Så föll det sista manliga yrkesmonopolet

2011-03-11 07:44

1989 föll det sista manliga yrkesmonopolet. Fia Sundevall vid Stockholms universitet har skrivit sin avhandling om hur det gick till när militären öppnade sig för kvinnor.

Inom det militära fanns länge en föreställning om att kvinnor var svagare än män och att de hade medfödda egenskaper som gjorde att de passade bättre för arbete inom vård och omsorg. Män däremot var av naturen bättre lämpade för militärt arbete, tänkte man sig, vilket ledde till att värnplikt var obligatorisk endast för männen. Men tvärtemot vad många tror utförde kvinnor militära uppgifter redan före sekelskiftet 1900. Deras verksamhet blev större med tiden, i och med att de successivt flyttade fram gränserna för vad kvinnor fick göra.
-I början när jag berättade om min forskning möttes jag ofta av höjda ögonbryn och frågan ”Det har väl inte funnits några kvinnor i militären?”. Detta gjorde mig än mer övertygad om att min forskning behövdes, säger Fia Sundevall, som också påpekar att Sverige ligger efter många andra länder i forskningen om militären ur ett genushistoriskt perspektiv.

Lottakåren största kvinnoorganisationen

Enligt Fia Sundevalls forskning var Lottarörelsen troligtvis den största kvinnoorganisationen under 1900-talet. Lottorna utförde militärt arbete långt innan kvinnor hade tillåtelse att bli yrkesmilitärer. Deras främsta uppgift var att ”frigöra män för strid” vilket innebar att de fick göra uppgifter som tidigare endast utförts av män, men som samtidigt inte innefattade så kallade stridshandlingar.
Kvinnorna arbetade exempelvis som chaufförer och mekaniker för tunga militära transsportfordon samt inom luftbevakningen, där de spanade efter flygplan som flög in på svensk mark. Eftersom detta inte var ett hårt fysiskt arbete ansågs det vara ett arbete som kvinnor kunde utföra. Dessutom var det ett tråkigt och enformigt jobb, vilket man trodde kvinnor klarade bättre än män.

Snabb attitydförändring

Fia Sundevall upptäckte att åsikterna om kvinnor fick utföra militärt arbete eller inte ändrades på relativt kort tid. Från 1920-talet när riksdagen ledamöter var överens om att kvinnor inte passade som soldater till sjuttio år senare då det blev fullt möjligt för kvinnor att verka inom alla militära befattningar. Vad är det som gör att något som är otänkbart vid en tidpunkt bara några decennier senare är en realitet? Vad är det för processer som driver en sådan förändring?
Fia Sundevall tar andra världskrigets svenska beredskap som exempel på en viktig faktor. Då fanns ett stort behov av försvarspersonal och när bristen på personal blev för stor var de militära myndigheterna villiga att släppa in kvinnor i arbetet. Om inte kvinnorna funnits i det militära och hela tiden flyttat fram gränserna för vad man fick göra så hade kanske inte heller tankarna förändrats i så stor utsträckning, resonerar Fia Sundevall
-När vi kan tänka en tanke så ändras också förutsättningarna för vad vi kan göra. Och det är också det samspelet som i sin tur påverkar lagstiftningen, säger hon.

Inte vilket yrke som helst

Det är problematiskt att behandla militären som vilket yrke som helst, menar Fia Sundevall. Knappast någon annan statlig verksamhet har haft rätt att rekrytera folk med tvång och dessutom bara ena könet. Än idag talas det om ”den allmänna värnplikten”, som i själva verket aldrig varit allmän eftersom den enbart omfattade ena könet. Det finns vissa likheter med polisen, som är det yrket som är närmast. Även där öppnades yrket sent för kvinnor. Skillnaden är att kvinnor som ville bli poliser inte kunde bedriva polisärt arbete innan polisyrkes öppnades för dem, medans kvinnor som till exempel lottor kunde bedriva militärt arbete innan de fick bli yrkesmilitärer.

Fortfarande stor majoritet män

År 2009 är det fortfarande mest män som arbetar inom försvaret: 95 procent av yrkesofficerarna var män och 90 procent av de inryckta värnpliktiga. Paradoxalt nog är de egenskaper som kvinnors sägs ha och som från början gjorde att de ansågs olämpliga inom det militära, till viss del de egenskapers som i dag efterfrågas och som gör att man vill ha kvinnor inom det militära. (Bland annat ses kvinnor som bättre än män på att kommunicera med och visitera lokalbefolkningens kvinnor.)
Fia Sundevall ser sin forskning som ett bidrag till att förstå och förklarar genusförändringar i arbetslivet stort. Historiska studier är viktiga för att också förstå dagens situation, var vi är i dag och ge möjliga inblickar i hur det kan förändras, menar hon.
-Vi kan bli mer medvetna om hur vi stänger ute vissa kategorier av människor från vissa arbetsuppgifter. Det är bra att veta att olika arbetsuppgifter har könsmärkts genom bland annat lagstiftning. Medvetenhet ger hopp om förändring.

Fia Sundevall disputerade med avhandlingen Det sista manliga yrkesmonopolet:genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989 4 februari, vid Stockholms universitet

Skribent Lena Andersson
Fakta
1865 Sveriges första försvarsfrivilliga kvinnoförening, Damkommittén (senare: Röda korsets kvinnoförening), bildas. 1924 Den svenska lottarörelsen (före 1943 Sveriges landstormskvinnor, fr.o.m. 1943 Riksförbundet Sveriges lottakårer) bildas. 1940-45 Tusentals kvinnor värvas till luftbevakningen. Kvinnor som tjänstgör i luftbevakningen beväpnas i självförsvarssyfte. 1973 Riksförbundet Sveriges lottakårer tar ställning för kvinnors tillträde till militära yrken men mot könsneutral värnplikt. 1978 Riksdagen beslutar att kvinnor ska kunna anställas som befäl i det militära försvaret. 1980 Kvinnor ”rycker in” för första gången. Utbildningen genomförs på F16 i Uppsala. 1989 Sveriges sista manliga yrkesmonopol bryts då kvinnor får formellt tillträde till återstående militära yrkesbefattningar: stridspilot och ubåtstjänst. Kvinnor får också möjlighet att bli så kallade ordinarie hemvärnsmän. 2010 Den allmänna manliga värnplikten avskaffas och ersätts med en könsneutralt omfattande frivillig rekrytering i fred och totalförsvarsplikt i krig.
visa fler nyheter ›