Separatism kan lyfta jämställdhetsarbetet

2015-10-22 13:06

Att jobba med könsuppdelade grupper kan skapa större engagemang i jämställdhetsarbetet, visar forskning från KTH. Genom ett medvetet arbete med gruppsammansättningen kan jämställdhetsarbetet tas till en ny nivå, menar genusforskaren Anna Wahl.

Att arbeta med separatistiska grupper är en väl beprövad metod inom feministiska rörelser, men i jämställdhetsarbetet avfärdas arbetssättet ofta slentrianmässigt, menar Anna Wahl, professor i Genus, organisation och ledning vid Kungliga tekniska högskolan, KTH. Hon tror att könsuppdelade grupper uppfattas som lite förlegat.

– Många vill gärna betona att jämställdhet angår både kvinnor och män. Idealbilden har blivit att vi ska arbeta tillsammans, men det behöver inte alltid vara bäst, säger hon.

I forskningsprojektet Eivor och Mai har hon och genusforskaren Charlotte Holgersson undersökt hur man kan jobba med olika gruppsammansättningar för att nå resultat i jämställdhetsarbetet. De tror inte att det finns en mall som fungerar i alla lägen. Snarare är det viktigt att vara medveten om att vilka som ingår i gruppen får betydelse.

– Könsuppdelade och blandade grupper behöver inte ställas emot varandra. Man ska göra både och, men man ska veta vad man gör, säger Anna Wahl.

Under arbetet med Eivor och Mai har projektets deltagare först träffats i könsuppdelade grupper och sedan i blandade grupper. Anna Wahl ser flera fördelar med det upplägget. Genom att börja i könsuppdelade grupper lyckades deltagarna snabbare landa i en problemformulering, menar hon.

– I andra jämställdhetsutbildningar har vi sett att man ofta, i ett tidigt skede, kör fast i vissa bestämda spår, säger hon.

Hon beskriver att många män brukar ha svårt att känna sig delaktiga och blir tysta. Samtidigt tycker många kvinnor att de blir utpekade som offer, vilket uppfattas som stigmatiserande. Kvinnor tar också gärna på sig skuld i relation till män, förklarar Anna Wahl.

– Någon brukar alltid framhålla att det faktiskt är synd om männen också, säger hon.

I könsuppdelade grupper upplever många att de får lättare att göra sig hörda. De känner att de får möjlighet att prata med andra som delar deras erfarenheter. För jämställdhetsarbetaren kan det bli lättare att engagera deltagarna, menar Anna Wahl. Hon tror också att könsuppdelade grupper kan göra det lättare att se hur ens erfarenheter påverkas av annat än kön.

– Vi förstår att vi inte bara är lika utan att det finns olikheter också. Vi kan till exempel få en bättre förståelse för klass, säger hon.

Samtidigt medger hon att det finns problem med att dela upp deltagarna i ett projekt efter kön, i synnerhet när deltagarnas närvaro är obligatorisk. För en del personer är det obehagligt att kategoriseras efter kön och vissa kommer kanske inte vilja medverka i projektet på grund av upplägget. I Eivor och Mai kände deltagarna till förutsättningarna i förväg och de har själva fått anmäla sig till projektet, men det är ändå viktigt att förklara varför man väljer att jobba könsuppdelat, säger Anna Wahl.

– Vi har inte en biologistisk syn på kön utan uppdelningen bygger på att vi tillskrivs olika privilegier och möter olika förväntningar beroende på hur vi uppfattas.

Under projektet har forskarna inte bara experimenterat med könsfördelningen i grupperna, de bryter också ny mark genom att medvetet och strukturerat sammanföra deltagare från två vitt skilda fält. Forskare inom stål och hårdmetall vid KTH har mött kulturarbetare inom filmbranschen. Det är lätt att tro att regissörer och producenter står långt ifrån professorer och doktorander, men enligt Anna Wahl finns det finns flera gemensamma nämnare. Inom båda fälten finns till exempel starka professioner och speciella karriärmönster.

– Alla jobbar i projekt och konkurrerar mot sina kollegor. Det är viktigt att få status, oavsett om det kommer i form av en guldbagge eller en publicering i någon fin vetenskaplig tidskrift, säger Anna Wahl.
Hon ser flera fördelar med att medvetet sammanföra personer från olika branscher. Det kan till exempel göra det lättare att se problemen i den egna organisationen, tror hon. Fast det fungerar inte att sätta ihop vilka branscher som helst.

– Deltagarna ska var så pass lika att de blir intresserade av varandra och samtidigt så olika att de inte konkurrerar, säger hon.

Skribent Charlie Olofsson
Fakta
  Projektet Eivor och Mai bygger vidare på tidigare forskningsprojekt med fokus på filmbranschen respektive materialforskning. Läs till exempel om projektet Harriet på KTH:s webbplats. Eivor och Mai finansierades av Vinnovas utlysning för ”behovsmotiverad forskning för ökad jämställdhet”. Eivor syftar på Eivor Lilja, före detta ordförande för Fredrika-Bremer-Förbundet och jämställdhetsexpert på KTH. Mai syftar på filmregissören Mai Zetterling. Projektet avslutas under 2015.
visa fler nyheter ›