Porträtt: Vill öppna konstens stängda rum

2011-11-14 09:34

Hon växte upp på Israels enda kommunistiska kibbutz, men har levt i snart 30 år i Sverige. Forskaren Yael Feiler har granskat bristen på jämställdhet och jämlikhet i kultursektorn. Nu vill hon riva barriären mellan den stängda konstvärlden och resten av samhället.

Södertörns högskola utanför Stockholm ligger inbäddad i grått novemberdis. Utanför aulan pågår jippot E-day, en arbetsmarknadsdag för ekonomistudenter. Folk trängs mellan girlanger, gratiskaféer och cv-fotografer. De inväntar föreläsningen av Isabella ”Blondinbella” Löwengrip som snart ska tala om sitt entreprenörskap. Bara en halvtrappa därifrån, men bakom ljudisolerade väggar, håller Yael Feiler ett undervisningspass i dramatisk gestaltning.

– Vilka var August Strindbergs samtida kvinnor?

Kolla upp det! Det kan vara bra att veta, uppmanar filosofiedoktorn i teatervetenskap. Engagemanget lyser under det stora lockiga håret. Lektionen fortsätter med analys av den finländska dramatikern Hagar Olssons verk. Studenterna sitter i en ring på golvet och diskuterar initierat teman och symbolik.

– En jättebra grupp, konstaterar Yael Feiler en halvtimme senare när vi satt oss på bussen, som kör genom snöslasket förbi Stockholms södra förorter. Turen går till ett hyreshus i Rågsved, där forskaren bor sedan 25 år tillbaka. I sjurummaren finns gott om plats sedan barnen flugit ut. Här har både Yael Feiler och maken egna kontor.

– Men oftast flyr jag bort med min dator hit till matbordet. På mitt arbetsrum är det så stökigt med alla pappershögar, säger hon.

Teatern som en egen värld

Och just jobbar, det gör Yael Feiler jämt. Utöver forskning och universitetsundervisning är hon verksam som kulturskribent. Yael Feiler har även skrivit dramatik samt gjort skönlitterära översättningar. Hon står med ena benet i konstvärlden och det andra i akademin, en kombination som i hög grad färgar hennes projekt. Hjärtefrågan handlar just om att belysa konstvärldens starka koppling till resten av samhället. Ett exempel är rapporten Att välja och att välja bort Feiler skrivit på uppdrag av Dramatikerförbundet och Centrum för dramatik. I den undersöker hon teatrars rutiner och kriterier vid rekrytering av dramatiker, med särskild fokus på jämställdhet. Slutsatsen är att kvinnliga dramatiker har svårare än manliga kollegor att få sina verk uppförda. En orsak är uppfattningen att jämställdhetsarbetet sker på bekostnad av den konstnärliga kvlitén. Det framkommer att de flesta intervjuade vill ara jämställda, men exakt vad jämställdhetsarbetet innebär p teatern är inte glasklart. Det ifrågasätts även om jämställdhetslagen verkligen är tillämpningbar, då teatern inte betraktas som ”vanlig” arbetsplats.

– Det finns fortfarande en djupt rotad idé om att teatern och konsten är en avskild värld med egna regler. I den världen kan även radikala teaterchefer sätta upp föreställningar med bara män på scenen, och man anser att man får supa och utöva sexuella trakasserier. Annars blir det torrt och tråkigt, konstaterar Yael Feiler. Enligt forskaren gör resonemanget det svårt att förändra förhållandena inom konstvärlden. Hon tycker att institutionerna istället borde ses som vilka arbetsplatser som helst – med samma krav på efterföljning av likabehandlingslagarna. Yael Feilers poäng är att det råder en oklarhet mellan de kulturpolitiska direktiven och den konstnärliga verksamheten.

– Det finns en uppfattning om att politikerna ska hålla sig på en armlängds avstånd från konsten. Men vad har vi kulturpolitiken till för i så fall, och vem ska kontrollera att den efterlevs? Politikerna måste erbjuda verktyg. Inte bara räkna huvuden.

Egen dramatik

Yael Feiler började forskningsbanan sent i livet. Som tonåring i Tel Aviv började hon en teaterutbildning. Och blev skådespelerska.

– Jag bodde i Tel Aviv och hade några små roller. Men jag kan avslöja att jag aldrig blev någon vidare bra skådis, säger Yael Feiler med glimten i ögat. Samtidigt började hon engagera sig i den feministiska rörelsen. Hon var med i en grupp som arbetade sexualpolitiskt och gav ut feministisk litteratur på hebreiska.

– När jag satt där och klagade över att det gick så dåligt att få skådisjobb så sa en kvinna: ”Då måste du initiera saker!” Orden tog skruv. Yael Feiler skrev sin första pjäs, baserad på gedigen research av judiskt religiösa kvinnofientliga texter. Den handlade om skapelsehistoriens första feminist, Lillith, som blev en orm och frigjorde Eva från Adam och Gud.

– Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men pjäsen blev en succé. Att kritisera religionen gick hem bland sekulariserade israeler. Det blev förstasidesstoff. Efter succén bestämde sig Yael Feiler för att åka i väg till USA och ”erövra världen”. Men 29-årigen hann inte längre än till Sverige. Efter en vecka hade hon träffat kärleken och bestämt sig för att stanna. Snart kom insikten att hon hamnat i en fälla som hon trodde att hon var immun emot.

– Trots min feministiska medvetenhet och den ideologiska övertygelsen lämnade jag allt för kärleken. Jag förstod först då hur djupt våra könsrelaterade kulturella mönster sitter. Utan kontakter och språk var det tufft att ta sig fram i det nya landet. Problem som snart löste sig.

– Jag är väldigt intresserad av språk och började genast översätta dikter från svenska till hebreiska. Samtidigt gick jag till en talpedagog på Teaterhögskolan för att lära mig satsmelodin. Efter ett halvår klarade jag mig ganska bra. Hon utbildade sig snart till dramapedagog, undervisade och satte upp egna pjäser i Stockholm.

Tillbaka till universitetet

I början på 90-talet beslutade Yael Feiler sig för att ta sig tillbaka till universitetsvärlden. Hon tog en kvällskurs i teatervetenskap och fick sedermera anställning på teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.

– Det var underbart att få teoretisera kring ett område jag kände till så väl. Jag kände att jag hade hittat hem. Resan fortsatte med doktorandutbildning och en avhandling om konflikten mellan nationalismen och feminismen i Israel. I studien knöt Yael Feiler samman texter av Miriam Kainy, israels första feministiska dramatiker, med samhälleliga fenomen och ideologiska strömningar i samhället.

– Sionismen, som en nationell befrielserörelse, sa sig vid Israels framväxt leverera den optimala lösningen för alla judar. Men eftersom den nationella identiteten var manligt betingad hamnade kvinnorna i ett ingenmansland. Kombinationen kvinnofrigörelse och sionism innebar en konflikt inte minst för att feminismen, till skillnad från nationalismen, var internationell. Trots att det fanns feministiska grupper i Israel fick rörelsen aldrig något brett genomslag.

– Det fanns en otrolig press på kvinnor att vara lojala. De skulle föda barn, ta hand om familjen och ställa upp för Nationen. Att liera sig med andra nationers kvinnor kunde ses som illojalt. Uppmärksammade studier Yael Feiler menar att forskningen just varit värdefull för att analysera och förstå sin samtid.

– För mig har det även varit ett sätt att överbrygga gapet mellan de två liv jag lever: det tidigare i Israel och det här i Sverige. Och hennes studier har inte gått obemärkt förbi. År 2005 undersökte hon tillsammans med teaterprofessorn Willmar Sauter, hur Dramatens uppsättning av Shakespears ”Köpmannen i Venedig” påverkade publikens inställning till judar och antisemitismen. Studien visade att 24 procent av besökarna blivit mer negativt inställda till judar efter att ha sett föreställningen.

– Det blev stor debatt och regissören Mats Ek blev jättearg, säger Yael Feiler. Som del i forskningsprojektet undersöktes även publikreaktionerna vid två andra europeiska uppsättningar av pjäsen. De visade samma tendens, men Dramatens siffror var de mest extrema. Enligt Yael Feiler är det ett bevis på att antisemitismen är en del av vår västerländska kultur. Det krävs inte så mycket för att locka fram det. Mörkret har börjat falla utanför 50-talshuset i Rågsved. Yael Feiler häller upp lite mer te och fortsätter med sitt resonemang om Sverige som ett ickeinkluderande land.

– Segregationen visar sig inte minst inom kulturområdet. Skådespelare med icke-västerländsk bakgrund har svårt att ta sig in på de stora teatrarna och lyckade förvisas de oftast till ”invandrarroller”, säger YaelFeiler och knyter an till studien Transnationell kultur i marginalen hon nyligen genomfört på uppdrag av Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Ett av problemen är den bristfälliga kompetensen hos kulturbyråkrater. Eftersom dessa kulturutövares bakgrund, utbildning och kontakter inte är känd för bidragsgivarna anses de inte professionella och nekas stöd.

– Mycket av inställningen bygger på en nedvärdering av invandraren som kommer till Sverige och bor i förorten. Vi satsar på dyra gästspel från utlandet men glömmer att vi har hela världen här och att det därifrån finns jättemycket att hämta!

Yael Feilers rapport visar tydliga paralleller till problemen med jämställdhet inom scenkonsten. Både kvinnor och icke-svenskar har svårt att slå sig fram. Vi är tillbaka i diskussionen om konstvärlden som ett stängt rum med egna regler. Forskaren menar att det råder en falsk motsättning mellan konstnärlig kvalitet och likabehandling.

– För mig är det inte kvalitet om det inte finns jämställdhet och jämlikhet. Rättviseaspekter måste vara ett kriterium. Om en föreställning, som den på Dramaten, ökar antisemitiska strömningar i samhället så kan detinte samtidigt anses vara ”bra konst.”

Skribent Ida Måwe Foto: Marie Schwartz
Källa Porträttet publicerades ursprungligen i tidningen Genus, 3 2010.
Fakta Yael Feiler
… föddes 1953 i Israel och växte upp i Tel Aviv med politiskt engagerade föräldrar. …flyttade som 14-åring till Israels enda kommunistiska kibbutz. Kollektivlivet infriade främst hennes mors dröm om att slippa hushållsarbetet. … efter obligatorisk militärtjänst, som för henne blev civilt arbete på en radikal kibbutz, studerade hon teater och blev skådespelerska. … debuterade 1981 som dramatiker med den feministiska föreställningen Isha min ha’Adama. … kom som 29-åring till Sverige och har även här skrivit och regisserat ett flertal teaterföreställningar. … studerade teatervetenskap vid Stockholms universitet och disputerade 2004 med avhandlingen Nationen och hans hustru: feminism och nationalism i Israel med fokus på Miriam Kainys dramatik. … undervisar i teatervetenskap på Södertörns högskola och vid Stockholms universitet. … har skrivit Att välja och att välja bort: en rapport om ett antal svenska teatrars rutiner och kriterier gällande rekrytering av dramatiker, med särskilt fokus på genus och jämställdhet för Sveriges dramatikerförbund, 2009 och Transnationell kultur i marginalen: ett vitalt fenomen i motvind, rapport från ett kartläggningsprojekt för Mångkulturellt centrum, 2010
Relaterat material
visa fler nyheter ›