Postkolonialism

Ord 

Den postkoloniala tanken utgår från en förståelse av att kolonialismen inte är någonting som upphört i och med att de områden som kolonialiserades av europeiska stater under 1700-1900-talen blev självstyrande. Kolonialismens effekter och verkningar spelar in i hur världen och ojämlika maktrelationer konstrueras i vår samtid (se även makt). Frågor som postkolonial teori ställer är vilken roll det koloniala arvet spelar i dagens värld, och hur det återskapas både lokalt och globalt i nutida samhällen. Föreställningar om ett modernt, civiliserat och rationellt ”väst” är tätt sammanlänkade med konstruktionen av ett irrationellt, förmodernt och mystiskt ”öst” (se även dikotomi). Denna syn legitimerar över- och underordning, där den västerländska kulturen och samhällsmodellen placeras längst fram på den koloniala hierarkiska utvecklingsmodellen. Föreställningar om det globala nord respektive syd relaterar till denna öst/väst uppdelning där nord framställs som modernt, rikt, civiliserat och utvecklat i en jämförelse med en outvecklat, omodernt och ociviliserat syd. Sverige deltog inte endast i den transatlantiska slavhandeln och kolonialiseringen, utan även koloniseringen av Sápmi följer samma mönster. I detta fall är det den svenska staten som står för det civiliserade och moderna, medan samer framställs som det motsatta (se även andrafiering). Denna kolonialisering kan förstås som pågående än idag och postkoloniala teorier kan ge en förståelse för hur och varför detta kan pågå.

Feministiska teorier har på många sätt influerat den postkoloniala teorin, och vice versa. Även om feministisk teori och postkolonial teori är två olika fält så kan de förenas i vad som kan beskrivas som ett sökande efter ett alternativt vetande där kritiska perspektiv på kunskapsproduktion, universalism, makt och dominerande världsbilder möts. Idag har det växt fram en postkolonial feminism som beskriver hur sexism, rasism och homofobi kan kopplas ihop med ett ifrågasättande av globala dominansformer, där det koloniala arvet spelar en central roll.

Kunskapsproduktion och möjligheten till att skapa utrymme för nya kunskapssubjekt är centrala teman i postkolonial feminism. Det vill säga vilka berättelser och vilka personer som har plats och utrymme i utveckling och produktion av kunskap (se även situerad kunskap). Det som kan kallas den vita feminismen har på många sätt följt, och bidragit till, en kolonial ideologi (se även vithet). ”Andra kvinnor”, ”tredje världens kvinnor”, ”bruna kvinnor” och dessa personers kunskap, erfarenheter och behov har både tystats ned och ignorerats. Postkolonial feminism ställer frågor om makt och kunskap som utmanar den västerländska idén om överlägsenhet, relaterat till föreställningar om till exempel kön, sexualitet, rasifiering och exploatering.

Relaterat material

Sugen på mer?

Läs den femte och senaste skriften ”En introduktion till genusvetenskapliga begrepp” i En skriftserie om genusvetenskap. Här hittar du mer fördjupande texter om ord och begrepp centrala för genusvetenskapens teoretiska och metodologiska bidrag.

Läs skriften här ›