Funktionalitet, funktionsvariation och funkofobi

Ord 

Funktionalitet kan användas för att beskriva historiska, sociala, kulturella och materiella aspekter av våra kroppar och dess funktioner. Precis som med till exempel begreppet genus är funktionalitet ett begrepp som beskriver något som görs snarare än något en person ”har” eller ”är”. I hur hög utsträckning och på vilket sätt din kropp anses vara ”funktionell” beror till stor del på hur samhället är uppbyggt och vilka normer som finns kring vad en kropp ska klara av. Med detta perspektiv ser vi till exempel att det är trapporna utanför en lokal som orsakat att en rullstolsburen person inte kommer in, inte det faktum att personen är rullstolsburen.

Inom både aktivism och akademi är funktionalitetsbegreppet viktigt för att flytta fokus från föreställningar om “den avvikande kroppen” till att istället synliggöra normativa positioner kopplat till kroppar och funktion. Det engelska ordet crip, som tidigare har använts nedsättande i engelskspråkiga länder, har tagits tillbaka och även plockats in i svenska sammanhang. Ordet kan fungera som ett sätt för att återta makten över beskrivningar och identifikation. Funkis är ett svenskt ord som både kan fungera som en självidentifikation; att vara funkis, och i aktivistiska sammanhang så som funkisaktivism eller funkisrörelser. Funkofobi är det ord som används för att peka på den specifika form av diskriminering och förtryck som personer med normbrytande funktionsvariationer möter.

Begreppet ”funktionsvariation” pekar på hur alla människor har funktionsvariationer. Vissa behöver glasögon, andra är döva, vissa har väldigt svårt att sitta still medan ytterligare andra är deprimerade. En individs fysiska och psykiska funktionalitet ändras också med tiden, både som konsekvens av åldrande och som följd av händelser i livet. Det är dock skillnad på normbrytande funktionsvariationer å ena sidan och normföljande eller normskapande funktionsvariationer å andra (se även norm/normkritik). Vad som betraktas som normföljande respektive normbrytande funktionalitet är också historiskt föränderligt. För att kunna förstå och analysera skillnaderna mellan de två, och konsekvenserna av denna uppdelning, hur den strukturerar/ordnar människors liv och skapar maktskillnader dem emellan är det centralt med ett maktperspektiv. För vilka bygger vi samhället? Vilka får plats och vilkas liv underlättas alternativt förvåras eller omöjliggörs genom att vi formar samhället på ett särskilt sätt där vissa former av funktionalitet blir normerande och andra ses som avvikande? (se även andrafiering)

Ordet crip används både som någonting en kan kalla sig själv, och som en teori – cripteori. Teorin visar på hur samhället är byggt för personer som har en specifik funktionalitet och att det finns en föreställning och en förväntan om att en kropp ska se ut och fungera på vissa sätt. De som lever upp till detta, som är normföljande, får fördelar. Cripteori är ett verktyg för att analysera och ifrågasätta dessa strukturer och makt kopplat till funktionalitetsnormer. I cripteori är normer kopplade till kön, kropp och sexualitet i fokus. Normerna kan handla om hur en kropp ser ut, vad den kan göra och hur den ska fungera både fysiskt och psykiskt (så som stresshantering, ångestsjukdomar och koncentrationsförmåga).

Relaterat material