går att påverka. Så småningom vinner säkerhetstänkandet mark och det blir i bästa fall inte längre manligt att ta risker, säger Maria Danielsson. Hon menar att ökad jämställdhet i samhället har haft stor betydelse för att säkerhetstänkandet ökat.

– När kvinnor fått ett större inflytande på vilka frågor som prioriteras har säkerhetsfrågor hamnat högre upp på dagordningen. Därför har också barns säkerhet sedan länge hög prioritet i Sverige. Om kvinnors förhållande till säkerhet och hälsa sprider sig i samhället kan det få fortsatt betydelse för folkhälsan.

Pappaledighet och framtida hälsa

Anna Månsdotter, folkhälsoforskare vid Karolinska institutet, hör till dem som intresserat sig för jämställdhetens effekter på hälsa och livslängd. En av hennes studier pekar på samband mellan pappors föräldraledighet och deras framtida hälsa. Den visar att ju längre föräldraledighet som män tar ut desto lägre blir risken att de dör i förtid.

En senare studie har visat att det framförallt är män med ambitioner när det gäller både jämställdhet och hälsa som är föräldralediga. Det var inte oväntat, men Anna Månsdotter menar att urvalet inte utesluter sambandet mellan pappaledighet och bättre hälsa. Det avgörande är att omsorgen om barn kan antas påverka manligheten så att männen blir mindre riskbenägna.

– Föräldraskapet är en så viktig sak för jämställdheten. Att vara hemma med barn får konsekvenser. Det infinner sig något hos män som är nära barn som skulle kunna sammanfattas som ökad försiktighet, som i sin tur kan leda till bättre hälsovanor och lägre dödlighet. Studien stöder ett grundläggande antagande när det gäller jämställdhet och folkhälsa, nämligen att könsskillnader i livslängd minskar när män och kvinnor har samma beteenden och villkor i arbetsliv, familjeliv och på fritiden. Men sambanden verkar vara mer komplicerade än så, visar flera folkhälsostudier av bland andra Anna Månsdotter och Mona Backhans vid Karolinska institutet.

Visserligen tyder forskningen på att de första stegen mot ett jämställt samhälle är positiva för både vuxnas och barns hälsa, men utvecklingen mot ökad jämställdhet kan också innebära påfrestningar för bägge könens hälsa och livslängd. Dels för att det inte går att förutsäga om kvinnor tar över mäns positiva eller negativa beteenden och vice versa, dels för att förändringen kan ske i otakt så att till exempel kvinnor stressas av dubbelarbete innan männen tar ett större ansvar i familjelivet.

Hur jämställdhetssträvande kvinnors och mäns hälsa påverkas beror också på hur deras jämställdhet förhåller sig till omgivningens. Att vara mer jämställd än omgivningen verkar vara gynnsamt för män medan det motsatta gäller för kvinnor. Jämställdhet innebär också fler roller för både män och kvinnor. Det ger större variation i tillvaron, vilket kan vara bra för hälsan, men det kan också leda till ohälsosam stress.

En studie av jämställdhet på samhällsnivå visar att sjukskrivning och för tidig död ökade hos såväl män som kvinnor när det blev mer jämställt. Kvinnor har paradoxalt nog sämre hälsa än män, trots att de har bättre levnadsvanor och lever längre. Det kallas ibland för hälso- eller genusparadoxen, men har sin förklaring i skillnader i dödsorsaker. Kvinnors ohälsa gör livet svårare att leva men leder inte till dödlighet på samma sätt som mäns riskbeteende.

Psykisk ohälsa vanligare bland kvinnor

Det är framför allt psykisk ohälsa och värk i leder som drabbar kvinnor i större utsträckning än män. Upp till 34 års ålder är det fyra till fem gånger vanligare bland kvinnor med svår värk i nacke och skuldror. Huvudvärk och ständig trötthet är liksom ängslan, oro eller ångest mer än dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män.

Skillnader i makt och resurser påverkar hälsan, det är ett känt faktum. Men trots sin underordnade ställning lever kvinnor i hela världen längre än män. Ju högre upp människor befinner sig på samhällsstegen desto friskare är de. Därför lever också högutbildade längre än lågutbildade. Utbildningsnivå påverkar livslängden mer än kön. Den mest utsatta gruppen är kvinnor med enbart grundskola. Deras livslängd är i genomsnitt fem år kortare än högutbildade kvinnors, en skillnad i medellivslängd som är större än den mellan kvinnor och män. Dessutom har de lågutbildade kvinnornas livslängd inte förändrats de senaste tio åren.

– Klasskillnader i hälsa är betydligt svårare att påverka än könsskillnader, konstaterar Maria Danielsson.

Arbetslivet huvudorsak

Susanna Toivanen forskar om arbetsmiljö och hälsa ur ett genusperspektiv vid Centrum för ojämlikhet i hälsa, Chess, vid Stockholms universitet och är en av redaktörerna för Den orättvisa hälsan som kom ut i början av 2012. Hon menar att de lågutbildade kvinnornas ohälsa huvudsakligen beror på arbetslivet.

– De har jobb där villkoren är sämst när det gäller såväl anställningstrygghet som arbetsmiljö, arbetstider och lön. Det är dessutom tunga jobb som innebär stora psykiska påfrestningar. Att den största andelen rökare finns i just en grupp med ett så slitsamt arbetsliv är inte förvånande, säger Susanna Toivanen.

Enligt folkhälsorapporten 2009 upplevde anställda i de vanligaste kvinnoyrkena (undersköterskor, vårdbiträden, förskollärare, fritidspedagoger, kontorspersonal och barnskötare) arbetet som mer psykiskt ansträngande än anställda i de vanligaste mansyrkena (företagssäljare, dataspecialister, lager- och transportassistenter, lastbilschaufförer och maskiningenjörer/tekniker). Av folkhälsorapporten framgår också att psykiskt ansträngande arbete är vanligast i landstingen, där en tiondel av alla kvinnor arbetade 2007. I offentlig sektor, där många kvinnor arbetar, ökar dessutom arbetsbördan ofta under en lågkonjunktur när skatteintäkterna minskar. Krisen på 1990-talet orsakade ökade stressymptom och psykiska krav i arbetslivet samtidigt som sjukskrivningarna ökade.

– Bristen på positiv utveckling när det gäller hälsa och livslängd bland kvinnor med lägst utbildningsnivå är oroande. Om man ska förbättra situationen måste både lön och arbetsvillkor bli bättre. Det är nödvändigt att utjämna effekterna av de dåliga jobben genom att påverka arbetsvillkoren.

Skribent Birgitta Weibull
Källa Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Genus nr 1 2012.
visa fler nyheter ›