Självskadebeteende ett samhällsproblem

2010-09-23 11:32

Avhandlingen Självskada: En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande, handlar om hur unga, främst tjejer, resonerar kring självskadande och att må dåligt. Anna Johansson, Institutionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet utgår från diskussionsforum på internet och intervjuer, samt medierapportering, psykiatrisk litteratur och biografier i ämnet.

Diskussionsforumen utgör arenor för kollektivt identitetsskapande, där normer och värderingar etableras kring självskada och psykisk ohälsa, ofta i relation till en annan grupp som föräldrar eller psykiatri. ”Att må bättre är en kamp mot hela ens identitet”, berättar en tjej då hon efter många år av självdestruktivitet har slutat skära sig.

De allra flesta som skär sig är unga tjejer, och Anna Johansson har även undersökt hur själva skärandet kopplas till femininitet, bland självskadare, i litteratur och i inte minst media där självskada tydligt görs till ett ”tjejproblem”.

– Skärande är en aggressiv och våldsam handling, men den aspekten lyfts sällan. Istället fokuseras offeraspekten och tjejers och killars olika sätt att reagera på dåligtmående. Det kunde ju lika gärna tolkas som en våldshandling som är kommunikativ och därmed utåtriktad. Att det är tjejer som skär sig gör något med tolkningen av handlingen, säger Anna Johansson.

Att förstöra den egna kroppen är ett brott mot förväntningarna att tjejer ska vara rädda om sin kropp och sträva efter skönhet. Samtidigt skapas normer på forumen för hur en ”riktig” självskadare ska bete sig. Som att inte ta plats, inte vara för utlevande eller belasta andra med sina problem, vilket påminner om traditionella normer för ung femininitet.

Psykiatrin beskrivs ofta fientligt på forumen. Att uttrycka sina känslor, formulera dem, utmålas av de intervjuade som lösningen på problemen, men samtidigt känner många sig oförmögna till det. Viljan att få hjälp finns men många är väldigt kritiska mot de insatser psykiatrin erbjuder. Många känner sig missförstådda. När de intervjuade får frågan varför så många unga skär sig eller mår dåligt, lyfter de fram strukturella förklaringsmodeller och tjejers och killars olika villkor. Men när de resonerar kring lösningar nämns endast individnivån och psykiatrisk vård. Även läkare och psykiatriker som för diskussionen i media diskuterar bara problemet på individnivå.

– Det behövs en feministiskt medveten diskussion om samhällsproblemet att unga skadar sig själva, säger Anna Johansson.

Skribent Inga-Bodil Ekselius
visa fler nyheter ›