Fyra personer sitter på en scen, med text i bakgrunden: "De mänskliga rättigheternas framtid - i skuggan av den 'tillfälliga lagen'."

Samtal på MR-dagarna om den tillfälliga asyllagen

2017-12-11 11:50

På MR-dagen arrangerade Nationella sekretariatet för genusforskning ett samtal på temat mänskliga rättigheter och den "tillfälliga lagen", där asylrättsexperter och rasismforskare inom det breda, tvärvetenskapliga genusforskningsfältet diskuterade Sveriges migrationspolitiska omsvängning under hösten 2015.

Nyhet 

– Situationen för ensamkommande visar problematiken med den nya lagen: Människor som ser uppgiften för staten i att ge skydd kommer i kollision med dem som betonar säkerhetslogiken, uppgiften att skydda den rådande ordningen. För många är det ”våra barn” det handlar om, medan andra delar av det offentliga ser de ensamkommande som hot mot samhällssystemet. Den nya rättspraxis är hänsynslös mot de sociala band som har byggts upp och det blir en situation som inte är värdig, sade Edda Manga, doktor i idéhistoria och forskare vid Mångkulturellt centrum, Botkyrka.

Hon medverkade tillsammans med Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik och lärare i interkulturella studier och svenska som andraspråk vid Karlstads universitet och Rebecca Thorburn Stern, docent i folkrätt vid Uppsala universitet, under panelsamtalet ”Mänskliga rättigheter och den ’tillfälliga lagen’” som Nationella sekretariatet för genusforskning anordnade under MR-dagarna i Jönköping den 9 november 2017. Moderator var Elisabeth Abiri, människorättskonsult på Emerga och tidigare forskare inom mänskliga rättigheter vid Göteborgs universitet. Hon inledde med en genomgång av de politiska beslut som följt av regeringens migrationspolitiska omsvängning under hösten 2015 – exempelvis inre gränskontroller från november 2015, lagen om tillfälliga uppehållstillstånd i juli 2016 och utlämningsavtalet med Afghanistan i oktober samma år – och hon placerade in de politiska besluten om begränsningar i en tidslinje som visade hur de flesta av dem fattats först efter att antalet asylansökningar gått ned, efter den tillfälliga toppen efter sommaren 2015.

Problem med rättssäkerheten

Rebecca Thorburn Stern, som forskar med inriktning på mänskliga rättigheter och asylrätt, pekade på problemen med rättssäkerhet kring den nya lagstiftningen.

– Den tillfälliga lagen är svår att tillämpa, för både Migrationsverket och domstolarna, på grund av att den vägledning som lagens förarbeten ska ge inte är särskilt utförlig. Det var något som påpekades av samtliga remissinstanser, men regeringen valde ändå att gå vidare.

Rebecca Thorburn Stern

Hon tog upp att rätten till familjeåterförening är i princip stängd för alternativt skyddsbehövande, det vill säga en kategori av skyddsbehövande som inte omfattas av FN:s flyktingkonvention och därmed inte är flyktingar i juridisk mening, men som ses som flyktingar i vardaglig förståelse. I lagen finns ett undantag som säger att familjeåterförening ska tillåtas om alternativet skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden. Men det specificeras inte vilka åtaganden det kan röra sig om.

– Ansvaret läggs på rättstillämparna att tolka vad som avses med internationella åtaganden, och det skapar en osäkerhet för dem som lagen gäller. Det är stora skillnader om vi talar om enbart Europakonventionen och Barnkonventionen, eller om det gäller alla internationella konventioner Sverige är bundet av. Domstolar tenderar att tolka lagen snävt, och eftersom Europakonventionen är svensk lag, så blir det oftast bara den man håller sig till. Undantaget har använts i några enskilda fall, men den principiella frågan om internationella åtaganden har inte prövats rättsligt.

Edda Manga menade att eftersom lagstiftaren lämnat det så öppet för tolkningar, så lämnar det ett stort utrymme för politiska agendor hos enskilda inom rättsstaten.

– Det nyliberala sättet att arbeta i myndigheter, med kvantitativa mål som ska betas av, gör det svårare att bedriva ett kvalitativt arbete. Samtidigt finns det förstås handläggare som anstränger sig och som har en humanitär agenda. Men de hamnar i kollision med andra delar av staten.

Tobias Hübinette pekade på följderna för dem som lagen gäller.

– För de asylsökandes del innebär det en kraftig psykisk ohälsa som bland annat tar sig uttryck i en rad självmord och självmordsförsök. Det är helt förändrade betingelser som alla vi andra som inte är asylsökande slipper leva under. Begränsningarna drabbar framför allt barn, kvinnor, hbtq-personer och de flyktingar som tillhörde minoriteter i de länder de kommer från.

Migrationspolitikens pendelrörelser

Panelen diskuterade också den migrationspolitiska omsvängningen som historiskt fenomen, vad den berodde på och hur den kan komma att påverka bilden av Sverige. Elisabeth Abiri påminde om hur landet svängt tidigare, från rasbiologin under 1920- och 1930-talet till en humanitär stormakt efter andra världskriget. Och nu tycks pendeln ha svängt igen. Tobias Hübinette vidareutvecklade:

Tobias Hübinette

– Bland de europeiska länderna tog Sverige, tillsammans med Tyskland, fram till hösten 2015 emot flest flyktingar per capita. För Sveriges del har det varit så sedan 1970-talets slut. Det präglade bilden av landet, både i övriga väst och i de länder som flyktingarna kommer från. Det är med andra ord en epok som nu tycks ha gått i graven. Ju längre tiden går efter 2015, desto längre kommer vi ifrån det Sverige som en gång tog emot proportionellt flest flyktingar i hela västvärlden, sade han.

På frågan om varför svängningen kom pekade Tobias Hübinette på tidsandan.

– Många länder hade redan gjort en liknande omsvängning, och Sverige tillsammans med Tyskland stod ganska ensamma 2015. Vi hade också ett högerradikalt parti i riksdagen som växte snabbt och var på god väg att bli landets största parti framåt slutet på 2015, så det finns ett direkt samband mellan Sverigedemokraternas opinionssiffror och det snabba beslutet.

Edda Manga framhöll att det inte är första gången en svensk regering stängt gränsen när det kommit många migranter, som Luciabeslutet 1989.

– Det har varit socialdemokratiska regeringar som gjort det – delvis i strid mot den egna ideologin. Det har att göra med organiserandet av det politiska livet i nationalstater där frågan om vilka som utgör folket och vilka som står utanför är grundläggande. Det handlar också om att globaliseringen inskränker staternas möjlighet att bedriva politik. Många av de beslut som väsentligt påverkar villkoren för ett lands befolkning fattas någon annanstans. I den situationen är gränspolitiken ett av de få områdena där staten kan utöva något slags suveränitet.

Det finns en principiell konflikt mellan staters och individers intressen, menade Rebecca Thorburn Stern.

– Asylrätten utmanar statssuveräniteten, staters rätt att kontrollera sitt territorium. De juridiska rättigheterna är knutna till individen, och staten ansvarar för att tillgodose dessa för samtliga inom territoriet, inte bara de egna medborgarna. Sedan 11 september 2001 har vi sett en trend om att betona säkerhetshot, vilket gjort att stater försökt tumma på rättigheterna, och jag tror inte att utvecklingen i Sverige är så extrem i det sammanhanget.

Bild på Edda Manga framför böcker

Edda Manga

Edda Manga menade att den säkerhetslogik som Rebecca Thorburn Stern talade om började etableras före terrorattentaten den 11 september.

– Efter Sovjetunionens fall fanns behov att hitta en ny fiende att organisera militärmakten mot och en del olika fiender prövades, till exempel ”narkotikakrig” och ”illegal invandring”. ”Islamistiskt terrorism”, blev till slut den främsta, dels på grund av sin geopolitiska relevans, dels för att den kan politiskt mobilisera islamofobins långa tradition som skiljelinje mellan européer och icke-européer. Det har både skapat flyktingströmmar och färgat migrationspolitiken. I grund och botten är nödvändigheten att bevaka gränser detsamma som nödvändigheten att skydda privilegier.

Tobias Hübinette lyfte fram en röd tråd i den gränsdragande lagstiftningens historia.

– 1914 kom en lag om inreseförbud som mestadels riktade sig mot romer. Bakgrunden till lagen handlade om att man inte ville ha in så kallade ”rasfrämlingar” i riket. Och på 1930-talet talades det öppet om så kallade ”rasflyktingar”, det vill säga judar, vilka skildes åt från politiska flyktingar i form av liberaler, socialister och andra antifascister som flydde från kontinenten och som ansågs ha större asylskäl än de förstnämnda. Efter andra världskriget öppnades Sverige för en mycket omfattande nordisk och europeisk arbetskraftsinvandring då fanns ett stort behov av arbetskraft.

Den dörren stängdes 1972, när det började komma invandrare från Turkiet och även från andra länder i Mellanöstern, berättade Tobias Hübinette.

– Då talades det om “personer som aldrig någonsin kommer att kunna integreras i Sverige”. Det handlade inte bara om muslimer, för alla i Turkiet eller i Mellanöstern är inte muslimer, men det fanns en religiös aspekt med i bilden. Och det så kallade Luciabeslutet 1989 handlade ju också om muslimer i form av turkbulgarer liksom andra temporära inskränkningar som ägde rum i början på 1990-talet, och 2015 års beslut handlade slutligen också åtminstone indirekt om islam då majoriteten av de som ankom till landet under det så kallade flyktingkrisåret var muslimer, sade han.

Asylrättens framtid

Avslutningsvis ställde Elisabeth Abiri frågan om vad som kan göras. Tobias Hübinette pekade på att den ordning som upprättades efter andra världskriget, bland annat med FN:s flyktingkonvention, uppenbarligen inte fungerar tillfredsställande idag.

– Och vi har bara sett början till stora migrationsströmmar, inte minst på grund av ekologiska kriser som förmodligen kommer att bli värre. Går det att återupprätta systemet? Det går att tänka sig ett globalt medborgarskap, men det är en väldigt utopisk tanke.

Rebecca Thorburn Stern varnade för att försöka riva upp och göra om det internationella asylrättssystemet.

– Så som det ser ut idag, och så som många regeringar resonerar, skulle det troligen bara bli värre. Hellre då se till att de juridiska dokument som finns faktiskt tillämpas.

“Bristen på globala demokratiska strukturer är det som skapar väpnade konflikter, miljöproblem och extremt ojämlik tillgång till resurser och möjligheter. Asylrätten skulle vara överflödig om världen blir levbar.”

Edda Manga fyllde i:

– Det finns få instanser som kan tvinga staterna, men befolkningarna kan ta kampen genom politiska påtryckningar. Icke desto mindre gäller det att ha visioner, utveckla ett teoretiskt tänkande om en bättre värld. Bristen på globala demokratiska strukturer är det som skapar väpnade konflikter, miljöproblem och extremt ojämlik tillgång till resurser och möjligheter. Asylrätten skulle vara överflödig om världen blir levbar. Behovet för människor att flytta ska inte behöva handla om flykt.

Som avslutande ord uppmanade Rebbecca Thorburn Stern till politiskt engagemang.

– Lagstiftning skapas inte i ett vakuum. Opinionen svänger och den kan svänga igen. Juridik är en form av stelnad politik, och den kan förändras.

Skribent Jimmy Sand
Bild Inga-Bodil Ekselius
Relaterat material
visa fler nyheter ›