Intersektionalitet – att kartlägga maktens landskap

Intersektionalitet kan betraktas både som ett redskap, som en teoretisk utgångspunkt och som en metodologisk hjälp inom forskning och aktivism. Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urban forskning vid Uppsala universitet, förklarar begreppet genom historik och exempel.

Inom kartografin – läran om att framställa kartor – betyder intersektion skärningspunkten mellan en breddgrad och en meridian och är den punkt som tillåter identifieringen av en exakt plats. Inom samhällsvetenskap och humaniora idag härstammar begreppet från den postkoloniala feminismen och åsyftar skärningspunkter mellan olika maktstrukturer, samt den roll dessa spelar i maktens formation. Den kartografiska metaforen är effektiv och illustrerande eftersom intersektionalitet är ett perspektiv som syftar till att kartlägga maktens landskap och möjliggöra en orientering i hur olika dimensioner av makt samverkar, trots deras komplexitet. Begreppet myntades av juristen Kimberlé Crenshaw i ett försök att visa det amerikanska domstolsväsendet att ras- och könsdiskriminering ofta sker simultant och är svåra att särskilja ifrån varandra.

Intersektionalitet i den svenska kontexten

I en liknande anda introducerades begreppet 2002 i Sverige i antologin Maktens olika förklädnader: Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Där visades hur rasism, sexism och klassförtryck är tre strukturerande element i maktens landskap, samt hur de kommer till uttryck i Sverige. En fråga som postkoloniala feminister har uppmärksammat är just förhållandet mellan dessa tre och andra förtryckande mekanismer. Det finns en rad internationella forskningsarbeten som visar att det finns en intim och simultan relation mellan just sexism, rasism och klassförtryck. Men även andra maktstrukturer som leder till funkism, ålderism och heteronormativitet har kunnat analyseras med hjälp av intersektionalitetsperspektiv.

Den postkoloniala feminismen har, i Sverige och på andra platser, använt intersektionalitet för att utmana den så kallade mainstream-feminismen, förklara existensen av flera maktordningars verkan och för att inkludera komplexitet i sin forskning och aktivistiska kamp.

De historiska rötterna till samspelet mellan olika maktordningar är viktiga att känna till för att förstå hur vardagen ter sig för de grupper som diskrimineras genom en eller flera maktordningar. Ett exempel kan hämtas från själva nationalstatens formation som inbegripit både rasism och sexism. Feminister som studerar internationell politik har visat att i berättelser som beskriver nationalstaten legitimeras och kombineras idéer om en överlägsen etnicitet (rasism) med en retorik som placerar nationen i en kvinnlig kropp (sexism). Den dominerande etniciteten konstrueras i dessa berättelser både som biologiska och kulturella egenskaper. I Sverige är Moder Svea till exempel en viktig nationell symbol, hennes kön, och hur hon avbildas, är inte neutrala element i konstruktionen och representationen av nationen Sverige. I boken Simians, Cyborgs and Women: The Reinvention of Nature från 1991 analyserar Donna Haraway hur vetenskapsteoretiska biologistiska (och maskulinistiska) föreställningar från 1700- och 1800-talet förenas med militaristiska idéer och sedan används för att legitimera nationens stängda territorier. I detta sätt att skapa nationer representeras det yttre hotet av de Andra – andra människor, andra kulturer, andra etniciteter, andra raser, andra platser, etc. Som Joan Sharp påpekat har föreställningarna om de Andra länge funnits i nationalistiska och etnocentriska berättelser. Men även den historiska uppdelningen mellan män och kvinnor måste, enligt queer- och postkoloniala feminister, problematiseras. ”Kvinnan” är inte den enda andra, utan det finns andra Andra, och därmed är kvinnoförtrycket inte så linjärt och enkelt som att alla kvinnor kollektivt förtrycks av alla män. Det finns, menar postkoloniala feminister som Chandra T. Mohanty, olika konstruktioner av kvinnan och kvinnlighet, på samma sätt som det finns olika konstruktioner av maskuliniteter. På samma sätt finns det dominerande feministiska uppfattningar om hur genus och genusrelationer ter sig. Konstruktionen av invandrarkvinnan och arbeterskan är exempel på olika kvinnliga konstruerade identiteter där inte bara kunskap om patriarkat och sexism, utan även medvetenhet om rasism och klassförtryck behövs för att nå en förståelse av maktrelationers betydelse.

Ett annat intressant forskningsfält för intersektionella analyser är forskningen om medier. Studier har visat att mediala skildringar av migranter inte bara rasifierar utan även sexifierar subjekten, det vill säga: migranterna reduceras till bärare av rasspecifika och sexuella egenskaper. I en diskursanalytisk studie av massmedia från 2002, Miljonprogram och media: Föreställningar om människor och förorter, visas att enligt denna logik blir flickor ofta representerade som traditionella, passiva, och sexuellt förtryckta medan pojkarna framställs som exotiska och i varierande grad farliga. Medan latinamerikanska pojkar till exempel kan skildras som passionerade och närmast som sexsymboler finns det en islamofobisk stereotyp, där pojkar från Mellanöstern porträtteras som en homogen grupp av farliga orientaler och potentiella våldtäktsmän. Dessa pojkar skulle, enligt stereotypen, utgöra ett hot för svenska tjejer, mot vilka de påstås ha utvecklat ett förakt. Författarna diskuterar hur sexifiering och rasifiering av ungdomar i svenska förorter är en viktig del av den omfattande koloniala stigmatiserande retoriken som medier använder för att beskriva förorten. Detta är ett exempel på hur klassförtryck, sexism och koloniala rasistiska tankestrukturer hänger ihop. Tittar man på varje identitetskonstruktion för sig – till exempel passiva flickor, patriarkala pojkar eller förortsungdomar – utan att placera dessa konstruktioner i ett sammanhang där rasism som ideologi samspelar med sexism och med klassförtryck, missar man det sätt på vilket makten ständigt återskapar sig själv. Studiet av hur de hänger samman har dock under senare år blivit en angelägenhet för många akademiker världen över. Dessa ideologier har tidigare förståtts som parallellt existerande när de i själva verket har förstärkt varandra. Man kan till och med fråga sig ifall den ena kunde ha utvecklats utan samspelet med de andra två.

Möjligheter med utmaningar

Att tänka på maktordningar som integrerade enligt intersektionalitetsperspektivet kräver att du redan från början kan formulera frågorna, planera, analyserna och föreställa dig resultaten utifrån ett integrerat tänkande. Det vill säga att det inte räcker med att analysera kön separat från ras eller klass och sedan lägga ihop olika variabler. Uppgiften är inte lätt, eftersom det till skillnad från positivistiska linjära sätt att bedriva forskning inte finns några enkla formler att utgå från eller några entydiga svar att leverera. Tvärtom utgår intersektionell feministisk analys från en komplexitet där sociala relationer, och i synnerhet maktrelationer, produceras och reproduceras på ett intrikat sätt. Analysen och kritiken av dessa är målet för forskningen. Användningen av intersektionalitetsperspektivet i förståelsen av maktrelationerna genus-klass-ras har också en politisk sprängkraft, inom och utanför universitetet. Intersektionalitet kan nämligen göra människors identiteter, i dess komplexitet, mer rebelliska genom att synliggöra de multipla maktordningar de befinner sig inom. De motsägelsefulla berättelser som konstruerar invandrarkvinnan kan förvandlas till en subversiv, politiskt utmanande intersubjektivitet (tillhörande flera självvalda identiteter, som till exempel antirasist, feminist och antikapitalist), och användas i aktivistisk kamp.

All användning av intersektionalitetsbegreppet ser dock inte likadant ut. Det finns grovt sett två olika inriktningar inom intersektionalitetsforskningen. Den ena sätter fokus på identitet och undersöker vad det innebär för en individ att tillhöra flera olika kategorier samtidigt. Hur bemöts till exempel en lesbisk kvinna som kommer från ett utomeuropeiskt land på den svenska arbetsmarknaden? Inom den andra inriktningen ligger fokus snarare på de system som skapar maktordningarna – sexism, rasism och kapitalismens klassförtryck. Den politiska sprängkraften hos intersektionalitet förstådd på detta senaste sätt består i att den utmanar de maktordningar som finns i samhället, både strukturellt och i vardagen. Forskningen och debatten om intersektionalitet blir en politisk kraft om den lyckas avslöja och skapa debatt kring multipel diskriminering.

Skribent Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urban forskning vid Uppsala universitet.
Källa Irene Molina, "Intersektionalitet", i Anna Lundberg & Ann Werner (red.), En introduktion till genusvetenskapliga begrepp, Nationella sekretariatet för genusforskning 2016