Debattartikel: Forskarhat hot mot demokratin

2017-08-24 11:03

Hat och hot mot genusforskare och andra maktkritiska forskare tycks ha ökat på senare tid. Det är ett stort demokratiproblem – och ett allvarligt arbetsmiljöproblem, skriver Maria Grönroos, Nationella sekretariatet för genusforskning, i en debattartikel i Tidningen Curie. Hon efterlyser en bred kartläggning av forskares utsatthet vid svenska lärosäten.

Notis 

Nyligen publicerades listor på nätet där ett stort antal journalister, politiker, aktivister och forskare pekades ut som ”maktelitens bedragare och förrädare”. Tonen var hotfull, högerextrema åsikter uttrycktes och det stod att framtida lagar skulle straffa ”de ansvariga” via ”dödsstraff, arbetsläger, konfiskering av tillgångar, böter och samhällstjänst”. Listorna över de ”ansvariga” var långa. Allra längst var listan över forskare, med över 500 namn.

Att den här typen av hot mot forskare uppkommer är oerhört allvarligt, men inte förvånande. På Nationella sekretariatet för genusforskning, med uppdrag att sprida och främja genusforskning, är vår uppfattning att hatet och hoten mot genusforskare och andra maktkritiska forskare har ökat. Att forska på genus, klass, rasism eller queerteori provocerar. En färsk nordisk rapport från Nordisk information för kunskap om kön (NIKK), slår fast att de som deltar i det offentliga samtalet i sitt yrke, så som journalister, politiker och forskare, är särskilt utsatta för hat och hot på nätet. Hatet har också ett genusperspektiv: kvinnor i offentligheten utsätts i upp till dubbelt så stor utsträckning som män och de utsätts för betydligt större inslag av sexuella och sexistiska kränkningar.

Enligt rapporten väcker ämnen som flyktingpolitik och integration, jämställdhet, feminism och religion mer hat än andra. Dagens högerextrema, antifeministiska och socialkonservativa åsikter får numera legitimitet av etablerade politiker och det påverkar det offentliga samtalet. Forskare, med kunskap som ifrågasätter och motbevisar dessa åsiktsyttringar, hotar populistiska tolkningsföreträden och världsbilder. Det är mot den bakgrunden som hatet och hoten mot forskare ska ses.

Särskilt alarmerande är att personer i de uppräknade yrkesgrupperna uppger att de påverkas i sitt val av ämnen och vinkling, enligt rapporten. Forskningens frihet och att den kan utövas i en säker miljö, är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. Saklig kritik på vetenskaplig grund och en debatt utifrån olika perspektiv ska välkomnas, men vi måste ha nolltolerans mot de krafter som hotar forskningen med våld. Risken är att hat och hot mot maktkritisk forskning, och bristen på åtgärder mot detta, leder till att fler väljer att inte forska om ämnen som rasism eller genus. Hat och hot kan komma att tysta vetenskapliga röster. Det är ett stort demokratiproblem.

För de drabbade forskarna är detta också ett allvarligt arbetsmiljöproblem. Universiteten och högskolorna har som arbetsgivare ett stort ansvar att arbeta förebyggande, men också att upprätta rutiner för vad enskilda forskare kan få för direkt hjälp. Det bör också vara arbetsgivarna inom forskningssektorn som vidtar åtgärder mot hat och hot, inte de enskilda forskarna som redan är i en utsatt position. Polisanmälan och offentligt fördömande av hat och liknande agerande kan inte falla på de enskilda individerna.

Nationella sekretariatet för genusforskning efterlyser en bred kartläggning av forskares utsatthet för hat och hot för att klarlägga hur stort problemet är på våra universitet och högskolor. Vi efterlyser också en stark kollegial uppslutning när andra forskare blir utsatta för hat och hot – här behöver vi stödja varandra.

NIKK, som är ett uppdrag från Nordiska ministerrådet till Nationella sekretariatet för genusforskning, rekommenderar i sin rapport att hatbrottslagstiftningen förnyas så att hat och hot som är kopplat till exempelvis kön omfattas av hatbrottsdefinitionen, något som inte är fallet idag. Vi är eniga i den rekommendationen.

I vårt arbete som nationell aktör för forskningens villkor och som förmedlare av genusforskning och annan maktkritisk forskning ser vi slutligen vårt eget ansvar i att inte sluta rapportera om känsliga ämnen. Inte heller forskningskommunikationen får böja sig för hat och hot och låta sig tystas.

Maria Grönroos
Tf föreståndare Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet

Debattartikel i Tidningen Curie 2017-08-23

visa fler notiser ›