El Häkkinen, Conny Karlsson Lundgren, Sam Holmqvist och Erika Alm.

Transhistoriskt samtal på MR-dagarna

2017-12-05 12:00

Transhistoria är relativt nytt som forskningsfält på universitet och högskolor. Mycket av den historia som finns skrivs och samlas ihop utanför akademin. Hur transhistorieskrivning ser ut och hur cisnormativa förståelser av historieskrivning kan utmanas, var några av de frågor som diskuterades på ett panelsamtal under MR-dagarna.

Nyhet 

– Att det finns en historia att se tillbaka på, där personer som har liknande identitet som en själv representeras, är väldigt viktigt, särskilt för minoriteter. Det handlar om en kontext för att kunna förstå sig själv och sin samtid utifrån en historisk tillbakablick. Det är också viktigt att få se att idén om att ”det finns bara två kön” är ganska ny och att det har funnits könsöverskridande personer i historien före oss, så långt tillbaka vi vet, sa Sam Holmqvist, forskare i litteraturvetenskap, som skrivit avhandlingen ”Transformationer” om hur transgestalter beskrivs i 1800-talslitteratur.

Han medverkade tillsammans med Erika Alm, doktor i idéhistoria och lektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet och Conny Karlsson Lundgren, konstnär med fokus på queer- och feministiska frågor, under panelsamtalet ”Att skriva transhistoria” som Nationella sekretariatet för genusforskning anordnade under MR-dagarna i Jönköping den 11 november 2017. Moderator var El Häkkinen, trans- och queeraktivist, som bland annat tillsammans med Mio da Costa Alves driver projektet transaktivism.nu, som samlar in transaktivistisk historia.

Mycket transhistoria utanför akademin

Erika Alm har i sin avhandling undersökt en del av samtidshistorien, nämligen hur företrädare för svenska staten tog ställning i frågor kring individens rätt att bestämma över sin egen kropp, bland annat när det gäller sterilisering och könskorrigering under sent 1960- och tidigt 1970-tal. Hon betonade att den akademiska transhistorien som finns är ganska ny.

Det finns sannolikt mycket material därute, hemma hos folk, som inte har kommit in i akademin.

– Den har fokuserat mycket på medicinsk historia eller rättshistoria. Det finns inte så mycket historieskrivning som är fokuserad på erfarenheter – och i den mån den är gjord är den gjort från aktivisthåll. Det finns sannolikt mycket material därute, hemma hos folk, som inte har kommit in i akademin.

Även Sam Holmqvist höll med om att mycket av transhistorieskrivningen finns att hämta i transaktivismen.

– Transhistoria på universiteten har bara varit möjlig under några år. Innan har det varit aktivisterna som har samlat sin historia, det som akademin varken kunnat eller velat göra. Samtidigt är det förstås centralt att akademin också fångar upp den transhistoria som finns, sa han.

Cisnormativa förståelser av historien kan utmanas

Erika Alm pratade om begreppet cis- och dess historia. Bland annat berättade hon att begreppet för första gången formulerades av transaktivister i deras fanzines i 1980-talets San Francisco. Då användes ”cis gender” och ”cis sexual” som termer för att namnge det som anses vara normen i förhållande till könsidentitet och könsuttryck.

– I svensk transaktivism användes ordet cisperson. Och genom orden ”cisnormativitet” har man velat peka ut det system och den struktur som sätter cis-positionen som ”det normala” och trans-positionen som det avvikande. Det innebär såklart privilegier för cispersoner. Jag ser begreppet cisnormativitet användas väldigt mycket av transpersoner, medan begreppet får långsammare genomslag i akademin.

Hur cisnormativa förståelser av historia ska utmanas var också en fråga som diskuterades.

De flesta personer tror inte att det funnits transpersoner före 1940-talet, vilket är helt fel!

– De flesta personer tror inte att det funnits transpersoner före 1940-talet, vilket är helt fel! Att skriva transhistoria och att tala om att det alltid har funnits transpersoner är i sig ett sätt att utmana cisnormativiteten, sa Sam Holmqvist.

Conny Karlsson Lundgren menade att cisbegreppet har varit otroligt befriande och ett väldigt viktigt instrument i hans arbete.

– Plötsligt kunde jag se mina egna privilegier i mitt eget arbete.

Han berättade också om den debatt som uppkommit i USA kring den nyligen utgivna dokumentären ”The Death and Life of Marsha P. Johnson”. Marsha P. Johnson var en svart, amerikansk transaktivist som var en av de första som gjorde motstånd mot en trans- och homofobisk polis i New York 1969, och var därmed med och startade Stonewallupproret, en serie demonstrationer mot polisrazzior som riktade sig mot baren Stonewall Inn.

– Stonewallupproret är en transhistorisk händelse som har kommit att fyllas av olika betydelser. Personer ur olika generationer har projicerat sina egna förståelser av Stonewall. Debatten om dokumentären handlar om att den har regisserats, producerats och skrivits av en cisman och filmen har inte varit förankrad i transcommunityt, som protesterat och menat ”den här historien är vår och vi vill berätta den med våra egna röster!”, sa han.

Erika Alm fyllde på och menade också att en av komponenterna i den amerikanska diskussionen är kopplad till att regissören är vit.

Cisnormativiteten är också en ekonomisk struktur som diskriminerar de som inte passar in i cisnormen.

– Rasistiska strukturer präglar också transpersoners livsvillkor i USA. Men vilka grupper har materiella förutsättningar att skriva sin historia? Cisnormativiteten är på det sättet också en ekonomisk struktur som diskriminerar de som inte passar in i cisnormen, sa hon.

Intersektionella perspektiv behövs i transhistorieskrivningen

Frågan om vilka normer som produceras av transhistorieskrivningen idag diskuterades också.

– Det är så klart svårt att svara på, eftersom vi är mitt i den. En sak som jag tror kommer att kritiseras mer är just att vi pratar om cis och trans som två stabila positioner, något som kan problematiseras. Jag tror också att vi har en tendens att fokusera enbart på villkoren utifrån transidentiteten, medan andra viktiga livsvillkor, till exempel klassbakgrund eller ras, hamnar i bakgrunden, sa Erika Alm.

Conny Karlsson Lundgren höll med:

– Transidentiteten är en av flera identiteter i den egna kroppen – det är viktigt att komma ihåg det.

Även Sam Holmqvist lyfte att det intersektionella perspektivet saknas i forskningen.

– Det är bra att hela tiden problematisera vad vi håller på med. Men vi måste också börja någonstans. I Sverige finns det väldigt lite transhistorieskrivning, så därför är det också viktigt att prata väldigt mycket om just trans, sa han.

El Häkkinen avslutade med att fråga vilka transhistoriska berättelser som paneldeltagarna längtar efter.

– Jag skulle vilja se mer historia från den tidsperiod som var innan en institutionalisering och medikalisering av transerfarenheter – historia som beskriver ”den lilla människans” livsberätteler. Sen vill jag också se en transhistoria som sammanväger trans- och intersex-erfarenheter, sa Erika Alm.

Conny Karlsson Lundgren ville se mer perspektiv som inte är så västorienterade.

– Det är också lätt att ständigt komma tillbaka till aktivismen och de gångerna transpersoner har stått på barrikaderna! Andra perspektiv som är kopplade mer till en vardag, skulle jag också vilja se mer av.

Sam Lundqvist längtade efter att få se mer transhistoria i den äldre historieskrivningen.

– Och jag önskar att det ska finnas så mycket transhistoria att vi ska kunna bråka med varandra!

Skribent Anneli Tillberg
Bild Susanna Young Håkansson
Relaterat material
visa fler nyheter ›