“Vi behöver hitta ett språk om Gud som överraskar”

2011-12-07 10:21

Det är mannen som dominerar i det kristna språkbruket och det är ett problem för den svenska folkkyrkan. Det menar teologen Agneta Lejdhamre, som har skrivit en avhandling hur kvinnor och män framställs i psalmboken.

– Kyrkan säger sig vara öppen för alla, men språket innebär att den är öppen på mäns villkor.
I avhandlingen Psalm, kön, kyrka undersöker Agneta Lejdhamre dels hur ofta kvinnor respektive män framträder i psalmbokens texter, dels på vilket sätt kvinnor och män beskrivs. Totalt hittade hon 181 kvinnliga könsmarkörer och 2 333 manliga.
– Han, fader, son och broder. Problemet är att texterna inte synliggör kvinnor. Att bli synliggjord innebär att man framstår som någon som är värd någonting, säger Lejdhamre, som disputerade i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet.

Tröskel för kvinnliga läsare

I avhandlingen utgår hon bland annat från begreppet språklig dissonans för att beskriva hur det generella användandet av manliga könsmarkörer skapar en tröskel som kvinnliga läsare måste lära sig att kliva över.
– Det här gäller inte bara språket i den kristna traditionen. Det återkommer även i andra texter, som i lagtexter. Kvinnor lär sig att översätta ”han”, vi vet att lagtexten inte bara gäller för män, säger Lejdhamre.
Samtidigt konstaterar hon att det språket gör att kvinnor och män ges tillträde till texten på olika villkor.
– Män kan plumsa rakt in en text på ett sätt som kvinnor inte kan. Många förbiser det här språkliga översättningsarbetet och menar att det inte har så stor betydelse, men det hänger ihop med rangordningen i samhället. Vi är så vana vid att det är så här att även kvinnor blir störda av texter som till exempel beskriver Gud som ”hon”.

Det gudomliga – det manliga

Att det verkligt viktiga, som Herre och Gud, beskrivs med manliga markörer bidrar enligt Lejdhamre till att befästa hierarkin mellan manligt och kvinnligt. I kyrkans språk kopplas det manliga till det gudomliga och det kvinnliga till det jordiska, säger hon och förklarar att språket i psalmboken återkommer även inom andra delar av gudstjänsten.
– Vi behöver hitta ett språk om Gud som överraskar. Om människor visualiserar Gud som en gubbe på ett moln har kyrkan misslyckats, säger hon.
I avhandlingen diskuterar hon också psalmbokens skildring av kvinnors sexualitet. Medan männen framstår som asexuella är den problematiska, kvinnliga sexualiteten ett återkommande tema.
– Begreppet ”syndare” syftar på alla människors ofullkomlighet och brister. Där finns ingen sexuell underton, men begreppet ”synderska” hänvisar specifikt till kvinnor som lever ut sin sexualitet, säger Lejdhamre.

”Kyrkan måste ta ansvar”

I avhandlingens sista kapitel ger hon förslag till hur psalmboken skulle kunna göras mindre diskriminerande.
– Jag studerar psalmboken som en bruksbok och som ett inslag i gudstjänsten idag. Ur det perspektivet måste kyrkan ta något slags ansvar. I äldre psalmer, där upphovsrätten har upphört, skulle kyrkan till exempel kunna byta ut ”han” mot ”du”, säger Lejdhamre.
– Jag hoppas att ansvariga inom kyrkan ska börja tänka kritiskt kring vad som signaleras genom gudstjänsten. Kyrkan kan inte fortsätta att låtsas att språket inte har någon betydelse.

Avhandlingens fulla titel är Psalm, kön, kyrka – Könsförståelse och kyrkosyn i Den svenska psalmboken och i Svenska kyrkans kyrkomöte.

visa fler nyheter ›