Språk som ifrågasätter normer

2014-09-16 14:14

Hur kan kreativt skrivande bidra till att bredda idén om vad vetenskap, forskning och författande kan vara? Och hur använder genusforskare kritiskt tänkande som metod för att granska maktordningar? I den nya skriften "Kreativt skrivande och kritiskt tänkande i genusvetenskap" reflekterar fem forskare över hur vetenskapens normer kan utmanas.

Anna Lundberg, lektor på Tema Genus vid Linköpings universitet och Ann Werner, lektor i genusvetenskap vid Södertörns högskola, är redaktörer för skriften.

– Det kreativa vetenskapliga skrivandet inom genusvetenskap kan tillskrivas en stor förändringspotential. Även kunskapsproduktionen utanför det genusvetenskapliga fältet utmanas när det som tas för givet ställs på ända. Det hänger också ihop med förmågan att tänka kritiskt. Förmågan att kunna se saker ur olika perspektiv, ifrågasätta och pröva olika förhållanden i tal och tanke är nödvändigt för att demokratin ska leva, säger Anna Lundberg.

Kritik av olika maktordningar

Kreativt skrivande beskrivs som ”kvalitativ forskning dragen till sin spets”. Det handlar om att ifrågasätta forskarens språkbruk och position som förment objektiv och att i stället visa hur olika sätt att förhålla sig till språket kan bidra till en mer öppen forskningsprocess. Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap vid Umeå universitet, menar att genusvetenskapens utmaning av normer hänger ihop med synen på skrivandets former:

– Generellt uppmuntras studenter sällan att ifrågasätta formerna för skrivande. Det är framför allt i och med genusvetenskapens maktkritik som språket framträder som en vetenskaplig metod i sig. När formerna för skrivande inkluderas i kunskapssökandet blir det också tydligt att skrivandet är en del av en kritisk praktik som ifrågasätter både språkets och det omgärdande samhällets normativa gränser.

Kritiskt tänkande inom genusvetenskapen handlar sällan om att peka på vad som är rätt eller fel, utan om att utifrån olika perspektiv studera en text eller ett händelseförlopp. Det handlar om kritik av hur olika maktordningar samverkar i kultur och samhälle. Genusrelationer står ofta i centrum men analyserna fokuserar även på klass, etnicitet/ras, sexualitet och så vidare.

Obehagets politik

Genom kreativt skrivande och vetenskaplig kritik kan både forskarens roll och det omgärdande samhället ifrågasättas. Mia Liinason är lektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet och skriver om relationen mellan feminismens kritiska praktiker och dess möjligheter att skapa förändring. Hon tar queerteorins granskning av heteronormativitet som exempel: När relationen mellan sexualitet, kroppar och begär ifrågasätts innebär det att invanda mönster och normer synliggörs. Att tvingas till självreflektion kan medföra både obehag och befrielse, något som Mia Liinason kallar för kritiska möten:

– I mötet med alternativa synsätt upptäcker vi och börjar ifrågasätta våra egna antaganden, det vi tidigare tagit för självklart. Det kan leda till motstånd och obehag, vilket i förlängningen tvingar oss att bearbeta det som skaver. Det kan också leda till en positiv känsla av frihet, att vi får syn på något nytt i oss själva och andra.

Eftersom vi är skapade av samma normer som finns i samhället måste ett kritiskt tänkande ifrågasätta både omvärlden och hur vi själva är konstruerade.

– Obehaget är ett verktyg för att väcka djupgående reflektioner där grundläggande förståelser kan ifrågasättas och makt omförhandlas. Det handlar både om att ifrågasätta sig själv och sin omvärld, den kontext vi befinner oss i, säger Mia Liinason.

Olikheter skapar förändring

Många forskare och studenter inom genusvetenskapen vittnar om motstånd och misstänksamhet, både innanför och utanför akademin. Som svar på vad det kan bero på säger Mia Liinason att det kan ha att göra med rädsla för kunskap:

– Det handlar om en rädsla för vad kunskapen kan göra med samhället, en vilja att bevara det som varit. Det handlar också om en rädsla för vad den nya kunskapen innebär för den egna identiteten. Motståndet blir ett försvar mot förändring. Ofta sker det genom att polarisera och förenkla, att dela in världen i svart eller vitt, rätt eller fel.

Målet med kritiskt tänkande är att förstå någonting annat än det vi redan vet:

– Det handlar inte om att utplåna olikheter utan att vi tillsammans ska kunna förändra våra sätt att tänka, känna och handla. Det gör vi inte genom att hålla med varandra om allt utan att skapa en arena för samtal och kritiskt tänkande. Genom olikheterna kan vi både förändras och förändra.

Sprider användbar kunskap

I skriften medverkar även Fataneh Farahani, docent i etnologi, med en text om hemlöshet i akademin med utgångspunkt i postkolonial teori. Hanna Hallgren, lektor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet bidrar med en lathund för skrivarhandledning och ger förslag på former för konstruktiv kritik. Malena Gustavson är lärare och forskare på Tema genus vid Linköpings universitet och analyserar i sitt kapitel orden hen, en, man och jag.

Skriften riktar sig främst till en intresserad allmänhet, men också till studenter och lärare inom högre utbildning.

– Syftet med skriftserien är att sprida genusvetenskapens innehåll både inom och utanför högskolan. Inom genusvetenskapen finns många användbara och viktiga kunskaper, metoder och perspektiv. De är värda att spridas och jag tror att många kan ha glädje av att läsa den här skriften och tycka att den är intressant, säger Anna Lundberg.

Skribent Ulrika Helldén
visa fler nyheter ›