Performativitet

Ord 

Performativitet är från början ett ord från språkvetenskap som fokuserar på vad ett yttrande gör, snarare än vad det betyder. Performativitet bygger på en förståelse av språket som ett görande som påverkar känslor, identiteter eller materiella förhållanden. Som typexempel på detta kan nämnas yttranden som “Jag döper dig till…” eller “Jag förklarar er härmed make och make”. När orden yttras så förändras någonting.

En grundläggande utgångspunkt inom genusforskningen är tanken om kön som en kulturell och social konstruktion. Det innebär att kön inte förstås som något en person har eller är utan något som görs och skapas. Det finns olika syn på hur denna tillblivelse går till. Den performativa teoribildningen ger en viktig förståelse för hur kön och sexualitet görs och menar att kön blir till genom våra språkliga och kroppsliga yttringar. När dessa upprepas gång på gång på gång, är så kallat repetitiva, så bildas ett mönster av yttringar som får en individ att framstå som kvinna eller man. Läsningen “Hon är en kvinna, därför sitter hon med benen i kors” blir istället “Hon sitter med benen i kors, då blir hon en kvinna”. Kön skapas således genom yttringar i vardagen och kräver upprepningar för att uppfattas som stabila över tid. Vilka yttringar som förknippas med kvinnor respektive män förändras både i relation till var i världen och vilken historisk tid vi intresserar oss för. Gemensamt är dock att samhälleliga normer och normerande bestraffningar både styr och styrs av performativa yttringar. Varje gång en person som identifierar sig som eller tillskrivs könsidentiteten kvinna ”sitter med benen i kors” förstärks normen om att ”kvinnor sitter med benen i kors”, någonting som innebär att personer som sitter med benen i kors blir förstådda som feminina eller kvinnor.

Performativitetsteorin kan sägas syfta till att förstå och förklara föreställningen om linjär könsuppfattning och heteronormativitet. Det vill säga att en persons biologiska, juridiska och sociala kön ska “hänga ihop” (se även cisperson/cis) och att två motsatta linjära kön förutsätts ha ett sexuellt begär till varandra. Performativitet visar också på kraften i bekräftelse eller sanktioner från det omgivande samhället i att korrigera och tvinga in personer i tvåkönsnormen. Personer som läses som män men tar på sig kjol, eller barn som läses som flickor men klipper sitt hår kort möts ofta av undrande blickar, frågor och kommentarer, ”de gör sitt kön fel”.

Relaterat material

Queer genom linsens öga

Hur kan queer gemenskap gestaltas genom fotografi och fotograferande? Med gestaltning menas att ge något form, att visa vad som händer och vilket uttryck det tar.

Läs artikeln här ›

Sugen på mer?

Läs den femte och senaste skriften ”En introduktion till genusvetenskapliga begrepp” i En skriftserie om genusvetenskap. Här hittar du mer fördjupande texter om ord och begrepp centrala för genusvetenskapens teoretiska och metodologiska bidrag.

Läs skriften här ›